Både nuvarande förbundsordförande Päivi Niemi-Laine och
branschchef Håkan Ekström vill bli JHL:s ordförande för de kommande fem åren. Hur vill de leda förbundet och varför?
1. Varför ställer du upp i ordförandevalet?
Päivi Niemi-Laine: Jag blev tillfrågad att fortsätta som JHL:s ordförande av förbundsaktiva. Jag svarade jakande, eftersom jag känner att mitt jobb varit meningsfullt och att det tjänat JHL:s medlemmar och förbundet.
I förfrågan betonades speciellt mitt mod att ta tag i svåra frågor och förnya förbundet samt min samhälleliga ansats. Det är viktigt att veta hur vi i JHL inverkar på våra medlemmars sysselsättning och på arbetsvillkoren också på andra sätt än via de i sig viktiga förhandlings- och avtalssystemen. I dagens värld är det viktigt att facket erbjuder mångsidig intressebevakning.
Håkan Ekström: Jag har meddelat att jag står till förfogande som förbundets ordförande. Eftersom jag är uppvuxen i en arbetarfamilj, insåg jag tidigt att alla inte föds till världen med en silversked i munnen.
Jag valde i tiderna fackförbundsrörelsen som kanal för att agera och påverka. Utgående från fackförbundets tradionella värderingar strävar vi efter mänsklighet, säkerhet och rättvisa i samhället och arbetslivet. Som ordförande skulle jag också i fortsättningen jobba för de här målsätt- ningarna. Trots att vi letar efter ledare för förbundet under den kommande representantskapsperioden, är fackligt arbete – om något – ett lagspel.
2. Varför är du rätt person för uppdraget?
PN-L: I mitt arbete motiveras jag av att sprida och befrämja rättvisa. Jag är bestämd, men förhandlar och diskuterar. Det är viktigt att hålla fast vid målsättningar och intressebevakningslöften till medlemskapet. Jag har jobbat som ansvarig för Helsingfors regionkontor vid Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty och som ansvarig för samhällsrelationer och ombudsman inom intressebevakningen vid Löntagarorganisationen Pardia.
Inom JHL har jag verkat som förman för forskning och samhällspolitik. Därifrån har jag avancerat till branschchef, det vill säga ordförandes ersättare, och nu verkar jag som JHL:s ordförande. Jag har goda nätverk till löntagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer, politiska partier samt medborgar-organisationer. I påverkningsarbete är den här helheten väldigt viktig.
HE: Jag har varit medlem i KAT och JHL i 28 år. Från att ha varit en medlem bland andra har jag under årens lopp utvecklat en bred erfarenhet och kännedom om förbundets verksamhet. Jag har varit i förbundets tjänst sedan 1992 och har haft olika uppgifter inom föreningsverksamheten och som förhandlare inom JHL. Den här banan har fört mig från regionombudsman till avtalsombudsman och vidare till andra uppdrag.
Som förhandlingschef har jag sedan 2006 i praktiken lett förhandlings-verksamheten inom i förstone privatsektorn, sedermera också kommun-branschen, tillsammans med respektive förbundsordförande. Förbundets ordförande ansvarar för förhandlingsverksamheten på central nivå. Jag har verkat inom det här delomårdet längst av alla nuvarande förbundsfunktionärer. En lång facklig erfarenhet av förbundets intressebevakningsarbete är till nytta för förbundsledningen i en föränderlig verksamhetsmiljö.
3. Vad är JHL:s största utmaning under den kommande femårsperioden?
PN-L: Fackförbundens ställning måste förbättras och deras trovärdighet bland den breda publiken måste höjas. Förbundet måste vara sådant att folk vill gå med i och höra till det. Tjänsterna och produkterna måste motsvara behoven hos aktiva och övriga medlemmar. Följaktligen måste vi för intressebevakningens del förnya tanken om vad den innebär ur servicesynpunkt. Beträffande vårdreformen är det viktigt att vi finns med vid alla förhandlingsbord.
Kollektivavtalen är den viktigaste grunden för vårt förbund. Avtalen måste vara av hög kvalitet och det är viktigt att villkoren förblir goda. Vi måste klara av att utveckla våra nuvarande kollektivavtal så att villkoren för arbetstagarnas arbetsförhållanden förbättras och motsvarar tiden. Jag var inte med och förhandlade om konkurrenskraftsavtalet. Medlemmarnas köpkraft måste tryggas genom löneförhöjningar. Vi måste vara där som våra medlemmar och potentiella medlemmar behöver hjälp med intressebevakning. Vad gäller lokalt avtalande borde regionkontor och föreningar få mer kapacitet.
HE: Samhället och arbetsmarknaden skakas just nu om i grunden. Det är självklart att förändringarna också påverkar förbundets medlemmar. Förbundets roll är att stöda medlemmarna i dessa förändringar. Vi måste ha förbundsmaskineriet i skick så att vi kan verka utgående från medlemmen på ett modigt och rättvist sätt. Hur vi lyckas med organiseringen och det avtalsmässiga intressebevakningsarbetet spelar roll för förbundets framtida riktning. Vi får inte misslyckas med det.
Den lokala intressebevakningen och centrala förhandlingskraften grundar sig ändå fortsättningsvis på medlemsantalet. Förbunds-strukturen måste kunna svara på den föränderliga verksamhetsmiljön på alla nivåer. Förbundet behöver inte reagera på varje litet prassel, vi behöver inte vara med i allt. De befintliga resurserna måste kunna koncentreras på de frågor som är viktigast för medlemmarna så att det satsas ordentligt på dem. Vissa saker måste man vid behov kunna avstå från. I flera frågor är vi en del av ett mer omfattande nätverk. Det är skäl att värna om de här nätverken och stärka samarbetet också i fortsättningen.
Dessa ställer upp i branschchefsvalet:
Teija Asara-Laaksonen (nu: branschchef), Minna Salminen (nu: specialkunnig inom samhällspåverkan), Anne Karjalainen (nu: rektor och utbildningschef).
JHL:s representantskap väljer förbundsordförande och två branschchefer vid sitt konstituerande möte den 5-7 juni i Helsingfors.