Sydänmaanlakka vill utplåna skammen

– Var fjärde finländare blir deprimerad eller har mentala problem under sitt liv. Det kan lika väl vara du som jag.

Olavi Sydänmaanlakka, verksamhetsledare för Centralförbundet för mental hälsa, vill utplåna den skam som kopplas ihop med psykiska problem.

– Då vi talar om knäppgökar, talar vi inte om dem, utan oss, påminner han.

Sydänmaanlakka har fog för sitt påstående. Över 400 000 av oss äter årligen FPA-stödda depressionsmediciner. Till exempel år 2013 skrevs 4,3 miljoner recept mot depression, psykos, neuros eller sömnlöshet – 4,3 miljoner!

Över 4 000 finländare beviljas årligen invalidpension på grund av depression eller någon annan psykisk sjukdom. Hälften av dem är under 50 år. Förutom den mänskliga potential som går förlorad är de ekonomiska förlusterna enorma. Enligt social- och hälsovårdsministeriet är den totala kostnaden för mentala störningar cirka fem miljarder per år.

Något borde göras, men vad?

Kan drabba vem som helst

Olavi Sydänmaanlakka skulle börja lösa knutarna genom att utplåna den skam som förknippas med mentala problem. Skamskänslorna fördröjer och förhindrar i värsta fall folk från att söka hjälp.

– Statistiken visar på de mentala problemens mängd och omfattning. Det är onödigt att påstå att galningar eller personer med mentala problem, vilket uttryck man än vill använda, är en marginell grupp. Siffrorna visar att det inte stämmer.

Att börja jobba vid Centralförbundet för Mental Hälsa var på många sätt en ögonöppnare för Sydänmaanlakka, som tidigare jobbat bland våldsbrottslingar och övriga fångar.

– När jag träffade de så kallade galningarna insåg jag att människans psyke är väldigt skört. Att det lika väl kunde vara jag som till följd av jobb, relationer, en traumatisk upplevelse eller dålig tur skulle insjukna.

Möten i vardagen A och O

Mentalvårdspatienternas ställning har förbättrats avesvärt under de senaste 20-30 åren.

– Numera är det självklart att psykpatienter har rätt till vård och samma service som de som har somatiska sjukdomar, säger Sydänmaanlakka.

Det viktigaste är inte vad som händer under terapisessioner eller sjukhusvistelser, utan vad som händer mellan dem.

Eftersom depressioner och övriga mentala problem slår till i ung ålder, har många det knapert ekonomiskt.

– Det värsta är inte fattigdomen, utan känslan av att inte höra till. Oberoende om vi vill det eller inte, fungerar jobbet ofta som måttstock för vår självkänsla. Frågan är hur vi återbördar känslan av värdighet till dem som inte är aktiva i arbetslivet och tar med dem i gänget.

Sydänmaanlakkas recept är enkelt: sluta behandla (kohdella) och börja bemöta (kohdata).

– Du och jag, på morgonen vid postlådorna eller vid ingången till affären, i bussen, hobbygruppen – i helt vardagliga situationer.

Han betonar att långa sjukhusvistelser, bra medicinering och fungerande mentalvårdstjänster tappar betydelse om mötena i vardagen inte fungerar.

– Det viktigaste är inte vad som händer under terapisessioner eller sjukhusvistelser, utan vad som händer mellan dem.

Trygga den akuta vården

Enligt Sydänmaanlakka är personer med psykiska problem inga hopplösa fall.

– Centralförbundet för mental hälsa har redan i flera år erbjudit arbets- och utbildningsträning och resultatet har varit gott. Hela 67 procent av deltagarna har fått in en fot på arbetsmarknaden eller börjat studera.

Han anser att proffsen inom mentalvård kan sin sak, men att det ofta är krångligt att få till ett möte med dem. Det viktigaste är att trygga tillgången till akut vård.

– Då människans psyke får sig en törn behöver hen akut hjälp, inte en terapitid om ett halvår eller ett år. Nöden måste besvaras i realtid och helst ska vården vara steget före, vilket gör att långa och dyra sjukhusvistelser och terapier kan undvikas.

Det behövs en ”endörrsmodell” där människan bemöts respektfullt och värdigt, oberoende om den första hen kommer i kontakt med är en hälsovårdare, vaktmästare eller receptionist.

– Det lägger grunden för förtroende, vilket leder till goda vårdresultat, säger Olavi Sydänmaanlakka.