Biblioteken måste bli bättre på att marknadsföra sig och visa varför de behövs, anser biblioteksfunktionärerna Tove Knutar Sjöblom och Mikaela Byskata-Ahlskog i Terjärv.
För tre år sedan flyttade biblioteket i österbottniska Terjärv in i nya, ändamålsenliga lokaler. Trots att förrådsutrymmet bara räcker till för böcker, känns biblioteket fräscht och trivsamt.
– Det händer fortfarande att någon kommer in bara för att se hur det blev, skrattar biblioteksfunktionären Tove Knutar Sjöblom.
Hon är nöjd över byggnadens ändamålsenliga grundplan och det ypperliga läget ett stenkast från byns dagis och skola. Tröskeln att slinka in är låg för både barn och vuxna.
– Biblioteket har blivit ett gemensamt vardagsrum: en plats där man värmer sig i väntan på skoltaxin, bläddrar i tidningar eller pratar bort en stund.
Gunlis och Kaj-Gustav Österlund promenerar bland bokhyllorna. De är flitiga läsare och är speciellt förtjusta i deckare. Gunlis brukar också läsa tidningar med anknytning till hem och trädgård.
– Vi skulle nog inte klara oss utan biblioteket, säger Kaj-Gustav Österlund.
Böter inte huvudsaken
Den nya bibliotekslagen, som trädde i kraft i årsskiftet, betonar starkt bibliotekens samhälleliga roll. Direktivet får bifall från både Tove Knutar Sjöblom och Mikaela Byskata-Ahlskog, som välkomnar fler debatter och kulturella aktiviteter.
Däremot kritiserar de lagen på de punkter som gäller behörighetskrav och bötesfällning.
– Lagen betonar behovet av att ge böter för böcker som lämnas in sent. Det är krångligt här då kunderna inte kan betala med kort, säger Knutar Sjöblom.
Mikaela Byskata-Ahlskog nickar.
– Dessutom lånar de som bor långt från centrum böcker främst från bokbussen. Ska de också bötfällas om lånedatumet gått ut under en vecka då bokbussen inte kommer på besök?
Det finns en risk för att någon som inte vet ett skvatt om biblioteken utnämns till chef.
Enligt lagen får kommunerna fritt välja hur stor andel av personalen som har biblioteksutbildning. Inte ens bibliotekschefen behöver längre ha biblioteksstudier i bagaget, det räcker med en ”lämplig högskoleexamen”. De nya riktlinjerna oroar biblioteksfunktionärerna i Terjärv.
– Det finns en risk för att någon som haft en högre befattning inom kommunen men inte vet ett skvatt om biblioteken utnämns till chef, säger Knutar Sjöblom.
Informerar om det mesta
Enligt den nya bibliotekslagen hör biblioteken också i fortsättningen till kommunens ansvarsområde. I Kronoby kommun, som Terjärv är en del av, faller biblioteken under samma paraply som skolor, daghem och eftermiddagsverksamhet.
Nettobudgeten för bildningssektorn i Kronoby är drygt 12,6 miljoner euro år 2017. De tre bibliotekens och bokbussens andel är cirka 474 000 euro.
– Utbildningen slukar en stor del av budgeten, vi är ganska marginella i jämförelse, säger Tove Knutar Sjöblom.
Bokbussens öde debatteras varje år, medan Terjärv bibliotek hittills inte varit nedläggningshotat. Däremot har antalet tidningsprenumerationer och nya böcker minskat.
– Fasta avgifter såsom personal- och fastighetskostnader går inte att påverka, så det enda som återstår att spara på är bokanslagen.
Mikaela Byskata-Ahlskog misstänker att beslutsfattare som vill minska på bibliotekens resurser inte förstår deras betydelse för dem som har det sämre ställt.
– Många pensionärer har inte längre råd att prenumerera på dagstidningen, utan läser den här i stället. Det är livsviktigt för att de ska kunna följa med vad som händer i samhället.
Tove Knutar Sjöblom och Mikaela Byskata-Ahlskog delar på tjänsten som biblioteksfunktionär i Terjärv.
På små orter har biblioteken också fortsättningsvis en stark folkbildande roll.
– Vi hjälper folk att hitta information och svarar på frågor om allt från butikers öppethållningstider till var man kan skaffa biljetter till olika evenemang, säger Byskata-Ahlskog.
Läsfärdighet är livsviktigt
Terjärv bibliotek lånar ut cirka 22 000 böcker, ljudböcker, dvd-filmer och tidningar per år. Knutar Sjöblom uppskattar att hela 60 procent är barn- och ungdomsböcker. Biblioteket försöker medvetet väcka de yngstas läslust och har ett nära samarbete med dagis- och skolpersonalen.
Bland annat har man tagit hjälp av läsinspiratörer som är bekanta från andra sammanhang.
– För ett tag sedan bjöd vi till exempel in Fredrik Smulter, som berättade att han varit tvungen att läsa sig till hur han ska äta och läsa rätt, berättar Knutar Sjöblom.
Biblioteket har också bjudit skolelever på cirkus, äventyrsbana och skattjakt. Målet är att ordna evenemang som väcker positiva associationer till biblioteket som plats.
– Jag var ingen bokslukare som barn, så jag har god förståelse för dem som inte läser så mycket, säger hon.
Tidigare åkte familjer ofta till biblioteket med sina barn. Numera faller ansvaret i allt högre grad på läroinstanserna.
– Läsning konkurrerar med många andra aktiviteter. Vi måste marknadsföra oss aktivt på ett helt annat sätt än tidigare för barnen för att väcka deras nyfikenhet.
Mer än bara böcker
Varken Knutar Sjöblom eller Byskata-Ahlskog hade planerat att börja jobba på bibliotek. Byskata-Ahlskog skulle bli tysklärare och Knutar Sjöblom hade folkloristik som huvudämne.
– Jag har alltid läst mycket och vikarierade på Kronoby bibliotek sommaren innan jag auskulterade. Periodvis har jag också jobbat som lärare, men det här är nog mera min grej, säger Byskata-Ahlskog.
Knutar Sjöblom valde att läsa informationsvetenskap som biämne i brist på andra idéer. Jobbet som biblioteksfunktionär överträffade förväntningarna med råge.
– Visst är litteraturen i fokus, men jobbet består av mycket annat också.
Byskata-Ahlskog håller med.
– Dagarna är väldigt omväxlande med allt från beställningar till inplastning av böcker och informationssökning. Det roligaste är kundkontakten. Ibland blir det nästan som ett detektivarbete att leta efter lämpliga böcker för olika slags människor.
I nuläget delar duon på en heltidstjänst på biblioteket. Vanligtvis sköter en person alla sysslor och det kan vara svårt att hitta någon att bolla idéer med.
– Om en vill att något ska gå framåt, måste en driva fråga själv. Dessutom är det svårt att byta arbetsturer med någon om man är ensam, säger Knutar Sjöblom.
Önskar starkare bevakning
Inte ens en biblioteksfunktionär kan antas läsa allt nytt som kommer ut på förlagen. Mikaela Byskata-Ahlskog och Tove Knutar Sjöblom håller sig i stället à jour med branschnyheter genom att prenumerera på nyhetsbrev, läsa tidningar och gå på kurser.
Båda är medlemmar i JHL, men har valt att inte aktivera sig i lokalföreningen.
– Det har alltid varit en självklarhet för mig att höra till facket. När jag hörde mig för och kollade på nätet framstod JHL som ett naturligt val, säger Knutar Sjöblom.
De få gånger hon varit i kontakt med förbundet tycker hon att servicen varit smidig. Byskata-Ahlskog önskar sig däremot en starkare bevakning av frågor som gäller just bibliotekssektorn.
– Facket har varit ganska tyst då det gäller den nya bibliotekslagen. Min man är med i lärarförbundet, som genast reagerar på frågor som tangerar deras bransch. Ibland frågar jag mig vem som egentligen för vår talan?
Hon medger också att biblioteken borde bli bättre på att marknadsföra sig själv.
– Biblioteken är ofta i framkant då det gäller att ta i bruk till exempel tekniska hjälpmedel. Däremot är vi lite dåliga på att lyfta vår egen svans och visa vad vi kan. Kanske kan nya verksamhetsformer underlätta det här?