30.10.2017

”Vi är tvungna att påminna om självklarheter”

Camilla Grundström fungerar som 
en länk mellan finlandssvenskar 
och myndigheter. – Ibland får man en käftsmäll, men sedan är det bara att ge sig in i följande strid, säger hon.

Två gånger per dag samlas Camilla Grundström och hennes kolleger i kafferummet på Folktingets kansli på Snellmansgatan i Helsingfors. Medan espressomaskinen går het, dryftar de dagsaktuella frågor och botaniserar i tidningshögarna på bordet.

– Vi har alla våra egna ansvarsområden, men ganska ofta går arbetsuppgifterna också in i varandra.

Grundström har jobbat som biträdande folktingssekreterare på Folktinget sedan december 2016. Hon är specialiserad på utbildningsfrågor och har den näst högsta positionen på kansliet, som sköter de löpande ärendena i organisationen. Hon fungerar även som sekreterare för utbildningsutskottet, som sammanträder fyra-fem gånger per år.

– När jag skriver utlåtanden, ber jag alltid utskottsmedlemmarna om vägkost. Det gemensamma arbetet får större bredd om personer med olika referensramar deltar i det.

Under de senaste månaderna har bland annat den planerade yrkesskolreformen och språkförsöket, där man vill tumma på svenskan som obligatoriskt skolämne, funnits på agendan.

– Arbetet liknar mer ett segt maratonlopp än korta sprintersträckor. Till mitt uppdrag hör att reagera på lagförslag och reformer, som är utdragna processer.

Folktinget har som lagstadgad uppgift att stärka svenska språkets ställning, bevaka de svenskspråkigas intressen och representera finlandssvenskarna inför myndigheter. Grundström ser organisationen framför allt som en brobyggare.

Arbetet liknar mer ett segt maratonlopp än korta sprintersträckor.

– Folktinget kan sammanföra berörda parter runt samma bord, men inte driva enskilda regionala eller lokala aktörers ärenden. Vi ser till helheten.

Speciellt under den gångna regeringsperioden har organisationen haft mycket att ta itu med. För tillfället tycks det viktigaste för lagstiftarna vara att snabbt föra beslut vidare.

– Vi är tvungna att påminna om sådana självklarheter som att beredningsmaterial borde finnas också på svenska.

Tentor på arbetstid

Grundström har alltid varit samhällsintresserad. Det politiska engagemanget hade hon gemensamt med sin pappa, medan hennes mamma ”var nollintresserad”. I gymnasiet planerade Grundström att läsa språk, men under ett mellanår vid Karis länsmansdistrikt började studier i förvaltning kännas mer lockande.

Efter första studieåret vid Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors fick hon en praktikplats på förvaltningsavdelningen i dåvarande Pojo kommun. I jobbet ingick bland annat att skriva föredragningslistor och fungera som sekreterare vid vissa styrelse- och fullmäktigemöten.

– Det var väldigt lärorikt, men jag har i efterskott förundrats över att jag fick så mycket ansvar, säger Grundström.

Ungefär halvvägs i socionomstudierna blev Camilla Grundström erbjuden ett långt vikariat som sekreterare vid förvaltningsavdelningen i Pojo. Hon tackade ja, men ställde som villkor att hon skulle få tentera på arbetstid.

– Jag hade sällan tid att läsa till tentor, men skaffade mig alltid kurslitteraturen. Under tågresan till Helsingfors kollade jag innehållsförteckningen. Om något kändes helt främmande, slog jag upp det kapitlet.

Grundström slutförde sina studier inom utsatt tid, men hann bara jobba några år innan den ekonomiska depressionen slog hårt mot kommunen. Hösten 1993 återvände hon till jobbet efter att ha varit föräldraledig och blev genast uppsagd.

– Sysselsättningsläget var mycket svårt. Lyckligtvis hade jag skrivit in mig i JHL och hade rätt till inkomstrelaterad dagpenning.

Jobb med mening

Grundström var arbetslös i drygt 500 dagar. Under tiden utökades familjen med ett barn till, med det ingick inte i hennes planer att stanna hemma en längre tid.

– På arbetskraftsbyrån fick jag höra att jag hade för hög utbildning för de jobb som stod till buds. Själv var jag beredd att göra vad som helst.

Hon hamnade småningom själv bakom disken på arbetskraftsbyrån, vilket i sin tur ledde till ett erbjudande om lärarjobb inom vuxenutbildningen vid Karis kurscenter. Där fungerade hon som handledare för arbetssökande och ledde flera ESF-finansierade projekt.

– Jag hade tänkt mig ett vikariat på några månader, men det blev sammalagt 18 år i utbildningsbranschen. Dessutom skaffade jag mig pedagogisk behörighet vid sidan av jobbet.

När Karis kurscenter fusionerades med Axxell 2009 gled Grundström in på den läroplansbaserade yrkesutbildningen. Innan rekryteringen till Folktinget fungerade hon som utbildningsledare för enheten Handel och service.

Diskussioner och samhällsaktivitet står högt i kurs bland Folktingets arbetstagare. I bild fr.v. Nina Ekholm, Erik Munsterhjelm, Kristina Beijar, Camilla Grundström, Christina Kroll och Maria Larma.


Stark grundtillit

Camilla Grundström är nöjd med den riktning livet tog, trots att det inte blev riktigt som hon tänkt sig.

– Jag har alltid haft ett öppet sinne och hoppat på olika saker. Min grundtillit till att livet bär är stark.

Vid sidan om yrkeslivet har Grundström engagerat sig politiskt. Drivkraften är delvis den samma som i jobbet på Folktinget: tron på att kunna förändra något till det bättre.

– Ibland får man en käftsmäll, men sedan är det bara att ge sig in i följande strid. Om jag inte trodde att det Folktinget gör har betydelse, skulle jag nog jobba på fel ställe.

Medan Grundström tidigare följde med aktualiteter på sin fritid, ingår det numera i hennes arbetsbild att ha koll på nyhetsflödet. Hon hoppas få ännu mer tid för att skapa och upprätthålla nätverk med anknytning till utbildningssektorn i fortsättningen.

Grundström påpekar att det är A och O att som samhällspåverkare våga dra i de trådar en har.

– Jag får inte vara rädd för att ställa dumma frågor, men måste samtidigt klara av att kritiskt granska och sila den information jag får.