En arbetstagare kan behöva specialarrangemang på grund av en sjukdom eller funktionsnedsättning. Lagen förpliktigar arbetsgivaren att bevilja arrangemangen upp till en viss gräns.
1 Vad är rimliga anpassningar?
Vi tänker oss följande situation: En kontorsarbetare har en ryggskada och behöver ett elektriskt justerbart arbetsbord. Hen ber sin arbetsgivare skaffa ett, men arbetsgivaren tvekar eftersom kostnaden känns stor. Är arbetsgivaren ändå skyldig att skaffa bordet?
Enligt diskrimineringslagen måste arbetsgivaren göra rimliga anpassningar för att göra det möjligt för arbetstagare med funktionsnedsättningar att utföra sitt arbete på lika villkor som andra. Anpassningen kan till exempel vara ett hjälpmedel, ändringar i arbetslokalen eller flexibilitet i arbetstiderna – i praktiken vilken åtgärd som helst som tryggar att personen med funktionsnedsättning kan arbeta.
Bedömningen av vad som är rimligt görs från fall till fall. I bedömningen beaktas i första hand personens behov, och utöver det arbetsgivarens storlek och ekonomiska ställning, arten och omfattningen av arbetsgivarens verksamhet, de uppskattade kostnaderna för anpassningarna och hurdant stöd som kan fås för åtgärderna.
Syftet med anpassningarna är inte att ge någon privilegier, utan att avlägsna hinder som annars skulle utesluta personen med funktionsnedsättning ur arbetslivet.
2 Vilka kostnader medför anpassningarna och kan man få stöd för dem?
Många arbetsgivare är rädda för de kostnader som anpassningarna orsakar. Det är emellertid oftast fråga om små ändringar. Till exempel en skärmläsare, terminalglasögon eller flexibla arbetstider anses i regel inte vara en oskälig belastning för arbetsgivaren. De kan däremot ha en stor betydelse för hur en arbetstagare med funktionsnedsättning kan sköta sitt jobb.
Ofta hittar man en lösning som är till nytta för båda parter: Arbetstagaren kan fortsätta sitt arbete och arbetsgivaren behålla en kunnig medarbetare.
Kostnaderna måste inte heller alltid i sin helhet betalas av arbetsgivaren. Arbetskraftsmyndigheten kan bevilja stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, vilket till exempel kan täcka hjälpmedel eller ombyggnadsarbeten på arbetsplatsen. Även Fpa kan delta i anpassningarnas kostnader. Företagshälsovården har i sin tur en roll i att kartlägga arbetstagarens behov och föreslå praktiska arrangemang.
Inget specifikt eurobelopp kan sättas som gräns för anpassningarna. I regel kan en rimlig anpassning anses vara till exempel ett hjälpmedel värt några hundra euro. Stora arbetsgivare har ofta större skyldigheter, eftersom de mer sannolikt har möjligheter att täcka kostnaderna.
3 Vad händer om anpassningarna inte görs?
Om arbetsgivaren vägrar genomförs rimliga anpassningar kan det vara fråga om diskriminering enligt diskrimineringslagen, och arbetsgivaren kan tvingas betala gottgörelse för brott mot förbudet mot diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen övervakar att lagen följs. Man kan väcka talan om diskriminering inför domstol.
Det är ovanligt att tvister går ända till rätten. De flesta fall löser sig redan på arbetsplatsen i förhandlingar mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Ofta hittar man en lösning som är till nytta för båda parter: arbetstagaren kan fortsätta sitt arbete och arbetsgivaren behålla en kunnig medarbetare. Förtroendemannen eller arbetarskyddsfullmäktigen kan stöda arbetstagaren i förhandlingarna.
Arbetsgivarens skyldighet till rimliga anpassningar är omfattande, men inte gränslös. Anpassningarna är en metod för att göra arbetslivet mer smidigt, tillgängligt och rättvist för alla.
Skribenten arbetar som jurist inom området för juridiska ärenden vid JHL.