Vi lever alla i gemenskap med varandra, inte i tomrum. Empati är att förstå detta, skriver Motiivis kolumnist Amani Al-mehsen, ordförande för Kvinnosaksförbundet Unionen.
I den offentliga debatten har man under de senaste åren upprepat påståendet att empati inte hör hemma i politiken, beslutsfattandet eller på arbetsmarknaden. Jag är av helt annan åsikt.
Jag började min karriär för över tio år sedan och har jobbat med allt från vårdarbete till journalistik och expertuppdrag. Jag har fått uppleva olika slags arbetsgemenskaper. De har varit varma och mänskliga men också trasiga och isolerande. Jag har försökt upprätthålla en aktiv roll utan att tappa bort mig och mina värderingar. Det viktigaste värdet i mitt liv har alltid varit empati. Att upprätthålla det har inte alltid varit lätt i en omgivning och ett samhälle som uppfattar omtanke som en svaghet.
Enligt proffs förbättrar empati arbetshälsan, särskilt i en belastande och stressig miljö. Forskaren Miia Paakkanen definierar empati som mångsidig interaktionsförmåga, med vars hjälp vi kan förstå varandra, glädjas åt att göra gott och påverka varandra.
Känslighet och empati kräver enormt mycket mod, speciellt i nuläget. Så borde det inte vara. Vi bör alla värna om dem, särskilt när det inte är lätt att göra det. Det är precis då de behövs som mest.
Jag har därefter hittat termer för att beskriva denna visdom. Feministiskt och antirasistiskt ledarskap bygger på demokrati, åsiktsmångfald och omtanke. Empati är att förstå att vi alla lever i gemenskap med varandra, inte i tomrum.
Att lägga empatin åt sidan är för många ett sätt att överleva, ett sätt att anpassa sig till en miljö som uppmuntrar oss till att göra det. Men om vi kompromissar med empati en gång, vad hindrar oss efter det? Innan vi vet ordet av har vi vant oss vid ett beteende som gynnar kyla och distans. Och vi lider alla av det.
Den avlidna filosofen och historikern Hannah Arendt forskade i ondska. Jag tänker ofta på hennes ord om hur empatins död är det första och mest berättande tecknet på att vi håller på att sjunka ner i barbari. Det är ett tillstånd där mänsklighet ses som ett val, inte som en naturlig och nödvändig del av var och en av oss.
Känslighet och empati kräver enormt mycket mod, speciellt i nuläget. Så borde det inte vara. Vi bör alla värna om dem, särskilt när det inte är lätt att göra det. Det är precis då de behövs som mest.
Amani Al-mehsen är människorättsexpert, kolumnist, ordförande för Kvinnosaksförbundet Unionen och evig sentimentalist. Hennes debutroman Hayati, Rakkaani publiceras i september 2025.