Som vikarierande övertranslator vid Helsingfors stad känner Tua Gunnelius ett ansvar för att upprätthålla den språkliga jämställdheten.
Lika tjock som en gammaldags telefonkatalog ligger Helsingfors stads bokslut för 2024 på Tua Gunnelius arbetsbord i stadshuset. I år krockade översättningen av bokslutet med kommunalvalet, vilket medförde mycket extra arbete för Gunnelius som är vikarierande övertranslator vid Helsingfors stad.
Hennes team jobbar främst för Helsingfors stadsfullmäktige, vilket innebär översättning av föredragningslistor, protokoll och centrala bilagor.
– Som översättare har vi ett ansvar för tvåspråkigheten i praktiken. Beslutsfattare med svenska som modersmål ska ha möjlighet att fatta beslut på lika grunder som de finskspråkiga beslutsfattarna.
Det är ändå lite av en slump att Gunnelius blev översättare. Efter statsvetenskapliga studier vid Åbo Akademi jobbade hon som informatör och halkade in på översättning.
– Jag gled in i branschen som på ett bananskal.
2008 var Gunnelius föräldraledig med sitt första barn och då lediganslogs ett jobb som translator.
– Utan att veta vad jag gav mig in på sökte jag jobbet. Det gick lyckligt och jag blev vald.
Dagliga diskussioner om språk
Fram till årsskiftet vikarierar Tua Gunnelius Helsingfors stads studielediga övertranslator och efter det återgår hon till rollen som translator.
– Vi har ett otroligt engagerat, lojalt och yrkeskunnigt team. Det är en ynnest att få jobba med de här kollegorna.
– Vi har ett otroligt engagerat, lojalt och yrkeskunnigt team.
Översättarna jobbar ungefär hälften av tiden på distans – och då går chatten varm. När de är samlade på kontoret på tredje våningen i Helsingfors stadshus blir det dagliga diskussioner om hur någon formulering bäst kan översättas.
– Vi bollar mycket med varann och pratar om språk. Vissa formuleringar har vi också kommit överens om i teamet.
Till exempel i budgeten översätts ordet painopiste till prioritering, inte till bokstavliga översättningen tyngdpunkt. Till sin hjälp har översättarna gemensamma listor med centrala termer.
– I grunden följer vi det språk som finns i lagstiftningen. Finlex är normgivande, säger Gunnelius.
På sistone har teamet även diskuterat AI-översättningar och riktlinjer för hur sådana kan användas.
– Vi översättare, särskilt vi inom offentliga sektorn, har ett stort ansvar när det gäller att upprätthålla landets tvåspråkighet. Offentliga myndigheters översättningar gör landet officiellt tvåspråkigt, säger Gunnelius.
Som översättare har hon fått en viktig lärdom:
– Ju mer jag lär mig om översättning, desto mer märker jag att jag har kvar att lära mig. Jag känner stor ödmjukhet och respekt för yrket.
– I grunden följer vi det språk som finns i lagstiftningen. Finlex är normgivande.
Bra översättningar glädjer
Än så länge görs översättningarna på Helsingfors stad främst med hjälp av teamets hjärnor – inte av AI. Själv brinner Tua Gunnelius för att göra bra och tydliga översättningar.
– Det roligaste är när jag får till en riktigt bra mening, eller om jag märker att jag fick till det bättre på svenska än skribenten på finska. Ingen kanske ens märker det, men det glädjer mig att hitta en bra översättning.
Som övertranslator har hon det övergripande ansvaret för att alla översättningsjobb blir gjorda. Hon är med och fattar beslut om stora linjedragningar för Helsingfors stads översättarverksamhet och samarbetar med översättningsbyråer. Allt detta innebär att hon sällan har tid att själv översätta något.
– I stället granskar jag de andras texter. Hos oss kollegialgranskas alla översättningar.
Både i granskningen och under själva översättningen finns kollegorna till hands.
– Teamets styrka är att vi har en så god kontakt med varandra. Och ju längre jag jobbar med översättning, desto bättre trivs jag. Det här är rätt bransch för mig.
Läs mer: Martina Nordin är huvudförtroendeman i Raseborg: Jag har känslan av att jag gör ett viktigt jobb
Musiken motvikt till arbete
Den stundvis hektiska arbetsvardagen som övertranslator balanserar Tua Gunnelius med sina två stora passioner: att röra sig ute i skog och mark med hunden Sissi och med musik.
– Musiken är mitt andningshål. Jag sjunger i kammarkören Novena och diskantkören Eviva Encore och spelar piano.
Innan jobbet på Helsingfors stad jobbade Gunnelius på JHL med översättningar. Det arbetet gjorde henne mer medveten om fackets betydelse för den enskilda arbetstagaren.
– Kollektivavtalen kommer inte till utan skickliga förhandlare. Det ligger stort och långsiktigt arbete bakom.
Främst är Gunnelius tacksam över att facket står upp för arbetstagarna och försvarar de anställdas villkor.
– Det handlar inte bara om enskilda förmåner, utan om att fackförbunden utvecklar hela arbetslivet.