Varje morgon kommer tre barn hem till familjedagvårdaren Yrsa Huldin i Nickby i Sibbo. Hon drivs av att få se barnen växa och utvecklas.
Hjulen krasar mot stenbeläggningen när Matteo och Leon åker fram med varsin leksaksbil. Minstingen Jadessa tultar omkring eller vill komma upp i famnen.
Det är förmiddag så familjedagvårdaren Yrsa Huldin och hennes tre dagbarn vistas utomhus. Framför egnahemshuset i Nickby breder en stor gård full av leksaker ut sig. Just nu är bilar och verktyg särskilt intressanta.
– Det är barnen som är grejen. Inte lönen eller andra förmåner. När de egna barnen var små var det skönt att vara hemma, säger Huldin som har varit dagmamma sedan 1997.
När hon började som familjedagvårdare var de runt åttio stycken i kommunen.
– Nu är jag den enda som är kvar i Sibbo. Många har slutat, inte på grund av barnen, utan på grund av omständigheterna.
– Nu är jag den enda som är kvar i Sibbo.
Innan avtalet om månadslön trädde i kraft 2022 sjönk lönen för de familjedagvårdare som inte hade maximiantalet på fyra barn.
– Osäkerheten ledde till att många slutade, säger Huldin.
Läs mer: Myrna Henriksson är pedagogisk planerare: ”Att se barnen utvecklas hör till det bästa med jobbet”
Elva barn som mest
Egentligen är det en slump att Yrsa Huldin blev familjedagvårdare. Under recessionen i början av 1990-talet förlorade hon jobbet som sekreterare. När familjen 1995 flyttade till Nickby i Sibbo var Huldin mammaledig med två barn.
– I närheten av oss bodde ungefär tjugo barn och av någon orsak kom de alltid till oss för att leka. Då sa en granne: ”Varför blir du inte dagmamma?”
Efter kommentaren ringde Huldin, enligt sig själv, lite på skoj till kommunen. De kom hem till henne för en kontroll och en vecka senare kom de första dagbarnen.
– På den tiden fick man ha fler än fyra barn. Som mest har jag haft elva barn hos mig.
Länge jobbade hon också dagligen övertid. Många av Sibboföräldrarna jobbade i Helsingfors så dagarna blev långa. Arbetstidslagen, som möjliggör att famijedagvårdarna kompenseras för övertid, trädde i kraft först 2011.
Fri lek
Arbetsdagen börjar alltid klockan 7.30 då det första barnet kommer hem till Huldin. Innan det försöker hon gå en runda med sina fem fjärilshundar. De barn som kommer före halv nio får morgonmål i det nyrenoverade köket.
– Efter det brukar vi gå ut. Om det är fint väder är vi ute nästan hela förmiddagen.
Sedan blir det lunch, högläsning och sovstund för de två mindre barnen. Med det äldsta barnet, som också råkar var Huldins barnbarn, pysslar hon och läser. På veckoschemat finns också digital undervisning med Ipad.
– Kommunen har satt in vissa spel som används för att barnen ska lära sig något. För mig är det ganska nytt, men vi använder också Ipaden till att fotografera till exempel blommor eller lekar.
I början av karriären utgick Huldin från ett schema – vissa dagar blev det musik, andra dagar pyssel.
– Nuförtiden tittar jag inte så mycket på klockan. Jag låter barnen leka färdigt sina lekar i lugn och ro och plockar in pyssel och musik när det passar.
Förut gjorde Huldin också regelbundna utflykter med barnen, men för varje gång de ska iväg utanför tomten måste hon numera fylla i en blankett där hon skriver vad de ska göra och vilka eventuella faror som finns.
– Det känns jobbigt. Också om vi ska gå till skogen som ligger hundra meter bort måste jag fylla i blanketten och vänta på ok. Så nu är vi mycket mer hemma än tidigare.
– Om vi ska gå till skogen som ligger hundra meter bort måste jag fylla i blanketten och vänta på ok. Så nu är vi mycket mer hemma än tidigare.
Roligt att vara med barn
I dag är Yrsa Huldins äldsta dagbarn redan över trettio år. Även om mycket har ändrats under åren finns grunden i arbetet kvar. Huldin tycker om att få planera och hitta på aktiviteter.
– Det är roligt att se hur barnen utvecklas och hur otrolig fantasi de har i sina lekar. Dessutom är det bara roligt att vara med barn. Med dem kan jag inte vara på dåligt humör.
Huldin sticker ändå inte under stol med att lönen och arbetstiderna kunde vara bättre.
– Jag kan ju inte ta ledigt en timme mitt på dagen om jag behöver gå till doktorn. Då måste jag ta en ledig dag.
Arbetsrättsliga frågor ligger henne nära om hjärtat. Hon blev medlem i JHL genast när hon började som familjedagvårdare och har i två omgångar varit förtroendeman – också nu.
I början av 2000-talet kämpade hon och andra familjedagvårdare om att få en garantilön.
– Vi var bland de första i landet och många tog modell av oss, men efter två år beslöt Sibbo att säga upp avtalet.
Avtalet om månadslön som trädde i kraft 2022 beskriver hon som det bästa som har hänt.
– Alltid tidigare när jag gick på semester var jag orolig över vad jag skulle ha för inkomster i höst. Nu kan jag ägna mig åt jobbet.