Jenny Winstén har fem utbildningar och en mångsidig arbetshistoria: ”Många känner bitterhet över det de gör, sådan vill jag inte bli”

Handledaren Jenny Winstén i Ekenäs steg ut ur ekorrhjulet och sade upp sig från sitt långvariga arbete. Hon vill satsa på jobb som ger nya insikter och värdefulla människomöten.

När Jenny Winstén, 40, växte upp såg hon skolan som ett nödvändigt ont. Som tonåring valde hon den kortaste yrkesutbildningen hon kunde hitta och började studera till bagare.

– Min ungdomstid var en berg- och dalbana. Jag är ett levande exempel på att även den vildaste av ungdomar kan bli en klok vuxen, säger Winstén.

Under årens lopp har hon haft ett tiotal jobb och skaffat sig fem utbildningar. Inte för att hon varit tvungen, utan för att hon känt för det.

– Jag har tagit de chanser som dykt upp. När jag svarat på en arbetsannons har jag inte brytt mig om ifall jag inte matchar alla krav. Det värsta man kan få är ett nej.

Genom att inte stanna kvar på en arbetsplats för länge slipper hon de intriger som ofta följer med då man blir för insyltad.

– På många arbetsplatser känner folk bitterhet över det de gör. De fortsätter i gamla, invanda hjulspår och kommer tilljobbet bara för att få sin lön. Sådan vill jag aldrig bli.

Hjälper utan krav 

Sedan februari jobbar Winstén som handledare för blivande närvårdare på yrkesskolan Axxell i Karis, Raseborg.

Skolan ger ett ljust och fräscht intryck. En glaskorridorförenar dess två byggnader med varandra. Dagligen passerar hundratals elever genom den när de ska till lektioner. Ofta blir någon borta av en eller annan orsak.

– Det kan vara strul hemma eller med kompisar, pojkvännen kan ha gjort slut eller så är det något annat som trycker. Fast eleverna studerar till ett yrke, är de mitt i ungdomsåren med allt det innebär, säger Winstén.

– Jag försöker se till att alla får vara med.

Hon fungerar som lärarens högra hand – hämtar och delar ut material, registrerar sjukfrånvaro, gör lektionsanteckningar – samt ser till att eleverna har arbetsro. Efter att läropliktenförlängdes är behovet av hjälpande händer extra stort då alla inte är speciellt motiverade för sina studier.

Förutom det rent praktiska handlar en stor del av jobbet om att vara en trygg vuxen och samtalspartner. Om någon stiger upp och går ut från lektionen utan orsak, följer Winstén efter och kollar att allt är bra.

– Anställningsvillkoren inom den privata utbildningssektorn är inget att hurra för. Ungdomarna och deras förtroende gör det ändå mödan värt att jobba här.

Winstén jobbar på deltid, 80 procent, och är på plats fyra dagar i veckan. Förmiddagens lagstadgade kaffepaus tillbringar hon vanligtvis i skolans café.

– Jag tycker att eleverna ska ha möjlighet att träffa mig utanför klassrummet. Vi brukar sitta och prata eller spela kortspel. Jag försöker se till att alla får vara med.

Behöver äventyr för att må bra

Under coronaepidemin utbildade Jenny Winstén sig till närvårdare på distans. Några år tidigare hade hon tagit examen som skolgångshandledare för morgon- och eftermiddagsverksamhet. Hon jobbade också ett tag i en klass för barn med särskilda behov i Ekenäs.

I och med att hon också arbetat som köksbiträde på Axxell, var hon som klippt och skuren för sitt nuvarande jobb. Det var ändå inte självklart för henne att söka det.

– Jag behöver lite äventyr för att känna att jag lever.

– I princip hade jag redan beslutat att inte ta emot ett fast jobb någonstans. När man haft friheten att kunna bestämma över sin egen tid, vill man gärna ha det så också framöver.

Innan Winstén började på Axxell fördelade hon tiden mellan tre olika arbeten: tandskötare, handledare för personer i behov av särskilt stöd och handledare i dagverksamhet för äldre.

– Mitt ideal är praktiskt knegande och människomöten i lämpliga doser. Då jobbet som skolgångshandledare kräver konstant närvaro, är det svårt att kombinera med andra arbeten.

Läs mer: Specialungdomsarbetaren Janni Elfving jobbar i skolan:
”Jag är en slags buffert mellan elever och vuxna, men kör med öppna kort”

Winstén säger att hennes sambo är en lugn person som trivs hemma, medan hon själv behöver få ombyte och prova på nya saker.

– Han har aldrig suckat när jag fått någon ny framtidsidé, utan räknat med att det ordnar sig. Jag behöver lite äventyr för att känna att jag lever.

Lämnar dörrar på glänt

Winsténs livsfilosofi, att leva i nuet och vara lyhörd för sin inre röst, har uppkommit efter hand. Hon har också erfarenhet av en längre fast anställning och de förmåner det för med sig.

I tonåren började hon som lokalvårdare på dåvarande Ekenäs sjukhus. När hon sa upp sig hade hon arbetat på de flesta avdelningar och utbildat sig till både lokal- och instrumentvårdare vid sidan om jobbet.

– Jag var 35 år och började känna att även om metoderna utvecklas, har jag inte så mycket mer att ge.

Hon var ändå inte redo att kapa av banden genast, utan började med att studera på kvällstid. Efter en praktikperiod som skolgångshandledare på en skola sa hon upp sig.

– Jag bär med mig mina erfarenheter och de vänskapsförhållanden jag fått.

– Jag fick massor av energi av att lära mig nya saker och vistas i nya sammanhang. När mina barn påpekade att jag var en mycket gladare och piggare mamma under praktiken, var beslutet lätt.

Jenny Winstén säger att hon ibland undrat vad folk tänker då hon bytt jobb titt som tätt. I alla fall har många sagt att hon är en inspirationskälla för dem. Man behöver inte veta vad man ska göra resten av livet då man är 16 – eller 46.

Läs mer: Ann-Christin Wikholm och hennes kolleger håller sjukhuset snyggt – och får tack för sin insats: ”Jag är bortskämd med positiv feedback”

Hon poängterar att hon inte stänger några dörrar bakom sig, utan lämnar dem på glänt. Hon säger att positiva upplevelser bygger upp och ger henne självförtroende att pröva på nästa sak, och nästa.

– Jag bär med mig mina erfarenheter och de vänskapsförhållanden jag fått. Tråden klipps inte av, den blir bara längre och längre.

Kan tänka sig att jobba i Norge

För närvarande letar Winstén inte medvetet efter något nytt jobb. Om något intressant dyker upp, är hon ändå redo att ge det en chans.

– I något skede skulle jag gärna jobba som vårdare i Norge. Jag har inte som mål att tjäna stora pengar, men vill gärna upprätthålla den levnadsstandard som jag har nu. Jag tackar inte heller nej till mer fritid.

På fritiden går Winstén gärna på loppis eller skogspromenad. Hon är också stöd åt två brukare med funktionsvariationer. Den ena träffar hon på kafé och den andra brukar följa med då Winstén med sambo åker motorcykel eller kör raggarbilar.

– Jag vill visa mina barn att livet är mer än ett ekorrhjul. Med en enkel gest kan man förgylla en annan människas vardag.

Då intervjun är slut möter Winstén en bekant elev på en av bänkarna i trappan. Winsten uppmanar eleven vänligt men bestämt att gå tillbaka in i klassen. Hen protesterar, men beslutar sig sedan för att följa uppmaningen.

– Du är så söt och fin, Jenny! säger några andra ungdomar som går förbi när hon blir fotograferad.