JHL-anslutna elmontören Niclas Strand, 30, vann det åländska mästerskapet i klassiskt styrkelyft i fjol våras. Strand, som tävlar i viktklassen under 74 kilo, håller koll på maten, men kan ibland också äta skräpmat. Proteinerna prutar han inte på.
Jag började med simning för sex år sedan och gick på gym ibland, men jag märkte att det var roligare på gymmet. Jag hade flera kompisar som tävlade i klassiskt styrkelyft och började ganska snabbt träna på det. Det tog kanske ett och ett halvt år innan jag deltog i min första tävling. Sedan dess har jag varit fast i det här – det är jätteroligt!
Jag är tävlingsinriktad och tävlingarna är jättebra att ha
som motivation. Då blir träningen av för jag vill ju kunna prestera och jag
tycker det är roligt att tävla. Jag vill utvecklas så mycket som möjligt och då
är tävlingar det bästa man kan göra.
Jag tränar tre till sex gånger i veckan på Idrottsgården i Mariehamn, som är hemmagym för min klubb, Ålands Kraftsportklubb. Just nu har jag problem med knäna så nu tränar jag bara tre gånger i veckan. I vanliga fall brukar det ligga på fem.
Mina två tränare bor i Sverige. Jag har kontakt med dem online. De skickar mig ett träningsschema varje vecka och jag kan skriva till dem när jag har något att fråga.
Jag går till gymmet direkt efter jobbet. Jag värmer upp
genom att cykla eller ro i fem minuter och sen gör jag lite rörlighetsövningar.
Jag sitter djupt i knäböj, står rakt och sträcker mig ner till golvet, rullar
på armarna för att mjuka upp axlarna och tänjer axlarna med gummiband och om
jag känner mig stel i höften eller baksidan av låren kan jag tänja lite extra
där.
Själva träningen börjar jag alltid med någon av styrkelyftsövningarna, alltså knäböj, bänkpress eller marklyft. Först tar jag det passet som är tyngst. Jag börjar med lätta vikter och stegrar upp. Då blir det uppvärmning i alla övningar. Sedan beror det på vilken period jag är i. Om det är långt till nästa tävling blir det lite mer volym och fler repetitioner.
”När jag gjort baslyftet övergår jag till komplementövningar.”
När jag gjort det baslyftet övergår jag till komplementövningar. Det kan vara att jag tränar igenom hela kroppen. Om jag kört knäböj, kör jag komplement för benen. Om jag kört bänkpress kör jag komplement för överkroppen och efter marklyft kan det bli lite blandat för ben, rygg och mage.
En dag i veckan försöker jag köra konditionsträning, oftast cykling.
Jag är noggrann med att få i mig tillräckligt med proteiner, men jag undviker inte en massa mat. Jag äter ganska vanligt, men försöker få i mig mera protein. Jag kan äta skräpmat ibland. Jag håller koll på min vikt eftersom jag tävlar i viktklass och justerar maten efter vad jag väger.
”Jag tömnmer mig på vätska genom att dra ner på salt och kolhydrater.”
Jag förbereder mig för en tävling genom att visualisera den i huvudet, tänker på hur det kommer att se ut och hur det ska gå. Jag brukar väga lite för mycket och då tömmer jag mig på vätska genom att dra ner lite på salt och kolhydrater för att gå ner i vikt.
På tävlingsdagen stiger jag upp och väger mig. Om jag väger för mycket får jag gå i bastun en sväng. Efter invägningen vill jag få i mig lite snabba kolhydrater. Man är ju oftast ganska hungrig när man gått ner lite i vikt. Sedan försöker jag bara hålla mig lugn tills tävlingen börjar för att inte slösa energi på att vara nervös.
”Marklyft är mitt bästa delmoment.”
Marklyft är mitt bästa delmoment. Jag innehar det
finlandssvenska rekordet i marklyft, 250 kilo, i min viktklass, -74 kg. Det
presterade jag i SFIM i styrkelyft hösten 2018.
Jag har också finlandssvenskt rekord i min viktklass totalen som räknas av alla delmoment i styrkelyft, från samma tävling. Mitt tävlingsrekord i bänkpress är 142,5 kilo och i knäböj 200 kilo.
Förra våren vann jag åländska mästerskapet i klassiskt styrkelyft, där man tävlar mot varandra trots att man väger olika. Resultatet multipliceras med en koefficient som beror på ens viktklass.
Jag siktar högt. Jag skulle väldigt gärna vilja tävla i EM, men jag vill ge mina skador lång tid att läka och tränar lätt. Jag försöker hålla mig från att tävla i år för att komma tillbaka starkare sedan.
Varför blev du elmontör?
– Jag var ju bara 15 år då. Jag bodde i Oravais och hittade fartygselektrikerlinjen på Åland. En kompis sökte dit och så bara blev det så.
När känner du att du har lyckats på jobbet?
– När jag lyckats lösa något problem.
Hur blev du medlem i JHL?
– Jag var medlem i Elektrikerförbundet tidigare. När jag bytte jobb kollade jag vilket fack jag borde höra till.