För fyra, fem år sedan märkte jag att min shetland sheepdog Shine var intresserad av spårning.
Jag deltog i en spårningskurs och gick med i Västkustens räddningshundar rf:s verksamhet. Så småningom görs prov för att Shine ska få tillstånd att tjänstgöra som sök- och spårhund.
Spårning och sökning av försvunna personer är en utmanande gren som kräver samarbete mellan hund och förare. Man måste veta exakt hur ens hund beter sig ute i terrängen. Samtidigt ska man kunna tolka hundens beteende och vad hunden vill signalera. Varje hund är en individ och olika hundar markerar på olika sätt. Min hund markerar ett fynd genom att stanna och se på föremålet. Någon annans hund kan exempelvis lägga sig intill föremålet.
Vi försöker träna regelbundet cirka en gång i veckan. Till träningen hör övningar i både terrängen och i fastigheter, och vi har också varit till ruinsökningsbanor.
Det bästa med hobbyn är när man märker att hunden kan mycket mer än man tänkt sig. Det svåraste för oss har varit lydnad. Shine brukar vara så ivrig, att hon inte har tålamod att sitta, utan vill fortsätta arbeta. Jag brukade fundera om jag kan lita på min hund. Senare har jag ofta fått konstatera att det är bäst att lita på henne, hon vet vad hon gör.
Jag är den enda i familjen som sysslar med räddningshundverksamhet, men hela familjen hjälper och deltar i gruppövningar när det till exempel behövs figuranter.
Min motiv:
Hur blev du brandman?
Jag fullgjorde min värnplikt -89 och märkte att det finns en ledig brandmanstjänst i Malax. Den karriären har jag nu följt i 28 år. Förman har jag varit sedan 2006.
Du har ett krävande arbete, vilka saker har motiverat dig i 28 år?
Den goda sidan är att arbetsuppgifterna varierar och att dagarna inte är likadana. Situationen kan förändras när som helst. Dessutom gillar jag att jobba med mina arbetskamrater.
Vilka är dina starka sidor?
Vid behov kan jag fatta mycket snabba beslut. Om det sedan visar sig vara ett dåligt alternativ, kommer jag också snabbt på nya lösningar.