Fackförbundet JHL förbereder sig inför vårens kollektivavtals-förhandlingar på normalt vis, men är öppet för nya vindar.
– Lokalt avtalande är toppen, förutsatt att det inte strider mot kollektivavtalen eller lagstiftningen, säger JHL:s förhandlingschef Mari Keturi.
Finländarnas anställningsvillkor har i flera årtionden grundat sig på allmänt bindande tjänste- och arbetskollektivavtal, som förhandlats fram mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas förbund.
Nu befinner sig förhandlingsmiljön i förändring. Skogs- och teknologiindustrins arbetsgivare håller nämligen på att helt eller delvis övergå från riksomfattande förhandlingar till företagsspecifikt avtalande. Båda branscherna är centrala för Finlands export.
Inom offentliga sektorn är utgångsläget för förhandlingarna ungefär som förut. JHL förbereder sig för avtalsrörelsen på normalt vis. Kommunernas, statens och kyrkans arbetsgivarorganisationer har en lagstadgad plikt att avtala om allmänt bindande avtal.
– Ingen av de arbetsgivarförbund som vi förhandlar med har meddelat att de vill avstå från riksomfattande kollektivavtal.Mari Keturi, JHL:s förhandlingschef
Nya, företagsspecifika avtal som skulle ersätta riksomfattande kollektivavtal är inte heller i sikte inom de privata avtalsbranscher där JHL är förhandlingspart.
– Ingen av de arbetsgivarförbund som vi förhandlar med har meddelat att de vill avstå från riksomfattande kollektivavtal. Vi förbereder oss för avtalsrörelsen som vi brukar, säger Mari Keturi, JHL:s förhandlingschef för de privata avtalsområdena.
Social- och hälsovårdsreformen samt grundandet av välfärdsområden förändrar kommunsektorns avtalssystem avsevärt. Social- och hälsovårdssektorns personal, som tidigare sorterat under det kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet AKTA, har från och med september följt SH-avtalet. Sett till mängden arbetstagare är det kommunsektorns största enskilda avtal, som också gäller tiotusentals JHL-medlemmar.
Även arbetstagare som inte sorterar under det nya SH-avtalet överförs till välfärdsområdena. JHL förhandlar fram kollektivavtal även för dem, men avtalskonstruktionerna är ännu på hälft, vilket lär försvåra arbetet vid det kommunala avtalsbordet. Det verkar som om nuvarande kommunala avtal kommer att tillämpas på dem ännu under följande avtalsperiod.
Tålamod är inte längre en dygd
Inom kommunsektorn har man på sistone fört en livlig diskussion om löneförhöjningarnas inriktning under den kommande avtalsrörelsen. JHL:s utgångspunkt är att löneförhöjningar tillhör alla löntagare. Förbundet strävar efter kännbara generella lönepåslag.
– Vi strävar efter en lösning som bevarar och förbättrar köpkraften. Det måste gå att leva på sin lön i alla arbeten, säger JHL:s förhandlingschef för de offentliga avtalsområdena Kristian Karrasch.
En annan grundprincip är att lika lön ska betalas för lika arbete. Enligt Keturi uppfylls lönejämställdheten väl inom sektorerna, bland annat som en följd av lagstadgade lönekartläggningar. Problemen finns främst mellan olika branscher då arbetstagare med samma utbildningsnivå inte har samma lönenivå.
Förbundet försöker motverka ojämlikhet bland annat genom att eftersträva en så kallad blandad uppgörelse beträffande löneförhöjningar. Det innebär att löneförhöjningarna oftast betalas i euro för de lägre lönerna och i procent för de högre lönerna, vilket gynnar låginkomsttagare.
Merparten av JHL-medlemmarna jobbar i branscher vars måttfulla löneuppgörelser har fogat sig efter industrins förhöjningar. Koordineringen mellan branscherna är ändå problematisk, eftersom den resulterar i att låglönebranscherna inte kommer upp ur lönegropen.
– Det hjälper inte att man delar upp kakan på nytt inom en bransch, ifall kakan är liten sedan tidigare. Det här är också en av orsakerna till att det inte lönar sig för oss att snegla för mycket åt sidan vid förhandlingarna, säger Karrasch.
Livssituationer måste beaktas
Löneöverenskommelserna inom andra branscher har under de senaste åren följt teknologiindustrins avtal i spåren. Eftersom industrins tidigare avtalsfält håller på att splittras, är det oklart om det uppstår samma konsensus om löneförhöjningarna som tidigare.
I början av oktober undertecknade skogsindustribolaget Stora Enso och Pappersförbundet, som företrädde arbetstagarna, ett företagsspecifikt kollektivavtal.
Jarkko Eloranta, ordförande för Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, sade i en intervju för Helsingin Sanomat den 6 oktober att avtalet utan vidare fungerar som någon slags bas även vid kommande mötesbord. Eloranta sade också i samma artikel att en årlig löneförhöjningsnivå på två procent är en balanserad lösning i den aktuella situationen.
Karrasch och Keturi tar inte i det här skedet ställning till vilka procentmängder JHL eftersträvar. Löneförhöjningarnas storlek påverkas också av huruvida man vill få med kvalitativa målsättningar i avtalstexten.
– Vi strävar till exempel efter att få fler avlönade lediga dagar till dem som sporadiskt sköter sina anhöriga. För att målsättningen ska godkännas, kräver det säkert en noggrann övervägning av helheten på båda sidorna av förhandlingsbordet, säger Keturi.
Kravet hör ihop med avtalsförhandlingarnas andra huvudtema, det vill säga förbättringar som stöder arbetstagarnas generella välbefinnande. Livssituationerna för arbetstagare i olika åldrar måste tas bättre i beaktande och vid planering av arbetsscheman ska man satsa på hälsosamma och säkra arbetstider.
– Både överlånga arbetspass och korta skift på under sex timmer ska undvikas. Arbetstagarna ska ha möjlighet att återhämta sig tillräckligt till exempel efter arbetsresor, säger Karrasch.
Till helheten hör en lagändring beträffande familjeledigheter. Vid förhandlingarna måste man avgöra om kollektivavtalen kommer att stipulera om en gemensam mängd avlönade familjeledighetsdagar för föräldrarna. En annan möjlighet är att ledigheterna delas upp mellan dem separat såsom tidigare.
Lokalt avtalande på uppåtgående
Trycket att förhandla mer lokalt ökar konstant. Fackförbunden ses ofta som motståndare till reformer, men enligt Mari Keturi saknar det fog.
– Lokalt avtalande är toppen, förutsatt att det inte strider mot kollektivavtalen eller lagstiftningen.
Keturi betonar att lokala avtal bör ingås av förtroendemannen eller JHL:s förening, beroende på avtalsområde. Det här förutsätter att dessa har avtalskunnandet i skick och att deras tillgång till information är tillräcklig.
– Grundtanken är att bestämmelser eller rekommendationer om spelreglerna skulle finnas i kollektivavtalen, medan man skulle komma överens om detaljerna lokalt.Kristian Karrasch, JHL:s förhandlingschef
JHL har för första gången listat ämnesområden, som förbundet strävar efter att påverka genom lokalt avtalande. Dessa är skyddskläder, distansarbete, klimatförändring och arbetarskydd.
– Grundtanken är att bestämmelser eller rekommendationer om spelreglerna skulle finnas i kollektivavtalen, medan man skulle komma överens om detaljerna lokalt, säger Karrasch.
Avtalsmålsättningarna grundar sig på avtalsmotioner i JHL:s representantskap, förbundets medlemsenkät, respons från föreningar och på missförhållanden som kommit fram i konfliktsituationer. Förbundets styrelse godkände huvudtemana för avtalsförhandlingarna i början av oktober. De presenteras för medlemskåren under en virtuell fältturné i november och december. Det svenskspråkiga infotillfället äger rum den 8 december.
För dem som är oroliga över framtiden för allmänt bindande avtal har förbundets förhandlare ett lugnande besked: det nuvarande avtalssystemet är fortfarande motiverat och det är möjligt att utveckla det finländska arbetslivet och avtalsområdena utan att förändra avtalsstrukturerna.