JHL-medlemmen Kurt Böckerman älskar att sjunga i kör. Han sjunger i Hangö Manskör och i South Point Gospel, och blir alltid glad på körövningarna. Han önskar bara att han börjat sjunga tidigare.
Det var min kusin som övertalade mig att gå med i Hangö Manskör 2003. Då hade jag haft en paus på mer än 20 år från musiken. När jag var ung spelade jag trummor och sjöng i rockbandet Boogieband. Vi spelade coverlåtar av bland annat Beatles och Eagles. Vår första konsert var på samlyceets konvent i Hangö. Vi turnerade också i Sjundeå, Karis, Högsåra och Dragsfjärd. Det var ungefär 1975–1978. Sedan fick alla körkort och gänget flyttade bort för att studera och splittrades. Oj, om man kunde få det tillbaka!
”När jag hör att hela kören klingar bra är det en njutning.”
Det är roligt att sjunga! Ibland går jag till övningen med långa steg och tänker att jag skulle ha kunnat stanna hemma, men jag är alltid på gott humör när jag kommer hem. Det bästa med körsång är gemenskapen, och sjungandet. Jag tycker kanske inte alltid om det vi sjunger, men när jag hör att hela kören klingar bra är det en njutning.
I manskören sjunger jag första tenor. Det är inte så lätt att få första tenorer till mindre manskörer. Nu är vi fyra första tenorer, men en lång tid var vi bara tre och då var det ganska känsligt om någon var borta.
”Vi är jätteglada om någon kommer med.”
Nu är vi mellan 20 och 25 när vi uppträder. För några år sedan var vi runt 40. En del har slutat när de blivit gamla. För några år sedan fick vi också en ny dirigent i Tobias Tamelander. Han hade spelat i hornorkester, men inte dirigerat förut. Han har gått kurser och förkovrat sig, och fått nya idéer för kören också. Det är riktigt uppfriskande.
Manskören övar en gång i veckan. Vi hade en samkonsert med damkören Girls n’ Qvinns från Raseborg i början av april. I höst väntar vi besök av Uppsala Manskör. Den har varit här en gång förut, och vi har varit där en gång. Det är jätteroligt att sjunga ihop med dem. De är glada människor som håller igång. De har en dirigent som kommer från Hangö.
Det är inte lätt att få nya medlemmar. Medelåldern är ganska hög. Jag fyller 60 och är inte den yngsta, men det är inte många som är yngre än jag. Ungdomen har så mycket annat att göra nu för tiden. Vi får kämpa på och kommer någon med är vi jätteglada.
För ett par, tre år sedan gick jag med i South Point Gospel, församlingens gospelkör. Det är en blandkör och där är vi fler, 35–40. Det är mäktigt, faktiskt. Gospelsångerna är lite annorlunda än de traditionella manskörssångerna. Det är mer svängigt, pianot är med hela tiden och det är fler stämmor.
”Gospelsångerna är svängigare än manskörssångerna och det är fler stämmor.”
Församlingens förra kantor Roland Näse leder kören. Förut hade vi övning en gång i veckan. Sedan han pensionerades vid årsskiftet har övningarna blivit lite glesare. Vi har en konsert den 27.4, och så sjunger vi i kyrkan vid gudstjänster när det behövs, nästa gång på påsken.
Jag blev medlurad i Hangö teaterförening och i vintras framförde vi farsen Hemlighuset, som hade åtta föreställningar på Hangö stadshus. Det är första gången jag någonsin medverkat i teater i någon form. Det var trevligt och roligt, och jag fick lära mig lite nya grejer. Jag hade en av huvudrollerna och fick lära mig mycket repliker utantill. Till nästa höst eller vinter tror jag de har en revy på gång.
I höstas och i vår har jag också varit med på Medborgarinstitutets sångklinik som leds av Sara Selenius. Hon är utbildad sång- och musiklärare, och leder kören Cajorna i Ekenäs. Vi är fem som går den kursen. Vi får lära oss sångteknik och stämmor. Eftersom vi är bara fem fodrar det mer av oss. Vi får sjunga egna sånger för henne eller för varandra.
Tänk om man vore 20 år yngre och hade samma intresse för att sjunga! Då skulle man kunna utvecklas mycket. Jag kan hålla den här nivån, men jag blir inte så mycket bättre.
”Julsånger är vackra – det är fint att sjunga i kyrkan.”
Jag har inga egentliga favoritsånger. Manskören hade många olika koncept med den förra dirigenten Hans Mecklin. Vi hade en konsert som hette Stjärnhimmel. Då sjöng vi om väder och vind. Och vi hade havet som tema och då sjöng vi havssånger, av dem finns det hur mycket som helst. Vi hade också en konsert med kärlekssånger. De är bra. Så har vi har traditionella julkonserter i kyrkan, oftast med damkören. Julsånger är vackra – det är fint att sjunga i kyrkan.
Det är lättare att sjunga med gospelkören. Då vi är så några i manskören är vi väldigt beroende av att vi sjunger absolut rätt, det är så känsligt. Gospel är inte så jättelätt, men det är lättare, för det har andra arrangemang och det är svängigt, men för mig är Hangö Manskör number one.
Hur blev du väghyvelsförare?
Jag har kört olika maskiner ungefär ända sedan jag började gå. År 2016 blev jobbet ledigt och jag sökte och fick det. Jag har varit privatföretagare och jobbat här och där, utomlands och i Finland, men nu jobbar jag här tills jag blir pensionerad och kanske lite till.
Vad är det som inspirerar dig i ditt jobb?
Jag tycker om att köra de där maskinerna. Jag trivs på jobbet och med maskinerna, det är min grej helt enkelt.
Hur klarade ni av vintern?
Med flaggan i topp, i alla fall har vi fått beröm på de sociala medierna. Väghyveln börjar med långtradarrutten vid tretiden om det har snöat. Då är den klar till klockan sju när de börjar lossa fartygen.
Hur blev du fackligt engagerad?
Jag blev tillfrågad av en styrelsemedlem när jag började på staden. Jag är vice förtroendeman för de timavlönade.