Lotta Söderlund var dålig på både finska och datorer. Men hon antog utmaningen och fick jobbet på naturum.
– Vi talar om gråsälar, men varför är den här då vit? Är det någon som kan förklara? frågar Lotta Söderlund och håller upp en mjukissäl.
Någon sträcker ivrigt upp handen.
– Den har fått vinterpäls!
Söderlund, 47, är föreståndare på Ekenäs naturum. Hon har verksamhetsklassen vid Seminarieskolan i Ekenäs på besök. Verksamhetsklassen består av elever med specialbehov i årskurserna 2–9.
– Tror ni att fiskaren kan sälja en halvt uppäten gädda på torget?
Söderlund lovar att återkomma till mysteriet med den vita sälen senare och berättar att det finns olika stora sälar. Vissa är lika långa som Liam i verksamhetsklassen, andra lika är långa som hon själv.
– Och så läste jag i en bok en gång om en pappasäl som var jättestor. Så här lång var den, säger Söderlund och mäter upp två och en halv meter med ett måttband.
Med en våg demonstrerar hon att en säl kan väga lika mycket som hon själv eller lika mycket som två Lotta. Hon berättar att det händer att sälar stjäl fisk ur fisknät.
– Tror ni att fiskaren kan sälja en halvt uppäten gädda på torget? Näe, det kan han inte. Därför kan fiskaren bli väldigt ledsen på sälen.
”Det går att lära sig språk som vuxen”
Att föreläsa för dagis- och skolgrupper är en av Lotta Söderlunds uppgifter på Ekenäs naturum, som drivs av Forststyrelsen. Där har hon nytta av att vara utbildad barnträdgårdslärare och pedagogie kandidat. När hon fick sin kandidatexamen jobbade hon på daghem i Ekenäs. Strax därefter blev det sparåtgärder och hon blev anvisad ett jobb som närvårdare. Det blev mer jobb för mindre lön. Då ringde hon Silja Line och frågade om jobb och blev hyttvärdinna på Silja Europa.
– Där hade jag också nytta av barnträdgårdslärarutbildningen när jag skulle visa ut berusade passagerare: Nu klär du på dig och så går du ut, berättar hon.
Men jobbet på Silja Europa var ett inhopparjobb och gick inte så bra ihop med familjelivet. Ändå hade Söderlund redan slängt tidningen med annonsen om hennes nuvarande jobb när en väninna uppmanade henne att söka.
– Jag var dålig på finska och hade aldrig använt en dator.
– Det förutsattes kunskaper i finska och användning av dator. Jag var dålig på finska och hade aldrig använt en dator. När jag började stod här en dator och blinkade.
Det var i mars 2001. Datorerna har Söderlund lärt sig att jobba med och hon har skrivit snabbmanualer för hur man ska göra för att till exempel få projektorn att fungera. Finska talar hon modigt och tar emot finska grupper. Hon säger att hon är ett levande exempel på att man kan lära sig finska också som vuxen. De finskspråkiga borde förstå att det också går att lära sig svenska, tycker hon.
Några gånger har språket lett till lustiga situationer.
– En gång önskade jag Hyvää loppua (gott slut) till en grupp när de gick. Jag sprang sedan ut på parkeringen och bad om ursäkt av gruppledaren.
En annan gång när Söderlund hade fått problemen med betalkortsterminalen fixade ringde hon till en kollega för att berätta det och sade Tervetuloa höyläämään (Välkommen att hyvla). Det blev tyst i andra ändan.
– Så upplyste hon mig om att ordet höylätä (hyvla) kan tolkas på flera sätt.
Till JHL hittade Söderlund när hon började fundera på vilket fack hon egentligen borde höra till. Förut hörde hon till lärarfacket OAJ eftersom hon jobbat på dagis.
– JHL är ett ganska brett fack. Det passar mig bra.
Egen erfarenhet av skärgårdslivet
Ekenäs naturum ligger i ett saltmagasin från 1840-talet på kajen bredvid den legendariska restaurangen Knipan. Innan naturum öppnades där var magasinet hem för ett av Finlands första diskotek, Gnägget, som öppnades 1970. I naturum finns ett auditorium som rymmer ungefär 50 personer, ett handbibliotek och en utställning som handlar om livet och naturen i Östersjön och i skärgården.
Som barn bodde Lotta Söderlund ute i skärgården med sin mormor om somrarna.
Mitt i utställningslokalen står en återgivning av Jussarö fyr som står på Sundharun. Från loftet kan man gå in i fyren och spana ut över ett panorama över Finska viken i den yttersta skärgården. Besökarna kan också meta mjukisfiskar, leka i köket till en fiskarstuga, leta efter främmande arter i en torr undervattensmiljö och bekanta sig med naturen i sumpmarken.
Söderlund har egen erfarenhet av skärgårdslivet eftersom hon och hennes syster tillbringade somrarna med sin mormor långt ute i skärgården som barn. Det var före moderniteter som elektricitet och rinnande vatten infördes. Hon har känt många gamla fiskare och kan berätta om deras liv. En bild på hennes mammas farfars bror hänger med på utställningen av Kaj Dahls skärgårdsfotografier på naturum.
– Jag känner mig stenålders när jag förklarar för barnen hur det var förr i världen.
Söderlund har också jobbat som guide på Rödjans fiskehemman och naturstuga i Ekenäs nationalpark.
Får göra det mesta själv
Förra året, med mer begränsade öppettider än tidigare, hade naturum 16 000 besökare, året innan 17 000. Söderlund säger att hon tar emot 50–60 grupper årligen. De kan komma ända från Salo och Hyvinge, men främst kommer de från skolorna i närheten.
Nu är naturum öppet endast på beställning. Också evenemangen har blivit färre.
Förut hade naturum sommarguider, men det blir det inte i år. I stället flyttar turistbyrån in i naturum över sommaren. Frilansguider sköter guidningarna ute i naturen.
– Skruvdragaren är min bästa vän!
Naturum kan också hyras för andra ändamål. Olika föreningar håller årsmöten där, men också dop och bröllop har ordnats på naturum.
– Det var ett par som hade träffats på Gnägget som ville gifta sig här.
Eftersom Söderlund är den enda anställda måste hon sköta all byråkrati, hantera alla problem och planera verksamheten.
– Skruvdragaren är min bästa vän! Jag lägger upp hyllor och fixar och underhåller utställningen. Jag syr, reparerar, limmar och köper nya kärl.
En lördag när hon kom in hade de gröna nödutgångslamporna slocknat och det pep och blinkade rött i elskåpet. Då fick hon kalla på elektriker. När kassasystemet förnyades fick hon programmera in alla produkter själv. Hon har också hand om kundservicen i nationalparken.
Det viktigaste ordet är nej
Som enda anställd på Ekenäs naturum har hon fått lära sig sätta gränser för vilka uppdrag hon kan åta sig. Det är många som vill att naturum medverkar på deras evenemang. Nej har blivit det viktigaste ordet för henne.
Ekenäsborna är väldigt engagerade för naturum och vill prata om naturum var de än träffar Söderlund.
– Jag har hållit på att gå i väggen. Det går lätt så när man tycker så mycket om sitt jobb. Jag vill ju att folk ska trivas.
Söderlund berättar att hon bytte till hemligt telefonnummer när folk ringde för att boka naturum på söndagskvällar. Ekenäsborna är också väldigt engagerade för naturum och vill gärna prata med henne om naturum var de än träffar henne.
– Jag har pratat om naturum när jag stått och tvättat håret i simhallen. Lite privatliv kan man önska sig.
På fritiden varvar Söderlund ner med vattengymnastik, möbeltapetsering och träbåtsrenovering. Semestern tillbringar hon fortfarande i skärgården.
Oviss framtid
Ekenäsbornas engagemang syns också i att vädjan för att bevara naturum samlade 766 underskrifter. Naturums framtid blev hotad när Raseborgs stad planerade att höja hyran för saltmagasinet från 200 euro om året till 2 000 euro i månaden. Samtidigt har Forststyrelsen tryck på sig att spara pengar. Hyreskontraktet löpte ut i januari, men naturum får fortsätta ett år till för samma hyra.
Om Ekenäs naturum stängs kommer Forststyrelsen inte längre att ha något naturum i sydvästra Finland. Naturum i Kasnäs i Kimitoöns kommun stängdes 2016 och naturum i Tykö nationalpark i Salo stängdes 2017. De närmaste finns i Noux i Esbo och i Tammela i Tavastland. Forststyrelsen har nu 24 naturum, av vilka tre drivs av utomstående aktörer. I Världsarvsporten i Kvarken samarbetar Forststyrelsen med många aktörer, bland annat de fem världsarvskommunerna. 14 naturum ligger norr om Uleåborg.
– Jag måste hitta något som jag brinner för och som har med barn att göra.
Lotta Söderlund vet ännu inte hur hennes arbetsbild ser ut efter januari nästa år. Hon hoppas få någon klarhet i frågan efter semestern.
– Jag får se vad livet erbjuder. Jag måste hitta något som jag brinner för och som har med barn att göra. Jag kan inte sitta bakom en dator dagarna i ända.
Hon tycker det känns tryggt att ha behörighet att jobba med barn och tror att det kommer att ordna sig.
– Jag hoppas naturum får en fortsättning i någon form så att utställningen bevaras – den är så fin.
Kutarna är vita för att…
I auditoriet frågar eleverna om man kan rädda en säl som fastnat i fiskenät genom att ge den fisk och om det går att ha sälar som husdjur.
Lotta Söderlund gillar de unika diskussionerna med alla barn.
– Sälar har väldigt vassa tänder och klor och de kan bli väldigt arga, svarar Söderlund.
– Och det skulle vara djurplågeri att ha dem som husdjur, inflikar en pojke.
Det bästa med jobbet på naturum är när man får se hur det går upp för barnen hur allting hänger ihop i naturen och när man får dem att tänka efter, tycker Söderlund. Och alla unika diskussioner med barnen och alla svar man måste fundera ut.
Och hemligheten med den vita sälen? Svaret finns på bilden av en gråsäl och dess kut.
– Kuten har vit päls som skyddar den när den är liten och rör sig på isen. När den blir större rör den sig i vattnet och ligger på klippor. Då erbjuder den gråa färgen bättre skydd.
Korrigerad 9.8.2019: Havstulpanen hade felaktigt kallats sjötulpan i bildtexten.