Eftisledarna vill ha bättre löner, heltidsjobb och året-runt-anställningar. Dessutom borde yrket få höjt status för att fler ska vilja stanna i branschen. Det säger eftisledare och –chefer som svarat på en enkät som Utbildningsstyrelsen gjort.
Utbildningsstyrelsen publicerade rapporten om morgon- och eftermiddagsverksamhetens lokal- och utvecklingsbehov i augusti förra året. Rapporten finns här på finska. Brister som nämns i rapporten är att få kommuner ordnar morgonverksamhet, att alla som behöver inte får plats i eftis, att barngrupperna är stora och barn med specialbehov får för litet stöd.
”Deltidsjobb och oavlönade perioder under skolloven gör jobbet mindre lockande.”
Eftisledarna önskar bättre löner och arbetsförhållanden. Medellönen för regelbunden arbetstid för heltidsanställda, JHL-anslutna eftisledare är 2 076 euro i månaden. Men en stor del av eftisledarna är deltidsanställda. Deltidsjobb och oavlönade perioder under skolloven gör jobbet mindre lockande, säger eftisledarna i enkäten.
”För att det ska hittas engagerad personal till eftisarbetet borde eftisledarna anställas på heltid. Klubbarna skulle kunna fortsätta hela juni så att eftisledarna skulle få fortgående arbetsavtal. Det är viktigt att de anställda förbinder sig och heltidsarbete intresserar också dem som fått utbildning.”
Citat ur de öppna svaren i enkäten
I Sverige har personalen på fritidshemmen högskoleutbildning och lönen ligger på lärarnivå.
Eftisledarna önskar också höjt status för sitt yrke.
”Nu har arbetet och verksamheten ett väldigt negativt rykte. Ledarna anses sakna yrkeskunskap, anställningarna är på deltid och visstid. Eftisledare känns inte som ett riktigt yrke, utan som en tillfällig lösning”.
Citat ur de öppna svaren i enkäten
I de öppna svaren önskar eftisledarna mer resurser för verksamheten och att personaldimensioneringen ska bestämmas i lag.
Också förvaltningspersonalen anser att det behövs mer resurser både för verksamheten och för personalen.
Regelbunden utvärdering ger resultat
Rapporten visar att regelbunden utvärdering av verksamheten har betydelse både för hur verksamheten leds och för hur bra man känner till verksamheten.
De eftisledare som uppgav att verksamheten utvärderas regelbundet gav sin morgon- och eftermiddagsverksamhet bättre betyg än de som sade att verksamheten inte utvärderas regelbundet. De bättre betygen gäller i synnerhet ledarskapet, koordineringen och funktionella lokaler.
I kommunerna utan regelbunden utvärdering ansåg 28 procent av tjänstemännen att barnens behov beaktas utmärkt, medan endast 16 procent av tjänstemännen ansåg det i kommuner med regelbunden utvärdering. Samma mönster fanns i fråga om kvaliteten på mellanmålet.
I kommuner med färre än 10 000 invånare upplevde eftisledarna att personalen räckte till bättre än i större kommuner. Det sämsta betyget gavs i städer med över 50 000 invånare. Det samma gällde svaren på frågan om barnens individuella behov kan beaktas.
En del barn känner utanförskap
En del barn känner att deras möjligheter att bli sedda, hörda och bemötta är sämre än andras.
Utbildnigsstyrelsen gjorde också en enkät till eftisbarn och deras föräldrar. De flesta barn känner att de har det bra i eftis. Men 7–10 procent av barnen känner att deras möjligheter att bli sedda, hörda och bemötta är sämre än andras. De saknar kompisar och litar inte på att få komma med i leken. De känner sig osynliga i gruppen åtminstone ibland, vågar inte berätta om sina tankar och känslor och tror inte att de vuxna skulle märka om de var ledsna. Pojkar känner så oftare än flickor.
Flickornas föräldrar var också nöjdare än pojkarnas. Enligt rapporten finns det skäl att begrunda varför pojkarnas föräldrar är mer missnöjda och hur verksamheten skulle kunna utvecklas så att den bättre skulle motsvara också pojkarnas behov.
Modell från Sverige?
Arbetsgruppen besökte Sverige för att lära sig om de svenska fritidshemmen. I Sverige har alla lågstadieelever rätt till en plats på Fritis, och många använder den. I Stockholm går 95 procent av eleverna från förskolan till årskurs 2 på fritidshem. Av eleverna i åk 3–5 går 80 procent och av eleverna i åk 6 går 50 procent på fritidshem.
I Sverige har personalen högskoleutbildning och lönen ligger på samma nivå som lärarnas.
Fritidshemmen är öppna klockan 6.30–18 elva månader om året, också under skollov. Maxtaxan för yngsta barnet är 922 kronor (ca 90 euro) i månaden och för de två följande 461 kronor (ca 45 euro) var, medan ingen avgift uppbärs för det fjärde barnet. För barnen i åk 4–6 erbjuds fritidsklubbar med betydligt lägre avgifter.
Personalen på fritidshemmen är fritidspedagoger eller grundlärare med högskoleutbildning. Vid sidan av fritidshemmen jobbar de också med att undervisa i musik, bildkonst eller gymnastik i de lägre klasserna. Lönen ligger på samma nivå med de övriga lärarna.
Pedagogiskt ledd verksamhet
Fritidshemmen har pedagogiskt ledd verksamhet både på morgonen när en del barn redan börjat skolan och på eftermiddagen efter skolan. Tidig morgon och sen eftermiddag får barnen själva välja vad de gör. Fritidshemmen har egna lokaler och egen utrustning i samband med skolan eller i skolans omedelbara närhet.
I Sverige är barnens vardag är indelad i tid för omsorg och pedagogisk tid.
– Vi blev ivriga av nästan allt. Personalens utbildningsnivå ligger långt före vår och det är fint. Det är också fint att fritidshemmen är en del av skolornas verksamhet och personalen är en del av skolornas personal, säger undervisningsrådet Arja-Sisko Holappa som var ordförande för arbetsgruppen bakom Utbildningsstyrelsens rapport.
Hon blev framför allt imponerad av att barnens dag är uppdelad i tid för omsorg och pedagogisk tid.
Undervisningsrådet Pia Kola-Torvinen efterlyser en undersökning om hur morgon- och eftermiddagsverksamheten påverkar familjernas vardag i Finland.
– Det har inte gjorts någon sådan undersökning på länge, så jag hoppas att någon skulle bli inspirerad av detta, säger Kola-Torvinen.
Fortbildning och utredning
I rapporten föreslås att grunddokumentet för morgon- och eftermiddagsverksamheten från 2010 ses över. Rapporten föreslår också mer fortbildning för eftisledarna, i synnerhet gällande att leda barn med specialbehov och att förebygga mobbning och ensamhet.
Ett ytterligare förslag är att en arbetsgrupp ska tillsättas för att utreda vilken utbildningsbakgrund eftisledarna har och bedöma personalens kompetens i förhållande till de mål som ställts för morgon- och eftermiddagsverksamheten. Den nya arbetsgruppen skulle också göra ett förslag om utveckling av utbildningen och om hur man kan få anställda att stanna i branschen.
Några konkreta åtgärder har rapporten ännu inte lett till. Till exempel uppdateringen av grunddokumentet och utredningen om eftispersonalens utbildningsbakgrund förutsätter avtal med Undervisnings- och kulturministeriet.
– Vi har presenterat vår åsikt, men ministeriets vilja eller den politiska viljan har inte rört på sig. Vi försöker påverka de blivande beslutsfattarna, eftersom de här sakerna avgörs på riksdagsnivå, säger Arja-Sisko Holappa.
Om man går in för att höja utbildningsnivån, är det då utbildningsnivån i Sverige som står i sikte?
– Jag tror vi ska hålla fötterna på marken och sikta på att personalen har någon utbildning, säger Holappa.
Du kan läsa hela rapporten här (på finska).
Läs också om Oscar Maukkonen som trivs som eftisledare på Folkhälsans eftis vid Cygnaeus skola i Åbo.