JHL-medlemmarna Maria och Christer Viksten i Lovisa delar såväl jobbet som fritiden med varandra. Också den här julen ska de jobba.
Små änglar dansar runt den gamla kyrkklockan som hänger innanför dörren till Lovisa kyrka. De är tillverkade i olika material: trä, papper, tyg, virkning, glas, bomullstussar, garn och jute. Längre fram i kyrkan, strax nedanför predikstolen, har församlingsmästarna Maria, 55, och Christer Viksten, 54, ställt fram bord och stolar och dukat upp kaffe och kex.
Lovisas grannkommuner Pernå, Liljendal och Strömfors gick ihop med Lovisa 2010. Då bildades också Lovisa kyrkliga samfällighet. Maria och Christer Viksten fick gemensam arbetsgivare. År 2014 skiljde sig Christer Viksten.
– På hösten frågade Maria om hon kunde komma på kaffe och på den vägen är det, säger Christer Viksten.
– På hösten frågade Maria om hon kunde komma på kaffe och på den vägen är det.
För drygt två år sedan gifte sig paret i Liljendals kyrka. Det var ett självklart val.
– Vi tycker att det är en vacker kyrka och det är ”min” kyrka, medan Maria inte kände Lovisa kyrka som sin på samma sätt, säger Christer Viksten.
– Jag har blivit konfirmerad här i Lovisa kyrka, men Liljendals kyrka är mycket mindre och trevligare, fyller Maria Viksten på.
Killen från glasspinnsfabriken hittade frisörtjejen
Maria Viksten hade utbildat sig till damfrisör, men inte jobbat med det innan hon fick barn. Hon skötte om sina barn hemma i tjugo år innan hon började städa som timanställd i Valkom kyrka i Lovisa för fjorton år sedan. Efter ett år blev hon erbjuden heltidsjobb som församlingsmästare.
Christer Viksten jobbade tio år på ett företag som tillverkade glasspinnar och tolv år på en såg. Han hade precis börjat på ett industrijobb när han såg annonsen om att Liljendals församling söker en församlingsmästare på deltid för elva år sedan.
– Jag måste få prova på något nytt och jag har ännu inte ångrat mig.
Christer Viksten fick efter hand börja utföra arbeten som församlingen tidigare köpt utifrån, bland annat gräsklippning, och så blev jobbet ett heltidsjobb.
– När vi har ledigt veckoslut brukar vi inte prata om jobbet.
För tio år sedan tog Maria Viksten yrkesexamen för kyrkvaktmästare genom läroavtal. Det lönade sig. Hon är den enda av de sju församlingsmästarna i Lovisa kyrkliga samfällighet som har en examen inom området och har avancerat till övervaktmästare, alltså förman för församlingsmästarna.
– Jag gör arbetsscheman och ser till att allt fungerar
och att kyrkorna har allt som behövs: vin, ljus och blommor.
Långa dagar och många helger
Måndag och tisdag. Det är församlingsmästarnas veckoslut. Församlingsmästarna är med alltid när det händer i församlingen, och det är ofta på lördag och söndag. Gudstjänster, mässor, konserter, vigslar, dop, begravningar, psalmkvällar och bönekvällar.
– Vi kommer först och går sist. Vi ställer i ordning före, hjälper till under och städar undan efter händelsen, säger Christer Viksten.
– Vi kommer först och går sist.
Om söndagsmässan börjar klockan tio är församlingsmästaren i kyrkan redan klockan åtta. Hen ställer i ordning nattvarden, sätter upp psalmerna på tavlan, byter ut kyrkotextiler till den liturgiska färg som är aktuell, kollar vart kollekten går och skriver lappar om det, kollar att ljudåtergivningen fungerar och byter batterier i prästens trådlösa mikrofon och kokar kaffe till kyrkokaffet. Församlingsmästaren ser till att det finns albor, alltså vita mässkjortor för prästerna, och hjälper prästen att klä på sig.
– När prästen kommer kollar vi om någon döpts och om någon dött och om det är något annat vi behöver veta. Under mässan brukar vi tända ljus i ljusbäraren för de döpta och de avlidna, säger Maria Viksten.
– Jag har inget emot att jobba på julen. Det har blivit en tradition.
Medan kyrkfolket dricker kaffe städar församlingsmästaren undan och förbereder sig på följande mässa. Samma församlingsmästare kan ställa i ordning för upp till tre mässor samma söndag.
Det ordnas inte mässa i alla kyrkor varje söndag. I
Liljendals kyrka är det mässa varannan vecka och i Andreaskapellet en gång i
månaden. I Pernå hålls en svensk mässa varannan söndag och en finsk mässa
varannan söndag, medan det i Lovisa och Lappträsk ordnas finsk mässa varje
söndag och svensk mässa varannan söndag.
Tungt när barn eller unga dör
Vid begravningar gäller det att vara ute i god tid. De anhöriga kommer ofta redan en timme före begravningen. Före det ska församlingsmästaren låta begravningsbyrån ställa fram kistan, lägga fram blommor, ta bort locket från graven och ta fram likkärran.
Församlingsmästaren är också med när begravningsbyråer ordnar visning av den avlidna i kapell.
– Ett par gånger har jag haft visning utan att någon från begravningsbyrån varit med. Då kollade jag med begravningsbyrån att det är okej, för man vet ju inte hur den avlidna ser ut, säger Maria Viksten.
Hon uppskattar att de anhöriga vill ha visning i ett fall av tre. De första gångerna kändes det besvärligt, men nu är det inte längre något man tänker på, säger Maria Viskten.
Utom när det gäller barn eller unga.
– Då är det tungt. Det är inte länge sedan en ung person begravdes. De anhöriga ville ha visning och då tänkte jag att det här vill jag inte vara med om, säger Christer Viksten.
Pendlar mellan kyrkor
Församlingsmästarna jobbar ofta tre veckoslut i månaden. I början av året fusionerades församlingarna inom samfälligheten till en svensk och en finsk församling i Lovisa. Det har medfört mera flexibilitet och lite mindre veckoslutsjobb. Förut var församlingsmästarna placerade i en viss församling.
Dagen före intervjun hade Christer en 13 timmar lång arbetsdag.
Nu åker de runt bland samfällighetens fem kyrkor och sju kapell efter behov. Det innebär att det går åt en hel del arbetstid till arbetsresorna. Samtidigt har fusionen lett till att församlingsmästarna oftare kan jobba vartannat veckoslut, säger Maria Viksten.
Det kan också bli långa arbetsdagar. Dagen före intervjun hade Christer en 13 timmar lång arbetsdag.
– På morgonen hade vi ett möte och sedan tittade vi på nya lokaler som församlingen kanske ska flytta till. Sedan åkte jag till Liljendal och städade kapellet, fraktade psalmböcker och ställde i ordning inför en psalmkväll. Arrangörerna kom redan halv fem, och psalmkvällen började klockan sju.
– Om en konsert börjar klockan 19 måste vi ofta vara
där klockan 15 eftersom arrangörerna kommer och ställer i ordning och övar,
säger Maria Viksten.
Tidigt hem en lugn dag
Det bästa med jobbet som församlingsmästare är att det medför frihet och att arbetstiden inte är från sju till fyra, säger Christer Viksten. En lugn dag kan man åka hem tidigt. Till det bästa hör också att kunna vara till stöd för de anhöriga vid en begravning, säger han.
– De har ofta mycket att fråga och då känner man att man är en viktig del i kedjan.
– Vi är på sätt och vis på jobb hela tiden när vi rör oss i Lovisa. Jag kan inte gå omkring och vara sur förrän jag kommer hem.
Maria Viksten gillar att få vara med människor.
– Man märker att man behövs vid förrättningarna. Föräldrarna frågar att hur ska vi göra på det här dopet, kan du förklara?
Ute i samhället blir församlingsmästarna igenkända där de rör sig. Folk som nyligen varit på begravning kommer och hälsar på dem i mataffären.
– Vi är på sätt och vis på jobb hela tiden när vi rör oss i Lovisa. Jag kan inte gå omkring och vara sur förrän jag kommer hem, säger Maria Viksten.
Pokeransikte behövs
En församlingsmästare ska vara lugn och samtidigt utåtriktad, kunna lyssna och ha spelöga.
– Och så måste man veta allt och kunna jobba självständigt. Man måste lita på sig själv och klara av att lösa problem själv, tillägger Maria Viksten.
Pokeransikte behövs också. Det har hänt sig att prästen eller kantorn är försenad. Tystnaden blir pinsam när klockan närmar sig tio och prästen eller kantorn inte dykt upp på begravningen. Då ringer församlingsmästaren upp den som saknas och kollar att hen är på väg.
– Man måste lita på sig själv och klara av att lösa problem.
– Så säger jag att ni kan stiga upp och röra er lite, hen kommer snart. Och sen måste jag hitta på en bra förklaring för jag kan ju inte säga att hen glömt eller försovit sig, säger Maria Viksten.
I somras fick Maria Viksten i uppgift att visa var graven låg åt ett sällskap som skulle lägga ner en urna.
– Jag hade vanliga sommarkläder och såg att de kommer
med fina blommor och begravningskläder. De trodde att jag skulle vara präst och
kantor och sjunga. Jag sade att det här är bara en urnnedläggning. De förstod till
sist att de hade missat att boka präst och kantor. De satte ner urnan och bad
Fader vår. Vi täckte gropen och de åkte iväg på sin minnesstund.
Jobbet och parförhållandet
Hemma pratar paret Viksten inte mycket jobb. Maria Viksten säger att de diskuterar jobbet lite efter att de kommit hem och på morgonen kollar de vad den andra ska göra under dagen innan de åker.
– När vi har ledigt veckoslut brukar vi inte prata om jobbet.
Att dela yrke medför också att paret lätt kan dela erfarenheter.
– Om jag haft en tung begravning så kan vi prata om det och Maria förstår hur det känns.
Paret lyckas oftast ha ett gemensamt ledigt veckoslut i månaden.
Det veckoslutsbetonade jobbet gör att Maria och Christer Viksten lyckas ha ledigt veckoslut ungefär en gång i månaden.
– Oftast lyckas det. Visserligen är vi ofta lediga på måndag och tisdag i stället, säger Maria Viksten.
Semestrarna lyckas de passa in så att de har någon vecka samtidigt.
Kollegerna har vant sig vi att Vikstens är ett par, även om det först var lite svårt för dem.
– Maria måste vara försiktig när hon gör arbetsscheman för att ingen ska tro att jag gynnas. Och om de andra diskuterar något de är missnöjda med blir de snabbt tysta när jag kommer dit.
– Ibland vill någon skicka meddelande med mig till
Christer om vad han ska göra på jobbet följande dag. Men jag har sagt att du
kan ringa själv, och det har de börjat göra.
Julen och påsken mest brådskande
Påsken och i synnerhet julen är de mest brådskande tiderna i församlingen. Julkonserterna inleds i mitten av november.
– Här känns det som om det är jul hela december, säger Maria Viksten.
Förra julen skulle paret Viksten ha ledigt. Sedan blev en kollega sjuk.
– Jag fick välja mellan att gå på jobb eller laga julmaten. Jag valde jobbet, berättar Christer Viksten.
Vikstens firade jul med sina sammanlagt tio barn och elva barnbarn.
– Här känns det som om det vore jul hela december.
I år firar de jul i arbetets tecken. På julafton ska Maria Viksten sköta den finska och den svenska julbönen i Lovisa kyrka och Christer Viksten ställer i ordning för julbönerna i Liljendals kyrka och Andreaskapellet i Andersby.
På juldagsmorgonen är det väckning halv sex. Sedan bär det av till Liljendals kyrka där Christer Viksten tänder ljusen i fönstren och i takkronorna inför julottan. Där måste Maria Viksten vara med eftersom takkronorna hänger så högt uppe. Sedan ställer hon i ordning inför julmässan i Lovisa.
– Jag har inget emot att jobba på julen. Jag har gjort det hur många år som helst. Det har blivit en tradition. Det är färre som kommer till kyrkan på juldagsmorgonen än tidigare, men det är ändå en speciell stämning. Det är inte en helt vanlig mässa, säger Christer Viksten.