17.11.2020

Hon hittade kärleken på dansgolvet: ”Vi börjar varje dag med en dans”

Danshobbyn är en bra motvikt till arbetet och ger energi också för tuffa dagar och motgångar, säger Mari-Louise Rönnqvist.  

För snart sju år sedan åkte jag på dansgala i Jakobstad. Jag blev uppbjuden av en man som nyligen lärt sig grunderna i bugg och foxtrot. Han var ganska osäker på stegen, så jag lät bli att berätta att jag dansat sedan barnsben. I dag är vi gifta och börjar varje morgon med en svängom i köket.

Jag växte upp ett stenkast från danspaviljongen i Forsby. Mina föräldrar brukade inte dansa, men tog ibland med mig för att lyssna på musik och se på dansparen. Som barn dansade jag folkdans och i tonåren fick jag följa med min äldre syster på ungdomsdans, fastän jag egentligen var för ung. När jag väl hade åldern inne, hade pardansen fått ge vika för disco.

Mari-Louise Rönnqvist använder helst lågklackade skor när hon dansar.

Drömresan gick till Kuba

Numera har jag ett tjugotal olika dansstilar på repertoaren. Jag har också tävlat i standard- och latindans med min bror som kavaljer. Speciellt snabba rytmer och rockmusik får min dansnerv att spritta till. Swingdansen Lindy Hop är en favorit.

– Speciellt snabba rytmer och rockmusik får min dansnerv att spritta till.

För tio år sedan jobbade jag deltid med projektet Dansfabriken. Jag åkte till dansbanor, skolor och byagårdar och lärde ut bugg, foxtrot, vals och schottis. Det var den roligaste arbetsperioden i mitt liv!

Förra hösten gick en av mina långvariga drömmar i uppfyllelse då jag och min man åkte på danskurs till Kuba i samband med vår bröllopsresa. Vi fick undervisning i salsa och bachata och på kvällarna fortsatte vi dansa på lokala krogar.

Mari-Louise Rönnqvist och hennes man Roger är aktiva i en dansförening i Karleby. På bilden dansar de med bland andra Irma Witick (t.h.). Bilderna togs innan coronaepidemin begränsade utövandet av många hobbyer i staden.

Pardansen på väg tillbaka

På hemmaplan är vi aktiva i en dansförening i Karleby och far på danser runtom i Österbotten. Det är roligt att pardansen upplevt en liten renässans under de senaste åren. En del yngre har hittat till dansplatserna och det finns nya, duktiga musiker som kan utveckla dansmusikrepertoaren.

Läs också: Sandra Sirviö tränar barn och unga i showdans och har dansen i blodet – ”Det är viktigt att dansträningen är rolig och att flickorna trivs”

Många tror att de inte kan dansa och har höga krav på sig själva. Det viktigaste är inte hur det ser ut när man dansar, utan att man slappnar av och har roligt. När man lärt sig grunderna, kan man strunta i reglerna och improvisera. I bästa fall är resultatet ett spontant, ordlöst samtal mellan två kroppar.

Dans kräver koncentration och närvaro. På bilden fr.v. Mari-Louise Rönnqvist, Roger Rönnqvist och Arja Vähäsöyrinki.

Mari-Louises Motiv

Hur utrustar du dig inför en dans?
Jag klär mig bekvämt och använder gärna klänning, det ger mig rätt stämning. Jag har dansskor med låg klack och en lädersula som glider bra. Handväskan lämnar jag hemma.

Vad ska man tänka på när man dansar?
Dans kräver koncentration och närvaro. Prata inte under dansen, utan spara det till pauserna. Njut och försök anpassa dina rörelser till musiken och din danspartner.

Finns det musik du inte dansar till?
Tidigare hade jag svårt att hitta naturliga rörelser till jazz och blues. Numera dansar jag till all musik. Det är en pina för mig att gå på konsert och tvingas sitta stilla.