När snön vräker ner jobbar Carla Hakala och hennes kollegor på Stara nästan dygnet runt. I värsta fall kan arbetspassen bli upp till tretton timmar långa.
En frisk blåst drar genom Helsingfors centrum. Det är några minusgrader och marken täcks av pudersnö.
I utkanten av Observatorieparken står Carla Hakala och skyfflar bort ett vitt lager från en trappa.
Hon är barhuvad och klädd i en varseloverall med affärsverket Staras logo på ryggen. Hakalas spadtag är lugna och metodiska. För stora lass åt gången tröttar snabbt ut kroppen.
Om väderutsikterna håller sträck, blir det en relativt lugn dag för Hakala och andra som jobbar med gatuunderhåll på Stara. De kommer inte att behöva springa benen av sig för att hålla promenadstråk och trottoarer framkomliga.
– Förra veckan vräkte det ner snö i ett par dygn. Då kunde arbetspassen bli upp till tretton timmar långa, säger Hakala.
– Det är inte svårt att hållas vaken på jobbet, men efteråt orkar jag inget annat än äta och gå och lägga mig.
En gång i månaden kan hon räkna med att ha ett helt ledigt veckoslut. Andra gånger har hon jour och kan ringas in på jobb då de flesta stadsbor sover.
– I värsta fall jobbar jag från midnatt till klockan två på eftermiddagen. Det är inte svårt att hållas vaken på jobbet, men efteråt orkar jag inget annat än äta och gå och lägga mig.
Hakala påpekar att arbetets upplägg inte passar alla.
– När snön öser ner och trottoarerna täcks över genast då man sopat dem rena, brukar jag tänka på att det nog smälter till midsommaren. Dessutom tackar jag mig själv på lönedagen.
Gjorde raketkarriär
Hakala kommer från en tvåspråkig familj, men studerade till hortonom i finskspråkiga Lepaa i närheten av Tavastehus.
– Jag tänkte att mina chanser att få jobb skulle vara bättre om jag studerade på finska.
Yrkesvalet var en följd av att Hakala ville jobba utomhus. Hon hade också fått praktisk erfarenhet av arbetet efter att ha sommarjobbat på Sandudds begravningsplats i flera repriser.
– Jag tänkte att mina chanser att få jobb skulle vara bättre om jag studerade på finska.
– Jag klippte gräs och vattnade planteringar. Dessutom lärde jag mig köra fastighetstraktor, vilket jag haft god nytta av senare i mitt yrkesliv.
Hakala specialiserade sig på landskapsplanering. Under den fyraåriga utbildningen lärde hon sig hur man planerar och bygger upp en trädgård från grunden. Kurserna bestod bland annat av växtkunskap och studier av byggbestämmelser i anknytning till parker och allmänna områden.
Snäll, men lagom bestämd
Efter att ha fått examen 2012 sommarjobbade Hakala fyra månader på Staras parkavdelning. Kontraktet förlängdes över vintern och några år senare fick hon fast anställning.
– Jag sökte flera jobb, men valde Helsingfors stad, eftersom det kändes som en stor och pålitlig arbetsgivare.
Under våren och sommaren jobbar Carla Hakala med underhåll av grönområden. Hon fungerar också som gruppledare på parkavdelningen.
– Under sommarsäsongen bestämmer jag vem som utför uppgifterna och i vilken ordning. Samtidigt jobbar jag jämsides med de andra och har lärt känna mina närmaste kollegor bra.
Som ledare beskriver hon sig som lagom snäll, men tillräckligt bestämd för att se till att jobbet löper.
– De som är speciellt förtjusta i att jobba med till exempel maskiner, får göra det oftare än andra. Jag försöker ändå se till att uppgifterna cirkulerar.
Hakalas egen favorituppgift varierar. Hon gillar att ha ett jobb som växlar efter väder och årstid.
– Jag tycker om att se resultatet av mitt arbete. Varje säsong har sin tjusning och även vid lövborttagning eller plantering är det ibland svårt att få den ordinarie arbetstiden att räcka till.
Får mycket respons
På Staras parkavdelning och inom gatuunderhållet finns olika team, som ansvarar för särskilda geografiska områden. Vid behov hjälper arbetstagarna ändå varandra över gränserna.
– På vintern är det viktigast att folk ska kunna ta sig fram. Det betyder att vi i första hand avlägsnar snön från hållplatser och sandar trottoarer. Även dagis- och skolområden står högt på prioritetslistan.
– På vintern är det viktigast att folk ska kunna ta sig fram.
Efter att hon började jobba med underhåll av parker och gator har Hakala insett hur mycket jobb och logistik som behövs för att staden ska fungera smidigt.
– Då jag vet vad som sker bakom kulisserna, känns det tråkigt att stadsborna är ganska snabba att kritisera vårt arbete. Lyckligtvis får vi också mycket positiv respons.
Mera skräp under coronan
Hakalas arbetsdag börjar vanligen klockan sex. Eftersom hon tillbringar merparten av den utomhus, har hon kunnat jobba relativt normalt även under coronaepidemin.
– Många stadsbor har jobbat hemifrån eller varit permitterade och kunnat gå på promenad också dagtid. Tyvärr har det inneburit att parkerna skräpats ner mer än vanligt.
Hakala och hennes kollegor plockar dagligen upp flaskor, näsdukar, tobaksfimpar och munskydd från parkstråken.
Värdefulla föremål för de till polisen.
– En gång hittade jag ett högtalarset i gräset. Så vitt jag vet fick man aldrig reda på ägaren.
– Jag tycker om att se resultatet av mitt arbete. Varje säsong har sin tjusning.
Hakala lutar sig mot spaden och följer en klarblå pickup som närmar sig med blicken. Hon tar på sig munskydd, men låter mössan stanna kvar i fickan.
– Jag är köldtålig och använder mössa först när termometern visar på minus tio, säger Hakala.
Något senare sätter hon sig på passagerarsätet bredvid kollegan Peggy Heikkinen. Bakom sig lämnar de en välstädad park, sandade gångbanor och några pulkaåkande barn.