Sex av tio finländare har bytt yrke åtminstone en gång. Petra Kock-Hautamäki är inne på sitt andra längre uppehåll från vårdarbetet.
– Det bästa med det nya jobbet är att det inte följer med mig hem, säger hon.
Petra Kock-Hautamäki prissätter varor, plockar in dem i hyllor och sitter i kassan. Hon är tjänstledig från Kårkullas dagverksamhet och jobbar på en stormarknad i Jakobstad.
– Eftersom mina barn är stora nog att klara sig själva, är jag i ett livsskede då det är möjligt att prova på något nytt.
Hon är inte ensam om att tänka i nya karriärsbanor. Över hälften av dem som deltog i Sitras arbetslivsundersökning 2017 hade bytt yrke eller bransch minst en gång. Merparten av dem som bytt yrke, 88 procent, hade också bytt bransch.
Sari Lehikoinen är psykolog och handledare vid Nylands arbets- och näringsbyrå. Hon säger att det finns yrkesbytare i alla branscher, eftersom
människors uppfattning av ett yrke inte alltid motsvarar verkligheten.
– Arbetets krav eller egna intresseområden har kunnat ändra med tiden.Sari Lehikoinen, psykolog och handledare
– Arbetets krav eller egna intresseområden har också kunnat ändra med tiden, säger Lehikoinen.
Som övriga orsaker till yrkesbyte nämner hon bland annat förändringar i arbetslivet, låg sysselsättningsgrad, brådska och press, underpresterande, oregelbundna arbetstider och hälsoskäl.
Kände sig utsliten
Petra Kock-Hautamäki har jobbat inom handikappomsorgen i över 20 år. Yrkesvalet har känts rätt: hon är social och vet att hennes arbetsinsats gör
skillnad. Samtidigt är jobbet tungt såväl fysiskt som psykiskt.
– Förra hösten började jag känna mig utsliten och fann inte längre glädje i arbetet. Det var dags för timeout.
Vikariatet på stormarknaden seglade upp innan hon på allvar börjat se sig om efter något nytt.
– Det passar mig utmärkt att jobba i butik, eftersom jag kommer i kontakt med människor, men inte behöver ta hand om dem.
Hälften av deltagarna i Sitras arbetslivsundersökning hade studerat till ett nytt yrke eller tagit en ny examen efter övergången till arbetslivet.
Även Kock-Hautamäki, som i tiderna utbildade sig till vårdare av utvecklingshämmade, har funderat på att studera vidare till närvårdare. Hon har ändå inte gjort slag i saken, eftersom det knappast skulle ha praktisk inverkan på hennes arbete.
– Om jag satte mig på skolbänken igen, skulle jag nog studera något annat än vård, säger hon.
Lär sig medan hon jobbar
Kock-Hautamäki har blivit väl mottagen på sin nya arbetsplats och träffat andra som också sadlat om.
Under sina första arbetspass hade hon med sig en mentor som lärde henne de praktiska göromålen.
– Just nu känns ”learning by doing” rätt för mig, men om jag fick chansen att utbilda mig vid sidan av jobbet, skulle jag nog nappa på det.
Hon värdesätter sin erfarenhet från vårdsektorn och tror att hon kommer att ha nytta av den vad hon än jobbar med i framtiden.
– Just nu känns ”learning by doing” rätt för mig.Petra Kock-Hautamäki, tjänstledig vårdare
– Jag är van att komma överens med olika slags människor. I dagverksamheten strävar vi efter att se alla och hälsar ”god morgon” och ”ha en bra dag”. Det är också en slags kundbetjäning.
I förväg var hon mest nervös för hur hon skulle klara jobbets tekniska aspekter. De största utmaningarna fanns ändå på annat håll.
– Det är tyngre än jag trodde att stå i kassan! I början var jag ivrig att hjälpa folk med deras inköp och plockade varor fram och tillbaka. Sedan märkte jag att jag blev dålig i axeln.
Hon fick en påminnelse om att tänka på ergonomin, även om det inte är lika tungt att lyfta varor som människor.
Fler yrkesproffs behövs
Arbetsmarknadsrådet Teija Felt vid Arbets- och näringsministeriet förmodar att finländarna i framtiden kan bli tvungna att byta jobb eller
arbetsuppgifter flera gånger.
I dessa situationer framträder enligt henne arbetstagarens allmänna färdigheter, såsom förmåga att leda sig själv, sociala färdigheter och
digital kompetens.
Sari Lehikoinen är inne på samma linje.
– Kunnandet är en resurs som finns kvar även om jobbet skulle försvinna, säger Lehikoinen.
Utbildningsstyrelsen har publicerat en rapport om behovet av utbildning och arbetskraft fram till år 2035. Rapporten förutspår att endast 80 000
nya arbetstagare behövs för att ersätta avgående arbetstagare i branscher med låg utbildningsnivå.
Dessutom kommer 100 000 jobb att försvinna på den här nivån. Däremot behövs 518 000 nya yrkesproffs och 550 000 nya arbetstagare för uppgifter på chefs- och expertnivå.
Flest arbetsplatser antas dyka upp inom hälsovårdstjänster, utbildning, mark- och vattenbyggnadsarbete, i fastighetsbranschen, inom socialtjänster samt produktion av metallprodukter, maskiner och transportmedel.
Lever i nuet
Petra Kock-Hautamäki tog paus från sitt vårdarjobb också för drygt tio år sen. Då packade hon köttprodukter på en fabrik i några år.
Jobbet var ganska ensidigt, men gick bättre att kombinera med familjelivet än hennes dåvarande skiftesjobb.
– På slutet började jag längta tillbaka till mitt egentliga jobb. Omväxlingen gav en välbehövlig energikick.
Hon tycker att möjligheten till alterneringsledighet eller andra dylika arrangemang borde vara inbyggda i vårdbranschens yrken. Själv försöker hon att inte tänka längre än mars 2022 då hennes tjänstledighet tar slut.
– I butiksjobbet har jag möjlighet att påverka mina arbetspass och dessutom har jag gått ner i arbetstid. Det här är min gåva till mig själv.
Om hon i nuläget blev tillfrågad att återvända till sitt vanliga jobb, skulle svaret vara ett klart och tydligt nej.
– För ett tag sedan träffade jag en tidigare kollega. Hon konstaterade att jag oftast är glad, men att det är länge sedan hon sett mig skratta med hela ansiktet. Jag tar det som ett bevis för att jag fattat rätt beslut.