14.10.2021

Fotograferandet hjälpte Johanna Slotte Dufva klara coronatiden: Kameralinsen skärper sinnena

Johanna Slotte Dufva vill gärna ha med hela spektret från vitt till svart i sina bilder. Det är ändå inte enbart tekniska aspekter som avgör fotografiets kvalitet.
– För mig är en bild lyckad om den talar till betraktaren, säger Slotte Dufva.

Jag lärde mig fotografera med min pappas gamla systemkamera. Han visade mig grundinställningarna och sedan började jag experimentera själv.

Jag delar ofta bilder av helt vanliga måndagar.

I dag är jag tacksam över att förstå tekniken bakom fotograferandet. Även om jag numera använder digitalkamera, tänker jag i viss mån analogt. Medan andra kanske tar flera hundra bilder av ett objekt, nöjer jag mig med en handfull. Jag har ändå låg tröskel för att ta fram kameran och delar ofta bilder av helt vanliga måndagar på Instagram.

Johanna Slotte Dufva använder digitalkamera, men tänker fortfarande i viss mån analogt när hon fotograferar.

Intresset går i vågor

När jag studerade vid Åbo Akademi var jag med i fotoklubben Pictura. Jag deltog i fotoresor och höll på med mörkrumsframkallning. Hemma har jag också testat light box-teknik, där man fotograferar objekt i en jämnt upplyst, genomskinlig låda. Jag fascineras av samspelet mellan ljus och mörker och vill gärna ha med hela spektret från vitt till svart i mina bilder.

När jag betraktar omvärlden genom kameran är jag närvarande i nuet.

Mitt fotointresse går i vågor. Under coronepidemin har det rentav fungerat som terapi. När jag betraktar omvärlden genom kameran är jag närvarande i nuet. Mina sinnen skärps och jag lägger märke till detaljer som jag missat tidigare.

Hunden Duri hör till Johanna Slotte Dufvas favoritobjekt.

Ju mer man använder en kamera, desto mer lär man sig om hur den fungerar. Mobilen använder jag som anteckningsblock. 

Fotomaraton med de närmaste

Då samhället stängdes ner, började jag ordna fotomaraton med mina närmaste. Vi ger oss ut på en viss plats under en viss tid och tar bilder utgående från ledord vi kommit överens om: känslor, färger eller rent nonsens. Sedan delar vi fotona med varandra på Whatsapp. Det är intressant att se hur olika slutresultatet blir.

När samhället stängdes ner, ordnade Johanna Slotte Dufva fotomaraton med färger, känslor eller rent nonsens som ledord.

För mig är en bild lyckad om den talar till betraktaren. Bilden kan vara estetiskt vacker med genomtänkt färgskala och komposition, eller så kan det vara något som stör eller väcker ens nyfikenhet i den. Om jag själv fotograferar ett spegelblankt hav vid solnedgång, vill jag helst ha med till exempel en mås i något hörn. Annars blir det för förutsägbart.

Johanna Slotte Dufvas Motiv

Hur vill du utvecklas som fotograf?
Jag vill lära mig utnyttja digitalkamerans möjligheter fullt ut. Dessutom vill jag bli bättre på att efterbehandla fotografier, även om jag manipulerar bilderna så lite som möjligt.

Vilka fotografer ser du upp till?
Jag beundrar Robert Capas berörande dokumentering avspanska inbördeskriget. Jag blev också tagen av Lauren Greenfields tvärkonstnärliga Genration Wealth, som handlar om vårt förhållande till materialism och välfärd.

Vad drömmer du om att fotografera?
Jag skulle vilja resa till Japan och plåta blommande körsbärsträd i deras rätta miljö. 

Johanna Slotte Dufva fascineras av samspelet mellan ljus och mörker. Den här randiga katten fotograferade hon i Riga.