Kommunsektorn står inför en strejkvår om ingen uppgörelse om löner och andra anställningsvillkor nås vid förhandlingsbordet. De strejkande JHL-medlemmarna har ett glasklart mål: inkomsterna måste stiga.
En småkylig onsdag morgon tog en avvikande vändning vid dagiset i Mustikkaharju, Rovaniemi: en del av vårdnadshavarna fick ta barnen med sig tillbaka hem.
Det fanns inte plats för alla barn i dagisgrupperna, eftersom fackförbundet JHL:s barnskötare, dagvårdsbiträden, assistenter och kökspersonal strejkade.
Laura Tervo, som jobbar som barnskötare inom småbarnspedagogiken, deltog i en arbetskonflikt för första gången och gick genast med som strejkvakt. Tervo berättar att barnens föräldrar har uppmuntrat de strejkande trots att situationen försvårar deras vardag.
– Det kändes rätt att gå i strejk. Jag har väntat på att saker ska gå framåt. Förändringsbehovet är störst när det gäller löner.
Hela kommunsektorn kämpar
Strejken är en del av påtryckningsåtgärderna inom kommunsektorn, där arbetstagarna för närvarande representeras av fackförbunden JHL och Jyty. Strejkernas syfte är att snabba upp de fastkörda kollektivavtalsförhandlingarna inom sektorn. Planerade påtryckningsåtgärder ställs in om ett förhandlingsresultat nås.
Påtryckningsåtgärderna började i Jyväskylä och Rovaniemi. I slutet av mars läggs det kommunala arbetet ned i Tammerfors och Kuopio, och i början av april i Åbo och Uleåborg. Alla strejker varar i två dagar.
– Man märker att arbetstagarna är trötta.Förtroendeman Minna Louhelainen
Samma städer har även fått strejkvarsel av förhandlingsorganisationen FOSU, som representerar fackförbundet Akavas branscher. Alla strejker pågår inte samtidigt, eftersom arbets- och näringsministeriet har flyttat en del av FOSUs strejker.
Om stridsåtgärderna inte bär frukt lägger fackförbunden i en ny växel, och påbörjar en veckolång strejk i huvudstadsregionen.
Arbetstagarna har mycket ansvar och för låga löner
Före klockan nio på morgonen hade dagiset tagit emot alla barn som rymdes in, och Tervos skift som strejkvakt var avklarat. Förtroendemannen för småbarnspedagogik, Minna Louhelainen, kom till dagiset för att träffa strejkvakterna.
Louhelainen anser att proffs inom branschen borde få ordentliga löneförhöjningar.
– Även i Rovaniemi är det personalbrist inom småbarnspedagogiken, och en orsak är säkert lönerna. Ibland är situationen väldigt svår när det inte finns några vikarier. Man märker att arbetstagarna är trötta. Barngrupperna är fullpackade, ansvaret är stort och arbetstakten är hård.
Finlands ekonomi har lidit av både coronakrisen och kriget i Ukraina. Louhelainen vill ändå betona att just nu är den rätta stunden att kämpa för bättre löner. Inkomsterna måste öka när priserna stiger. Annars sjunker arbetstagarnas levnadsstandard.
Läs mer: Päivi Niemi-Laine:JHL:s stjärnproffs håller Finland på fötter i kristider och förtjänar ersättning
”Det är oskäligt att behöva fundera om man kan tanka bilen”
Strejken stängde ungdomslokaler, simhallen, tandkliniker och tre dagisar i Rovaniemi på onsdagen. Strejken stängde också Rovaniemi centraltvätteri, som sköter textilvården för bland annat sjukhus, hälsovårdscentraler och tjänster för äldre. Även vissa av Rovaniemi stads verksamhetsställen var stängda. Påtryckningsåtgärderna fortsatte på torsdag.
Strejkvakterna var också på alerten framför Lapplands centralsjukhus på onsdag morgon. Strejken stoppade inte all verksamhet vid sjukhuset, eftersom det skulle ha varit en risk för liv och hälsa. JHL:s medlemmar arbetade bara i den mån att nödvändiga uppgifter kunde skötas.
– Arbetstagare måste kunna klara sig på sin lön.Resultatområdessekreterare Kati Määttä
Även Kati Määttä, som arbetar som resultatområdessekreterare vid Lapplands sjukvårdsdistrikt, skulle ha velat bli strejkvakt. På grund av sjukdom blev hon dock tvungen att stanna hemma. Men viljestyrkan försvann ingenstans.
– Min åsikt är att vi inte ska ge upp! Lönen är den största frågan för mig. Arbetstagare måste kunna klara sig på sin lön. Jag tror inte att arbetsgivaren någonsin kommer att tycka att det är rätt läge att förhandla om våra löner, om arbetstagare och fackförbund inte börjar kräva det.
Määttä hoppas att JHL inte ska nöja sig med små löneförhöjningar. Levnadskostnaderna stiger snabbt, och det syns i vardagen.
– Det är ganska oskäligt att behöva fundera om man kan tanka bilen eller köpa lite bättre mat på veckoslutet.
