Serviceinstruktören Ann-Christin Wikholm är stolt över sitt arbete. Hon vill få också andra lokalvårdare att räta på ryggen.
– Utan vår insats skulle sjukhusets övriga verksamhet stanna upp.
Ann-Christin Wikholm, 45, slår sig ner vid ett hörnbord i kantinen på Raseborgs sjukhus. Först låter hon ändå blicken svepa över rummet.
– De flesta rör vid borden eller stolsryggarna, men låter blommorna vara i fred. Därför behöver blomkrukorna inte torkas lika ofta, säger hon.
Avsyningen sitter i märgen: som serviceinstruktör ansvarar Wikholm för att lokalvården håller hög kvalitet. Hon introducerar nya arbetstagare, fördelar uppgifter och håller interna utbildningar. Vid behov ger hon ett konkret handtag.
Wikholm har jobbat med lokalvård på sjukhuset sedan sekelskiftet. Hon utbildade sig ursprungligen till bildkonstnär, men konstaterade att hon trivs bättre med skapandet som hobby.
På sin systers inrådan ringde hon sjukhusets växel och bjöd ut sina tjänster. Det ledde till att hon fick anställning som sjukhusbiträde, som lokalvårdarna kallades på den tiden.
Wikholm introducerades i yrket av erfarna kolleger och märkte att det är stor skillnad på städning och städning.
– Hemma använder man lätt samma trasa till allt och sprutar rengöringsmedel omkring sig. Här lärde jag mig att använda olika dukar till olika städmoment och undvika att rena ytor kommer i kontakt med smutsiga redskap.
Läs också: Sjukhusbiträdet Alexandra Capatina hittade kärleken och framtiden på Åland
Åren 2004–2006 tog samtliga lokalvårdare på dåtida Västra Nylands sjukhus och Ekåsens psykiatriska sjukhus yrkesexamen på läroavtal. Den nyförvärvade kunskapen gjorde det lättare för Wikholm att stå på sig och lita på att det hon gjorde var rätt.
Blev chef på kort varsel
Lokalvården har enligt Wikholm fortfarande ”en viss hemhjälpsslöja” över sig. De som ser lokalvårdarna utföra sitt arbete förstår ändå i regel att värdesätta deras insats. Lokalvårdarna deltar i beslutsfattandet och vet vad som är på gång på sjukhuset.
Wikholm är stolt över sitt yrke och försöker ingjuta samma attityd i sina kolleger. Hon ser deras arbete som viktigt.
– Vi är i första hand här för patienterna och drar vårt strå till stacken för att de ska ha det bra här. Utan vår insats skulle sjukhusets övriga verksamhet stanna upp.
Efter nio år som lokalvårdare kände Wikholm för nya utmaningar. Redan innan hon hunnit börja studera till städhandledare, fick hon på kort varsel rycka in som serviceinstruktör.
– Vid det laget hade jag inte ens tränat på att skriva arbetslistor. Det var inte heller så roligt att berätta för dem som lärt mig yrkets grunder hur de kunde sköta sitt jobb bättre.
– Vi är i första hand här för patienterna och drar vårt strå till stacken för att de ska ha det bra här.
Till sin hjälp hade hon en deltidsanställd städchef och handledaren och städchefen på Ekåsen. Samtliga slutade inom några år och ett tag var Wikholm ensam chef över lokalvårdarna på både Ekåsen och Västra Nylands sjukhus.
– Jag var inte redo över huvud taget. När den nuvarande städchefen anställdes, drog jag en stor suck av lättnad, säger Wikholm och gör en svepande gest med handen över pannan.
Svårt att få ungdomar intresserade
Under de senaste åren har det stormat kraftigt kring vården i Raseborg. Ekåsens sjuhus har stängts och ersatts med en vårdavdelning och psykiska polikliniker ett stenkast från Raseborgs sjukhus. Själva sjukhuset gick miste om sin samjour och två avdelningar, vilket ledde till att personalen inom lokalvården minskade med tio tjänster vid årsskiftet.
I dag jobbar 28 lokalvårdare på Raseborgs sjukhus. Jobbet sker i sju skift mellan sju på morgonen och nio på kvällen. Trots att arbetsmiljön är trygg och arbetarnas rättigheter beaktas väl, är det svårt att få ungdomar intresserade av lokalvård.
Wikholm tror att det kan bero på att många har en orealistisk bild av arbetslivet och lönenivåer. För dem som varit arbetslösa länge höjer byråkratin tröskeln för att ta emot ett deltidsjobb.
Många lokalvårdare har slitskador
Under Ann-Christin Wikholms arbetsår har lokalvården utvecklats enormt. Lokalvårdarna använder enbart dukar och moppar av mikrofiber och har övergått till så kallad vattenfri städning, där det vatten som används doseras direkt på städtextilierna.
Desinficeringsmedel och kemikalier nyttjas sparsamt.
– Hygienföreskrifterna varierar och är till exempel strängare i en operationssal än på en poliklinik. Om man städar regelbundet, är det lättare att utplåna spåren efter människor från utrymmen och redskap.
– Om man städar regelbundet, är det lättare att utplåna spåren efter människor från utrymmen och redskap.
Även om arbetsredskapen blivit mer ergonomiska och städarbetet till viss del underlättas av maskiner, är jobbet fortfarande fysiskt krävande.
– De flesta har slitskador i armar och ben. Själv har jag ledgångsreumatism. Vi försöker ta emot så mycket hjälp av företagshälsovården som möjligt, men folk vet också att deras kroniska åkommor inte kommer att försvinna och kämpar på.
Arbetsrotation ska göra arbetsplatsen attraktivare
Helsingfors universitetssjukhus, som Raseborgs sjukhus hör till, har nyligen introducerat ett program där personalen inom vaktmästeri, kosthåll, lokalvård och textbehandling roterar mellan olika arbetsuppgifter. Tanken är att använda människors arbetsförmåga mer effektivt och göra arbetsplatsen attraktivare.
Tills vidare har en lokalvårdare i Raseborg börjat rotera, men Wikholm gissar att fler blir intresserade med tiden. Hon har också själv praktiserat i sjukhusets kök för att få bättre grepp om vad som förväntas av de anställda.
– Jag ser positiva aspekter med försöket, men håller samtidigt hårt på att alla har sina egna specialområden.
Lokalvård handlar i hög grad om kundbetjäning. Arbetets resultat syns genast när någon öppnar ytterdörren till sjukhuset. Tröskeln att ställa frågor till lokalvårdare är också ofta låg.
– Jag önskar att personalen och besökarna skulle vara snabba med att ge all slags feedback. Som serviceinstruktör försöker jag vara uppriktig, men också tänka efter så jag inte drar förhastade slutsatser.
