Sjukhusbiträdet Alexandra Capatina hittade kärleken och framtiden på Åland

Rumänskan Alexandra Capatina lärde sig svenska i Mariehamn, jobbade på tvätteri och städade daghem. Men det var inte nog – hon ville veta hur man ska städa rätt och utbildade sig till anstaltsvårdare på läroavtal. Nu siktar hon en på en ny examen.

– Det var som att stiga in i en saga, säger Alexandra Capatina om hur det kändes att landa i den åländska vintern.

Snön gnistrade i kölden och tyngde ner trädgrenarna till marken när Alexandra Capatina steg av Sverigebåten i Mariehamn i januari 2010. Hon hade rest med buss från Bukarest till Stockholm och tagit färjan till Åland.

Bara en månad tidigare hade hon träffat sin nuvarande make hemma i sin hemstad Constanța, dit han kommit för att fira julen. Han hade redan bott på Åland i sex år och bad henne följa med.

Hamnstaden Constanța, som till invånarantalet är lika stort som Esbo, ligger på Svartahavskusten i sydöstra Rumänien. Där hade Capatina jobbat på ett snabbmatställe. Hon hade gått i gymnasium i ett par år, men terminsavgifterna var för höga och hon blev tvungen att avbryta.

Alexandra Capatina sätter städtrasor i tvättmaskinen i sjukhusets städrum.Efter att ha kommit till Åland gick hon hemma utan att kunna gå på en svenska-för-invandrare-kurs och försökte lära sig svenska med hjälp av sin man. Capatina hittade webbkurser i Sverige och pluggade på, och talar nu flytande svenska.

Efter ett halvt år fick hon jobb på ett tvätteri och började senare städa på ett daghem i Jomala som extrajobb.  Redan då hon jobbade på tvätteriet ville Capatina utbilda sig och tog reda på en läroavtalsutbildning, men det var hennes chef inte intresserad av.

– När jag jobbade för barn var det viktigt för mig att veta med vilket medel jag ska minska risken för smitta när de haft magsjuka. Jag skulle aldrig lämna mina barn att bli smittade på dagis när vi kan få bort det där med städning.

– Det är inte så enkelt att städa som det låter.

Utbildade städerskor kan skydda sig

Capatina började gå en läroavtalsutbildning på eget initiativ, men utbildningen skedde i Vasa och hon fick delta genom en videolänk. Då kunde hon inte känna på materialen som presenterades eller följa med på företagsbesök.

– Man vågar ju inte själv gå till firmorna och fråga: Hur städar ni här?

Alexandra Capatina och hennes chef Carina Salin fyller på städvagnen.

I oktober 2017 fick hon jobb på Ålands sjukhus som sjukhusbiträde. Sjukhuset erbjöd sina anställda möjlighet till läroavtal via Edupoli som gav närundervisning på Åland. Någon tog paus i sin utbildning och plötsligt fick Capatina plats i klassrummet.

­– Det är inte så enkelt att städa som det låter. Jag ville veta vilket medel som inte skadar golvet, hur mycket vatten jag ska använda och med vilken duk jag ska torka toaletten. Jag hade ingen aning om hur ett plastgolv eller ett linoleumgolv ser ut.

Capatina visar upp en desinficeringsapparat.
Capatina är nöjd med desinficeringsapparaten som desinficerar ett isoleringsrum på tre minuter med väteperoxid.

Det gäller också att kunna klä sig rätt. När sjukhusbiträdena går in i isolerade rum har de alltid extra långa och tjocka handskar och engångsförkläden på sig. Om det finns risk för luftburen smitta eller om det gäller en patient som måste skyddas mot smittor har de också munskydd.

­– Vi som har utbildning vet hur vi ska skydda oss. Vår uppgift är att föra informationen vidare till dem som inte har utbildning.

I juni fick Capatina, 31, sin examen som anstaltsvårdare. Utbildning är inte en förutsättning för att man ska få jobb som sjukhusbiträde, men arbetstagarna uppmuntras att utbilda sig, säger Capatinas chef Carina Salin som också var hennes handledare under läroavtalsutbildningen. Av de 67 som jobbar inom städ har 19 en utbildning.

– Fast jag bara är städare säger patienterna att vi är jätteviktiga och gör ett jättefint jobb.

Capatina städar nu på den medicinska avdelningen, där bland andra lung-, hjärt- och inremedicinska patienter vårdas. I uppgifterna ingår också att förbereda och servera måltider till patienterna.

– Det var en överraskning för mig att fast jag bara är städare säger patienterna att vi är jätteviktiga och gör ett jättefint jobb.

Rumänerna näststörsta gruppen

Åland har sett en kraftig invandring och samtidigt en kraftig ökning i antalet invånare under 2000-talet. Andelen personer med utländsk bakgrund har ökat från 5,2 procent år 2000 till 14,6 procent förra året.

Rumänerna är den näststörsta gruppen, enligt Statistikcentralen.  Sjukhusbiträdena på Ålands hälso- och sjukvård är också en internationell trupp och flera av dem kommer från Rumänien.

Stapeldiagram över de största invandrargrupperna på Åland 2017. 1702 personer hade kommit från Sverige, 432 från Rumänien, 395 från Lettland, 207 från Estland, 153 från Thailand och 106 från Iran.
Källa: Statistikcentralen

Capatina upplever att hon blivit väl mottagen på Åland och beskriver sjukhuset som den bästa arbetsplats man kan ha.

– Jag har aldrig känt att jag blivit åsidosatt på grund av språket eller för att jag kommer från ett annat land.

– Jag har aldrig känt att jag blivit åsidosatt på grund av språket eller för att jag kommer från ett annat land. Det har gjort att jag har vågat tala svenska.

Personalen på avdelningarna där hon städat är otroligt fin och kan hjälpa till om det behövs, säger hon.

– Avdelningschefen på min avdelning vill att alla ska vara med på avdelningsmöten. Det är bra för då får vi höra deras önskemål och kan planera vårt arbete. Och hon visar jättestort intresse för att alla ska trivas lika bra på avdelningen oavsett vad man har för uppgift.

– Jag tycker det är viktigt som chef eller anställd att vara öppen mot den andras kultur.

”Ta med nykomna”

Carina Salin säger att det är viktigt att ta med invandrade medarbetare i de sociala sammanhangen på jobbet – att bjuda med dem i kaffebordet och på möten och se till att de kommer till tals på möten. Man kan också bjuda med nykomna kolleger i privata sammanhang.

– Jag tycker det är viktigt som chef eller anställd att vara öppen mot den andras kultur. Man kan fråga dem hur de firar påsk och vad de äter för mat i sitt hemland, säger Salin.

Alexandra Capatina skuffar städvagnen i en korridor.
– Jag har inte träffat på någon i personalen som är elak.

Capatina tycker det är viktigt att invandrare får lära sig om lokala traditioner, till exempel midsommarfirandet.

– På långfredagen sade två kolleger att nu får vi väl ta våra kvastar och flyga till Blåkulla och jag såg på dem och undrade: Vad håller ni på med, vart flyger n? De förklarade saken och då sa jag okej, jag hämtar min svarta katt, skrattar hon.

Nu ska Capatina fortsätta studera, den här gången till närvårdare. Studierna börjar i januari. Hon och hennes make har nu två små söner, och inga tankar på att lämna Åland.