28.11.2018

Dagvårdaren Tiina Stengård fördjupar sig i glaskonst på fritiden – När hängkrokarna kommit på plats är det fina tiffanyverket färdigt

Ambulerande dagvårdaren Tiina Stengård från Lovisa älskar att göra saker med sina händer. På medborgarinstitutets kurs skapar hon tulpantavlor, amaryllistavlor, änglar och solrosor av glas.

Jag var 15 år när jag provade på tiffanyteknik första gången. Jag skulle bara prova, men glaskonsten stal mitt hjärta direkt. Jag tycker så mycket om att pyssla och knåpa. Nu har jag hållit på med det i åtta år i rad.

Jag gick på en kurs på medborgarinstitutet Valkon kansalaisopisto där läraren visade hur man använder glasskäraren, hur man sätter ihop arbetet och hur allt ska göras. Jag går fortfarande på kursen. Där träffar jag folk och kan få hjälp till exempel med att fästa hängkrokarna.

Jag gör glaskonst i huvudsak på kursen, men jag har en slipmaskin hemma och kan jobba där också. Jag kan lätt hålla på och greja i fyra timmar om jag tar fram slipmaskinen på en ledig dag. Jag sysslar med glaskonst varje vecka.

Vi har färdiga mönster som vi använder. Jag numrerar alla bitar innan jag klipper ut dem och börjar rita dem på glaset en för en. När jag skurit loss alla bitar slipar jag dem noggrant för att fogarna ska bli så små som möjligt. Sedan lägger jag folie runt kanterna på alla bitar och fäster dem med knappnålar i ett underlag.

Därefter penslar jag lödvatten på foliet och löder i tenn med en lödkolv. Fogen ska bli slät. Det är lite nervöst att löda eftersom hettan kan spräcka glaset om handen skakar till. De färdiga, blanka fogarna färgar jag med patina. Till sist fäster jag hängkrokarna.

Jag har gjort tulpantavlor, amaryllistavlor, änglar, solrosor och sådant. En del har jag gjort till mig själv, en del har jag gett i gåva och ibland har någon köpt någonting. Men det går inte att livnära sig på det här – det är så dyrt att folk inte är beredda att betala för det. När jag gjorde en tulpantavla på 75 bitar räknade jag ut att det tog tio timmar.

Tiffanytekniken är en motvikt till mitt arbete. Det känns bra att se resultatet av vad jag kan göra med mina egna händer. Det ger en känsla av att jag har lyckats.

Hur blev du ambulerande dagvårdare?

Jag har skött mina mor- och farföräldrar och den vägen blev jag intresserad av vårdaryrket. Jag har alltid gillat barn och unga.

Vad inspirerar dig i jobbet?

Att jag får vara med barnen och se hur de utvecklas.

Vad är du bra på?

Att vara närvarande med barnen.