Djurtränarläraren Jenni Lindström jobbar i sitt drömyrke: ”Det bästa är att få träffa mycket människor och jobba med djur”

Jenni Lindström hade jobbat som personlig assistent och barn- och ungdomsarbetsledare i församlingen när hon blev mammaledig. Då hittade hon djurtränarutbildningen på Axxell Brusaby. Nu jobbar hon själv som lärare för utbildningen och vet att hon har kommit rätt.

Getterna gillar inte snöväder.

Snön faller sakta ner över Axxells naturbruksenhet Brusaby i Kimito. Enhetens getter protesterar mot vädret genom att gömma sig under ett skjul. Inne i huset för assistenthundar gläfser en ung gulfärgad labrador retriever i sin bur när reporter och fotograf stiger på. Reportern vill låta hunden snusa på sin hand, men djurtränarläraren Jenni Lindström säger att det inte behövs.

– Vi ignorerar dem om de har oönskat beteende, säger hon.

Hunden skolas till assistenthund för en person med rörelsehinder.

I en annan bur ligger tiken Tinka tyst. Den har noterat besökarna, men pockar inte på uppmärksamhet. Tinka är färdigskolad och ska snart börja jobba.

– Vi tränar alltid med positiv förstärkning. Det betyder att vi belönar det beteende vi vill ha fram, hundarna klickertränas. De blir lärda så att de får lön för det de gör och då är motivationen ofta lite högre för hunden.

Jenni Lindström sätter sig i en rullstol. Tinka sätter sig bredvid henne på golvet. Hunden får i uppgift att dra av yllesockan på Lindströms fot. Tinka viftar på svansen, tar varsamt i sockan och drar. Den lyfter upp sockan i Lindströms famn och får några godbitar. Lindström kastar iväg sockan och Tinka hämtar den. Några godbitar till.

Tinka viftar ivrigt på svansen.

 

Hittade rätt väg

JHL-medlemmen Jenni Lindström, 31, är uppvuxen bland djur: hundar, katter, hästar, kaniner och kalkoner. Det var ändå ingen bondgård – hennes mamma är närvårdare och hennes pappa är busschaufför.

Lindström har studerat teologi på Åbo Akademi och läst på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby. Hon har jobbat bland annat som personlig assistent för handikappade, på restaurang och som barn- och ungdomsarbetsledare i församlingen. När hon blev moderskapsledig började hon fundera på vad hon egentligen ville göra.

– Då hittade jag djurtränarutbildningen i Brusaby och började studera här. Det var jätteroligt, hela utbilningstiden.

”Intresset är genuint på ett helt annat sätt när jag vill läsa jobblitteratur på fritiden.”

Lindström fick sin yrkesexamen 2013 medan hon fortfarande var familjeledig med sitt andra barn. Efter familjeledigheten jobbade hon ett tag som koskötare i ladugården i Brusaby och fortsatte några år som barn- och ungdomsarbetsledare på församlingen. För drygt ett år sedan fick hon jobbet som djurskötare i Brusaby och i november förra året blev hon lärare på utbildningen som hon själv en gång gick.

Jenni Lindström undersöker skäggagamen Abby.

Hon beskriver det som sitt drömyrke.

– Jag märker att intresset är genuint på ett helt annat sätt när jag på fritiden vill läsa litteratur som tangerar jobbgrejer, men som jag tycker är intressant. Då vet man nog att man kommit rätt.

Lindström gick med i JHL efter diskussioner på jobbet.

– Det känns tryggt och bra att ha ett förbund som står bakom en om det är något man behöver hjälp med.

Föreläsningar och praktiska övningar

Always be nice to animals, var alltid snäll mot djuren står det på en lapp på krittavlan.Lindström undervisar vuxenstuderande som ska bli djurtränare. Årets grupp består av tio studerande. De får lära sig de lära sig sköta, hantera och träna olika djurarter och raser. De har närstudier fyra dagar en gång i månaden, distansstudier och inlärning i arbetet. I mars är temat på närstudierna hantering av djur och socialt beteende. Förutom föreläsningar ingår också praktiska övningar i närstudierna.

– Som huvuddjur har de hunden. Sedan får var och en välja ett andra djur som de ska träna. Det kan vara vad som helst, reptiler är kanske inte så tacksamma, men något däggdjur eller någon fågel. Det kan vara allt från kanin till katt, råtta, degu. De studerande har väldigt varierande intressen.

”På många ställen har de lärt djuren att räcka fram tassen och så får man ta blodprov utan att det stressar djuret.”

Djurtränarna kan öppna egna hundskolor eller jobba till exempel i djurparker. Där har de nytta av att kunna lära djuren bli hanterade på sätt som inte stressar dem, bland annat vid förflyttningar.

– På många ställen har de lärt djuren att räcka fram tassen och så får man ta blodprov utan att det stressar djuret, vilket är jättebra.

De studerande kan ansöka om att bli skötare för de blivande assistenthundarna. Då bor hunden med den studerande. De får kurspoäng för det eftersom den blivande assistenthunden ska tränas nästan hela tiden utom då den vilar.

– De är bra individer att jobba med.

Brusaby föder själv upp de blivande assistenthundarna, som inleder sin skolning vid åtta veckors ålder. Det är bara rasen labrador retriever som gäller. Om det inte finns tillräckligt många egna valpar köps det fler från kennlar. Skolningen pågår i ungefär två år innan hunden placeras ut hos en person med rörelsehinder. Ansökan om assistenthund görs hos Invalidförbundet.

Den svarta labradortiken Tinka sitter på den snöiga marken bredvid Jenni Lindström.

Reptilen är hundens motsats

I djurhuset finns ett stort urval smådjur: gnagare, fåglar, kräldjur, groddjur och fiskar. Brusaby driver också hittedjursverksamhet och får därför in katter. Totalt räknar enhetschefen Björkroth med ett 50-tal djurarter i Brusaby.

”Reptilerna kan inte bry sig mindre om människan. Att få någon relation där är intressant.”

I reptilrum nummer ett kikar en majsorm fram ur sitt gömställe. Huvudet ser litet ut, men ormen är betydligt tjockare mitt på kroppen.

– Det är matvecka, så den börjar kolla om maten är på väg. Ormarna äter en mus varannan vecka. Man får ge dem ett byte som är högst lika tjockt som ormen är på sitt tjockaste ställe, annars får de problem med att svälja dem, säger Lindström.

En majsorm tittar fram ur sitt gömställe, en ihålig sten.
Majsormen tittar fram ur sitt gömställe.

Själv har Lindström två hundar och två katter. Hunden är hennes favoritdjur.

– Men om jag får dela på första platsen så tycker jag om reptiler i många olika former, de har sin charm, att de är så egensinniga. Där hunden vill behaga och ha samverkan med människan kan reptilerna inte bry sig mindre om människan. Att få någon relation där är intressant. De accepterar en situation snarare än njuter av den.

Gamla anor, stor gård

Lantbruksutbildningen i Kimito grundades redan 1906. Fram till slutet 1940-talet fanns utbildningen i Wrethalla, som brann ner och då flyttades utbildningen till Brusaby invid Kimito kyrkoby och blev en lantmannaskola. På 1980-talet slogs skolan ihop med Wrethalla husmodersskola. Skolan togs över av Axxell när Yrkesinstitutet Sydväst blev en del av det nya utbildningsbolaget 2008.

Brusaby gård har en areal på 350 hektar, av vilket 120 hektar är skog. De centrala funktionerna finns på ett område på tio hektar. Förra året bytte gården ut mjölkkorna mot biffkor. Också hästarna har blivit färre efter att hästskötarutbildningen för ungdomar blev en flerformsutbildning.

Nu har Brusaby 80–90 ungdomsstuderande och 350 vuxenstuderande. Ungdomar kan studera till djurskötare, landsbygdsföretagare eller skogsarbetare. Det finns också en grundexamen inom hästbranschen där man blir ridinstruktör.

Vid infarten till Brusaby finns en röd lada med en affisch där det står: Studera i Brusaby.

Brist på sökande

Djurskötarlinjen för ungdomar får tillräckligt med sökande via den gemensamma ansökan, säger Tomas Björkroth, enhetschef för Axxell Brusaby. Men lant- och skogsbruksutbildningarna skulle kunna ta dubbelt så många. Det låga antalet sökande beror på att antalet jordbruksgårdar minskar.

Lantbruksföretag med anställda är en del av framtiden.

Björkroth tror att en del av framtiden för jordbruken – och lantbruksutbildningarna – ligger i stora jordbruksföretag och -sammanslutningar, som har anställda som utför arbetet.

– Vi behöver få det svängt till är att du ser dig själv som den framtida jordbrukaren genom att du har en anställning på ett jordbruksföretag som inom vilken annan bransch som helst. Det skiftet har ännu inte kommit igång i Finland, vare sig bland jordbruken eller bland utbildningarna.

Men man bör också kunna livnära sig som småbrukare med flera inkomstkällor, påpekar Björkroth.

Jenni Lindström håller en chinchilla i famnen. Chinchillan är en gnagare som är släkt med marsvin och jordpiggsvin, men ser ut som blandningen av ekorre och kanin med lång svans och stora öron.
Chinchillan kommer från Anderna i Sydamerika, men odlas som pälsdjur i Nordamerika.

Vuxna kan ta yrkesexamen inom djurskötsel med inriktning på klinik eller djurträning, inom hästhushållning, naturfotografi och vildmarksguidning. Det finns också en delexamen inom viltvård. Björkroth är till freds med antalet sökande till vuxenutbildningarna.

– Vi genomför ju bara de flerformsutbildningar där vi har tillräckligt med sökande, medan grundutbildningarna genomför vi med väldigt små grupper och försöker slå ihop olika grupper.

Axxell har yrkesutbildning, vuxenutbildning och folkhögskoleverksamhet i området från Helsingfors till Åbo och i Sydösterbotten. Bolaget ägs av Svenska Folkskolans Vänner, Svenska Småbruk och Egna Hem Ab och Raseborgs stad.

Jobbar med människor och djur

Lindströms arbetsdag börjar oftast framför datorn. Mycket av jobbet går ut på att sköta projekthundarna och skötarnas ärenden och se över de studerandes upplägg för studierna. Är det närstudiedagar har hon föreläsningar och praktisk undervisning. Ibland gäller det att åka ut till en studerande för att ta emot ett yrkesprov.

”Det bästa är att få träffa mycket människor och samtidigt jobba med djur.”

– Det bästa med mitt jobb är att jag får träffa mycket människor och samtidigt jobba med djur, som är mitt stora intresse. Och att jag får motivera människor till något som jag själv tycker är givande och lärorikt.

I framtiden vill hon utveckla sin kompetens inom djurträning.

– Det är inte riktigt min grej att stå och stampa på samma ställe. Mera kunskap är vad jag strävar efter.

Vad är ditt bästa tips till någon som tagit en hund och märker att den äter upp allt från fjärrkontroller till skor?

– Ofta om de börjar med sådant beteende är de understimulerade på ett eller annat sätt. Många tänker på att de behöver den fysiska motionen, men det är lika viktigt att de får den mentala stimulansen. Om de får de behoven tillgodosedda minskar det där beteendet. Det är viktigt att de får utlopp för sitt naturliga beteende, något som liknar det rastypiska beteendet. Men man kan också göra andra träningsmoment som lydnad och problemlösningsuppgifter för hundar.

Jenni Lindström och labrador retrievern Tinka promenerar i snöfallet i Brusaby.