Fältarna ska hjälpa unga innan de spårar ur. De bygger ett förtroende hos ungdomarna med målet att vem som helst ska känna sig trygg att vända sig till dem.
Det är fredag kväll och det är tomt på gatorna i Mariehamn som blivit nedstänkt av regn. Fältaren Sandra Jourdan rattar in den svarta bilen med texten Fältare på en innergård. På S-markets lastningsbrygga sitter två tjejer som vinkar glatt till Jourdan och kollegan Simon Påvals. Från ett undanskymt hörn lunkar två killar fram till bilen.
– Tjena! Läget? ropar Jourdan till killarna.
De berättar att de chillar och saknar en kompis, vars mamma inte vill köra in honom till stan. Killarna har en idé: Fältarna kan väl åka efter honom?
– Nääe du, där går nog gränsen, skrattar Jourdan och Påvals.
Påvals och Jourdan är två av fyra fältare som jobbar med förebyggande, uppsökande ungdomsarbete i Mariehamn och på hela Åland. De är underställda socialbyrån i Mariehamn med uppgiften att fungera som kittet mellan föräldrar, skolan, socialen och polisen. Målgruppen är ungdomar i åldern 13-17 år, men de håller ingen strikt åldersgräns.
Fältarna Simon Påvals och Sandra Jourdan träffar ungdomar på ungdomsgården i Jomala.
Alla ska kunna komma
Avsikten är att alla ungdomar ska känna att de kan vända sig till fältarna om de får problem. Därför sätter Påvals, Jourdan och deras kolleger mycket tid på att bygga ett förtroende hos ungdomarna. Alla högstadieelever får tre lektioner med fältarna, en i varje årskurs och har föräldramöten med sjuornas föräldrar. I skolorna talar de om alkohol, tobak och narkotika.
De unga får vända sig till fältarna med såväl små som stora problem.
De håller sig också framme på Rock Off-festivalen, vid skolavslutningen, skolstarten och olika evenemang, till exempel disko. Och som i kväll, åker runt på stan för att kolla vad ungdomarna håller på med.
Ungdomarna har också börjat knacka på hos fältarna för att komma och fika. Det kan vara ungdomar som blivit portade på ungdomsgården, i mataffären och på biblioteket.
– De vet att det här är enda stället de kan komma till och försöker sköta sig, säger Påvals.
De unga får vända sig till fältarna med såväl små som stora problem.
– Någon kan ha blivit hotad på nätet, och då hjälper vi till där. Sedan finns det sådana som bor med en förälder som super och den andra föräldern saknas. Då kan vi ha ett långt förhållande, säger Påvals.
Fältarna Simon Påvals och Sandra Jourdan på väg in i ungdomsgården i Marienhamn.
Tydligt markerade
Fältarna arbetar alltid i par. Det är fråga om både allmän säkerhet och rättssäkerhet, säger Påvals. Tillsammans kan man se till att man fattar rätt beslut. När man jobbar i par kan man också tillsammans bearbeta det man sett.
I arbetet bär fältarna alltid kläder som tydligt identifierar dem som fältare. Då vet ungdomarna att det är okej att komma fram och prata. Påvals säger att ungdomarna lärt sig att respektera det – när han är privatklädd håller de avstånd. Föräldrarna är det lite svårare med, konstaterar han.
Bilen fältarna kör runt i är också ett arbetsredskap. Den är utrustad med mörka glas baktill så att man inte utifrån kan se vem som sitter i baksätet.
– För en del personer fungerar det dåligt att tala ansikte mot ansikte. Då kan vi åka runt med bilen. I bilen sitter man inte och ser på varann så då kan det vara lättare att snacka, säger Påvals.
”Om vi hindrar en placering så täcker det vår verksamhet under ett år.”
Varje fältare har 5-10 ungdomar som de träffar en längre tid. Att mäta inverkan av fältarnas jobb går ändå inte. Påvals och Jourdan ställer det mot vad alkoholism och placeringar av ungdomar kostar samhället.
– Om vi hindrar en placering så täcker det vår verksamhet under ett år, påpekar Jourdan.
Fältaren Simon Påvals utanför ungdomsgården i Jomala.
Måste kolla prioriteringarna
Alla problem kan fältarna inte lösa. De slussar missbrukande ungdomar vidare till missbrukarvården eller ringer polisen när ett brott har begåtts. Fältarna gör också barnskyddsanmälan vid behov, eller orosanmälan som de hellre vill kalla det – så heter det numera i Sverige.
”Det är viktigt att identifiera riskbeteende tidigt och strukturer som leder till det, och ingripa.”
Användningen av alkohol och tobak har minskat bland de åländska ungdomarna, i synnerhet i högstadieåldern, precis som på fastlandet. Men under de senaste åren har narkotikaexperimenten ökat.
– Julen 2015 måste vi prioritera om vårt arbete och börja jobba mer mot narkotika, då hände det någonting, det kom in en stor skopa med narkotika, berättar Påvals.
Påvals säger att det är viktigt att identifiera riskbeteende tidigt och strukturer som leder till det, och ingripa.
Väcker alla slags känslor
Ungdomar i besvärlig ålder väcker naturligtvis alla slags känslor hos fältarna. Det händer att personkemin inte fungerar mellan en ung och en fältare. Då får en kollega ta över.
Misslyckanden finns hela tiden, till exempel när en ung känner sig sviken, när man inte nått fram, säger Påvals. Men ibland kan något visa sig vara lyckat senare i alla fall.
När känner du att du har lyckats i ditt jobb?
– När man har en ung som säger att man lyckats, när gamla ungdomar som haft det tungt kommit vidare och kommer hit för att snacka, eller när någon som skulle ösa spe över socialen kommer hit för att fika, säger Påvals.
Fältarna pratar med ungdomar i Mariehamn.
Ute på S-markets bakgård berättar den ena killen, låt oss kalla honom Kalle, att han blivit av med sitt jobb efter en dryg vecka, men att han fått ett erbjudande om ett annat jobb. Det är bara att Kalle glömt att gå på arbetsintervjun tidigare idag.
– Men det var väl inget fint första intryck. Har du ringt dem? säger Jourdan.
Det lovar Kalle göra nästa dag.