Kandidatnomineringen inför JHL:s representantskapsval
inleds. Hur ska förbundet säkra sin livskraft i framtiden? Två förbundsmedlemmar och en universitetslektor ger sin syn på saken.
I februari väljer JHL:s medlemmar 120 ledamöter och suppleanter till förbundets högsta beslutande organ, representantskapet. Kandidatnomineringen inleds i dag, den 1 oktober.
De motioner som behandlas i representantskapet kan inverka direkt på förbundets verksamhet, men i vilken mån har en enskild ledamot möjlighet att påverka?
Frågan går till ålänningen Henrik Sjöblom, 68, som satt i representantskapet åren 2007–2016.
– Som representantskapsledamot kan man ta upp frågor som direkt hör till ens egen region och fungera som en representant för sin förening. Det lönar sig absolut att kandidera, säger Sjöblom.
– Som representantskaps-ledamot kan man ta upp frågor som direkt hör till ens egen region.Henrik Sjöblom, tidigare medlem i representantskapet
I representantskapet ville han speciellt dra en lans för intressebevakningen. Frågor som hade direkt inverkan på den enskilda medlemmen låg honom närmast.
Sjöblom satsade framför allt på att skapa kontakter och föra fram sina åsikter i pauser och arbetsgrupper.
– Förståelsen för Åland och förbundets svenskspråkiga medlemmar var väldigt fin. Det var det jag ville jobba för och jag tycker att det lyckades.
Lyssnar facket på ungdomarna?
Trots att en av JHL:s största utmaningar är att få med unga i verksamheten, tror Sjöblom inte på att införa kvoter för olika medlemsgrupper i representantskapet. Han befarar att det i värsta fall kunde leda till att de som är mest lämpade för uppdraget blir omkörda.
– För att passa i representantskapet ska man vara öppen och social. Mötesteknik lär man sig.
Silja Nurmi, 26, har varit JHL-medlem i tio år. Hon jobbar inom hemvården i Riihimäki och har varit med i förbundets studerande- och ungdomsverksamhet. Även Nurmi är skeptisk till kvotering.
– Det skulle garantera en mångsidig representation, men kunde också leda till konflikter och till och med äventyra demokratins grundprinciper.
För att få med unga borde facket enligt henne framför allt finnas där ungdomarna finns. Nurmi syftar i synnerhet på trovärdig närvaro i sociala medier såsom Tiktok och Instagram.
JHL borde också erbjuda unga verkliga möjligheter att påverka och delta.
– Tar man fasta på ungdomarnas idéer eller fortsätter man i samma banor som de senaste 50 åren? Min erfarenhet är att det varierar.
Bredare fokus lockar fler
Nurmi efterlyser en mångsidigare verksamhet som beaktar medlemmarnas livssituation i föreningar.
Det finns alternativ till att ordna teaterbesök eller bjuda in medlemmar till regionkontoret.
– I min förening bjöd vi på pizza och bowling för nya och potentiella medlemmar, det var uppskattat. Frågan är också vad som händer efter att
någon blivit medlem, lämnas hen bara vind för våg eller håller föreningen kontakt?
– Världen förändras och fackrörelsen måste hänga med i svängarna.Silja Nurmi, ung JHL-medlem
Henrik Sjöblom föreslår att facket kunde snappa upp aktuella samhällstendenser och bilda utskott eller diskussionsgrupper kring dessa för att bredda verksamheten.
Förslaget väcker genklang hos Silja Nurmi, som påpekar att facket borde delta aktivt i den samhälleliga diskussionen och inte enbart fokusera på
direkta arbetslivsfrågor.
– Världen förändras och fackrörelsen måste hänga med i svängarna, säger Nurmi.
Vision och initiativ ger trovärdighet
Mika Helander, lektor i sociologi vid Åbo Akademi, anser att facket glömt bort sin roll som en av de mest betydande finländska folkrörelserna.
Om facket nöjer sig med att ur försvarsposition kommentera initiativ från arbetsgivarna, riskerar samhällsdiskussionen bli ensidig och snäv.
– Facket måste ha en vision om i vilken riktning man vill föra samhället. Det räcker inte med att bara anpassa sig, säger Helander.
– Facket måste ha en vision om i vilken riktning man vill föra samhället.Mika Helander, lektor i sociologi vid ÅA
En klar vision för verksamheten kan enligt Helander gynna medlemsutvecklingen. Han betonar också vikten av utbildning.
– Ifall facket hjälper medlemmarna att upprätthålla sitt kunnande och klara sig på arbetsmarknaden, känns medlemskapet mer lockande. Det gäller i synnerhet ungdomar.
Silja Nurmi önskar att förbundet skulle bli bättre på att bemöta och hjälpa dem som inte har ett fast heltidsjobb – och kanske inte ens vill ha det.
– Förtroendemän har inte alltid så bra koll på vad som gäller om man har ströjobb, är vikarie eller har ingått nolltimmarsavtal. Ändå behövs fackets insats mer än någonsin i det allt hårdare samhällsklimatet, säger Nurmi.
Politiseringen har flera sidor
Henrik Sjöblom ser det som ytterst viktigt att nya förtroendemän får praktisk kunskap om hur man beter sig och går till väga i samtal med arbetsgivaren. Han föreslår mentorskap som ett sätt att ta tillvara tidigare förvärvad kompetens.
För att öppna upp förbundet skulle Sjöblom avskaffa partipolitiken ur verksamheten. I nuläget kandiderar de flesta för Socialdemokraterna eller Vänsterförbundet i representantskapsvalet. De obundna är i minoritet.
– Partipolitiken kan skrämma människor som skulle ha mycket att ge från att ställa upp i valet. Jag har upplevt politiskt färgade motsättningar
som känns främmande när alla borde jobba mot ett gemensamt mål i facket, säger Sjöblom.
Silja Nurmi påpekar att myntet har flera sidor. Historiskt sett har partierna på vänsterkanten varit mest arbetarvänliga. Många unga är ändå rädda för att förknippas med något visst parti.
– Politiska partier har samma problem som facket: medlemsantalet sjunker och medelåldern stiger. Man ska ändå inte glömma bort partiernas
möjligheter att påverka. Det stöd som vänsterpartierna ger förbundet och dess medlemmar är fortsättningsvis stort, säger Nurmi.
Låt din röst bli hörd! Läs allt om JHL:s val här och ställ upp som kandidat.