Förra våren stiftades det om flera undantag till arbetslagstiftningen i Finland. Även om de undantag som grundade sig på beredskapslagen redan upphävts, förlängdes giltighetstiden för förändringarna i arbetsavtals- och samarbetslagarna.
När coronaepidemin bröt ut i våras, skapades ett tryck att se över arbetslivsbestämmelser gällande till exempel permittering och samarbetsförhandlingar.
Förändringsbehovet aktualiserades av att epidemin orsakade ett fullständigt stopp i serviceproduktionen, speciellt inom vissa servicebranscher såsom restaurang- och inkvarteringsverksamhet. Det var inte endast fråga om att efterfrågan upphört, utan tjänster stängdes ner eller begränsades också genom myndighetsbeslut.
I den här situationen föddes en stark oro över hur det skulle gå för företag ifall de efter att inkomsterna sinat skulle ha rätt att permittera först efter att ha genomfört fullskaliga samarbetsförhandlingar och dessutom förpliktas att meddela om permitteringar 14 dagar i förväg. Det fanns en rädsla för att det skulle ha orsakat en allvarlig kassakris i många företag och drivit en stor mängd i sig välmående företag i konkurs.
Av den här orsaken föreslog arbetsmarknadens centralorganisationer tillsammans en räcka undantag till arbetslagstiftningen för Finlands regering. Ett tidsbundet undantag, som förkortade tiden för att meddela om permitteringar från fjorton dagar till fem, infördes i arbetsavtalslagen. Dessutom blev det möjligt att även permittera alla visstidsanställda. Tidigare kunde de permitteras endast ifall de jobbade som vikarier. Det blev också möjligt att säga upp arbetstagare under prövotiden av produktionsmässiga och ekonomiska orsaker.
– Det är bra att komma ihåg att grunderna för permittering inte har ändrat ens i företag, utan att förfarandet bara har försnabbats.
Samarbetslagen gällande företag ändrades så att minimiförhandlingstiderna i permitteringssituationer förkortades från 14 dagar eller sex veckor till fem dagar.
Som motvikt förbättrades arbetslöshetsskyddet för dem som permitterats bland annat genom att slopa självriskdagarna. Återanställningsskyldigheten för dem som sades upp i det här läget förlängdes till nio månader genom en förändring i arbetsavtalslagen. Förändringarna i fråga trädde i kraft den 1 april 2020 och stiftades att gälla fram till slutet av juni. En stor del av kollektivavtalen i privata branscher ändrades så att bestämmelserna om samarbetsförhandlingar och tiderna för att meddela om permitteringar motsvarar dem som infördes i lagen.
Eftersom coronaepidemin forsatte sin framfart i världen, funderade arbetsmarknadsorganisationerna och landets regering även efter stiftandet av de temporära lagarna på hur arbetsplatsernas fortbestånd kan garanteras och livsdugliga företags konkurser undvikas samtidigt som löntagarnas ställning tryggas.
Organisationerna bestämde sig för att föreslå att tillämpningstiden för de tillfälliga ändringarna som beskrevs tidigare kunde förlängas till slutet av året på grund av det osäkra läget. Förslaget kom med i regeringens proposition och i slutet av juni stipulerade riksdagen att de tillfälliga förändringarna skulle gälla till slutet av året.
De ovannämnda förändringarna gällde inte offentlig sektor. Statens, kommunernas och kyrkans arbetstagare berörs därför inte av försämringarna gällande meddelande om permittering, permittering av visstidsanställda och uppsägning under prövotid. Det infördes inte heller några förändringar i kommunernas och statens samarbetslagar. Därmed har exempelvis permitteringar i kommunerna varit möjliga enbart efter normala samarbetsförhandlingar och då en månads tid för meddelande om permittering tillämpats i enlighet med kollektivavtalet.
Det är bra att komma ihåg att grunderna för permittering inte har ändrat ens i företag, utan att förfarandet bara har försnabbats. Permittering förutsätter åtminstone att arbetsmängden eller arbetsgivarens förutsättning för att erbjuda arbete minskat tillfälligt.
Det har varit nödvändigt att komma överens om temporära förändringar i arbetsavtals- och samarbetslagarna för att undvika en ännu brantare ekonomisk nerförsbacke.
Under rådande omständigheter skulle den bästa formen av intressebevakning vara att var och en av oss agerar ansvarsfullt så att epidemin inte får nytt fäste i Finland.