Finlands regering inför ändringar i arbetslagstiftningen med rasande fart och utan grundlig beredning. Detta äventyrar lagstiftningens stabilitet, vilket kan få negativa följder.
Från och med i somras har det verkat som att de finländska lagberedningsprinciperna åtminstone delvis har kastats i komposten. Landets regering vill ändra lagarna som reglerar arbetslivet både exceptionellt fort och exceptionellt mycket, utan att i beredningsskedet ens eftersträva att genuint lyssna på de delaktiga parternas åsikter.
I Finland har beredning av nya och ändring av gamla lagar traditionellt varit ett grundligt, lite stelt och även rätt så långsamt arbete. Man har lyckats sammanfoga olika parters politiska intressen redan ganska tidigt och i gott samförstånd. Även när maktförhållandena har ändrats har den nya riksdagen fortsatt den föregående riksdagens arbete. Givetvis har det även funnits undantag.
Förhoppningsvis kommer riksdagen att konstatera att en del av ändringsförslagen är oförståndiga eller dåliga på andra sätt.
Beredning av lagar är en noggrant reglerad process med flera steg. Experter och intressegrupper ska höras, och ibland ber man om utlåtanden till och med två gånger under processen. Fackförbund och andra arbetsmarknadsorganisationer ger aktivt utlåtanden när lagar som anknyter till arbetslagstiftningen bereds. De eftersträvar att påverka lagarnas innehåll med alla möjliga metoder. I vissa fall grundas även trepartsarbetsgrupper när man bereder lagar som gäller arbetslivet. I dessa arbetsgrupper strävar arbetsmarknadsparterna och statsmakten intensivt efter att finna åtminstone ett preliminärt samförstånd i ett så tidigt skede som möjligt.
Utveckling av lagstiftningen har blivit i skymundan
Regeringen motiverar sitt behov av ändringar i lagstiftningen med mer politiska orsaker än tidigare. Samtidigt har långsiktig utveckling av lagstiftningen enligt trepartsmodellen med forskningskunskap och genuina behov som grund fallit i skymundan. Regeringen försöker ta sig igenom de formella beredningsstegen så fort som möjligt, och tillräcklig tid för utlåtanden reserveras inte. Arbetet i arbetsgrupperna har ofta varit frustrerande, eftersom man inte har haft någon avsikt att ta löntagarsidans perspektiv i beaktande.
Regeringens ändringar i arbetslagstiftningen kommer åtminstone delvis att träda i kraft inom den närmaste framtiden. En del av dem är antagligen till och med i strid med grundlagen och internationella avtal. De kan alltså inte som sådana inkluderas i den finländska lagstiftningen. Till exempel den föreslagna exportbetonade modellen, där riksförlikningsmannen eller förmedlingsnämnden inte skulle kunna föreslå högre löneförhöjningar än den ”allmänna linjen” i sitt medlingsbud, är direkt mot Internationella arbetsorganisationen ILO:s avtal.
Om flera av de förslag som varit framme i medier följer avtalen kan man bedöma först när riksdagen bekräftat den slutgiltiga versionen av lagen, eller ibland först när vi har sett deras tillämpningspraxis. Förhoppningsvis kommer riksdagen att konstatera att en del av ändringsförslagen är oförståndiga eller dåliga på andra sätt. Om en del av dem kan förbunden och deras medlemmar vara tvungna att slåss på ett sätt eller annat.
Läs mer: Juristen svarar: Behöver man vara rädd för en rättegång? 3 frågor och svar om att vittna i domstol
Inkonsekvent lagberedning äventyrar stabiliteten
Det är oroväckande att se vilken försvagad ställning den traditionella finländska lagberedningen och det långsiktiga trepartssamarbetet gällande arbetslagar har fått. Det är oroväckande inte bara för själva lagstiftningen, utan även arbetet som jurist.
Förhoppningsvis går vi inte mot kortsiktig lagberedning.
Förhoppningsvis går vi inte mot den typen av kortsiktig och inkonsekvent lagberedning som är vanlig i en del länder. I värsta fall kan det leda till att arbetslagarna snabbt ändras i sin helhet efter varje val. Och att följande regering sedan till och med hämndartat drar tillbaka föregående regerings ändringar och för igenom ännu större ändringar med snabb tidtabell.
En sådan utveckling skulle på lång sikt påverka arbetsmarknaden och Finlands internationella trovärdighet negativt. Det skulle minska internationella företags vilja att investera i Finland och anställa finländska arbetstagare. En av Finlands största fördelar i konkurrensen om företagsinvesteringar har varit att vår lagstiftning är förutsägbar och stabil. Denna stabilitet håller man nu på att äventyra för politiska snabbvinster.
Juha Juntunen är jurist vid JHL:s område för juridiska ärenden.
Läs mer om regeringens förslag för ändringar av arbetslagstiftningen.