Juristen svarar: Varför slutar arbetstvister ofta i förlikning?

Ungefär hälften av JHL-medlemmarnas arbetstvister slutar i förlikning, trots att fallet redan skulle ha dragits inför domstol.

Under de senaste tre åren har förlikning nåtts i nästan hälften av de rättsfall som förbundets juridiska område enligt stadgarna ska skriva en rapport om till förbundsstyrelsen. Alla dessa tvister hade redan gått till tingsrätten, förvaltningsdomstolen eller arbetsdomstolen.

Innan ett ärende landar på förbundsjuristens arbetsbord, har antingen förtroendemannen eller en regionombudsman redan inlett förhandlingar med arbetsgivaren. Om tvisten gäller kollektivavtalet, ska det ordnas förhandlingar om meningsskiljaktigheten enligt kollektivavtalet innan ärendet går till arbetsdomstolen.

I alla dessa rättsinstanser kan parterna besluta att avgöra saken genom förlikning. Även förbundets jurist brukar oftast föreslå förlikning till arbetsgivaren innan hen börjar formulera en stämningsansökan. Därför är det bara naturligt att klart över hälften av arbetstvisterna som kommer till förbundet avgörs genom förlikning.

Men varför slutar nästan varannan tvist där domstolsbehandlingen redan börjat i förlikning? Utfallet beror på såväl tvisteparterna som den avgörande parten, det vill säga domstolen. Domstolar har en förhållandevis stark strävan att leda parterna till förlikning.

Med parternas samtycke kan tvistemål överföras till medling i domstol. I förberedelsesammanträdet i ett tvistemål är domstolen också förpliktad att uppmana parterna till förlikning. Ibland kan domarna aktivt främja att parterna träffar en förlikning. Å andra sidan kan arbetsgivarna ha räknat med att arbetstagaren inte på allvar tänker dra dem inför rätta, och vaknar till situationen och börjar överväga riskerna med rättegångskostnader och hurdana bevis de egentligen har först när stämningsansökan dimper ner i brevlådan. Det är möjligt att arbetsgivaren först i det här läget vänder sig till en jurist och efter att ha hört juristens råd omvärderar förlikningsalternativets förnuftighet.

Med tiden ändras även arbetstagarens attityd gentemot fallet. Domstolsprocesser är psykiskt krävande på grund av de långa behandlingstiderna och det kan ta många år och flera besvär innan den ansträngande tvisten är avklarad. Förlikning löser tvisten i samma stund som parterna tecknar avtalet.

I ett förlikningsavtal kan också ingå sådana villkor som är fördelaktiga för medlemmen men som en domstol inte kan döma ut.

Jag har själv många gånger varit tvungen att förklara för den representerade medlemmen att en fällande dom förmodligen inte skulle ge ett bättre resultat än förlikningsförslaget. Då försvinner också det ekonomiska motivet att föra saken vidare.

Vilken betydelse har det om tvisten avgörs genom förlikning? För det första får man inget domstolsavgörande. Som fackliga representanter har vi ofta önskat att processen förs ända till slut, eftersom ett domstolsavgörande hjälper att klargöra arbetslivets spelregler. Om det ändå ser ut att förlikning är i medlemmens bästa intresse, kommer vi så klart att rekommendera att man accepterar förslaget.

Arbetsgivaren begär ofta att förlikningsavtalet hemlighålls. Detta förhindrar oss från att offentliggöra resultatet, vilket är beklagligt i synnerhet för den berörda arbetsplatsen. Arbetstagarens kolleger får aldrig veta det slutliga utfallet.

I förlikningsavtalet krävs ofta också att parterna står för sina egna rättegångskostnader, medan ett domstolsavgörande i regel ålägger förloraren att betala bägge parternas kostnader. Å andra sidan erbjuder förlikning en slutlig lösning på tvisten. Genom att acceptera avtalet behöver medlemmen dessutom inte överlåta beslutanderätten till en tredje part, det vill säga domstolen.

I ett förlikningsavtal kan också ingå sådana villkor som är fördelaktiga för medlemmen men som en domstol inte kan döma ut. I vissa fall är det också möjligt att komma överens om att fortsätta eller återställa arbetsförhållandet, vilket man inte kan få i en dom. Förlikning har alltså många goda sidor också för arbetstagaren, vilket förklarar varför medlemmarna ofta väljer att acceptera avtalet.

Keijo Tarnanen, jurist