Extern finansiering för en verksamhet och osäkerheten kring fortsatt finansiering berättigar inte automatiskt arbetsgivaren att anställa personal på viss tid.
Arbetstagare anställs ofta på tidsbundna avtal för externt finansierade projekt eftersom det är osäkert om det blir en fortsatt finansiering. Både Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har många gånger behandlat lagligheten i sådana tidsbundna anställningar.
Det senaste fallet gällde en tjänsteinnehavare med tidsbunden anställning vid TE-centralen i Norra Karelen. Högsta förvaltningsdomstolen gav sitt avgörande i ärendet 14.5.2018. Tjänsteinnehavaren hade utnämnts till ett tidsbundet tjänsteförhållande vid TE-centralen för tiden 1.4.2009 – 31.12.2013. Som grund för den tidsbundna anställningen angavs projektartat arbete. I platsannonsen konstaterades att arbetsuppgifterna omfattar uppgifter i anknytning till utbetalning och granskning under EU-programperioden 2007-2013. Lönepengarna som man erhållit kom i sin helhet från den Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Utbetalnings- och kontrolluppgifterna i anslutning till Europeiska regionala utvecklingsfonden ingick i TE-centralens permanenta uppgifter, även om de var knutna till programperioder för vissa fastställda tider. Dessutom skötte också de fast anställda juristerna samma uppgifter. Även om uppgifterna alltid anknöt till programperioder fastställda av Europeiska unionen, fortsatte förvaltningen av projekten i stort sett lika från period till period. Endast projektens antal varierade både enligt programperiod och inom programmen.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt avgörande att det förelåg grund för tidsbundet tjänsteförhållande i enlighet med statstjänstemannalagen. Avgörandet motiverades med att tjänsteförhållandet var knutet till tiden för en programperiod och personen hade anställts med tekniskt stöd för att endast sköta uppgifter som hörde till detta projekt. I motiveringarna tog man inte ställning till vilken betydelse det hade att TE-centralen skötte projekt på permanent basis.
Avgörandet var inte enhälligt och två av fem ledamöter var av annan åsikt om slutresultatet. De ansåg att det inte förelåg grunder för tidsbundet tjänsteförhållande. Justitieråden motiverade sin åsikt med det obestridliga faktum att förvaltningen av projekten oftast fortsätter i stort sett lika från en programperiod till följande och att uppgifterna vid verket är permanenta till sin natur. Inte heller ordnande av uppgifterna till ett eget projekt för tekniskt stöd utgjorde enligt dem grund för tidsbundet tjänsteförhållande.
Fallet visar hur utmanande det är att bedöma extern finansiering som grund för tidsbunden anställning. T.o.m. Högsta förvaltningsdomstolens justitieråd kan ha olika åsikt om samma fall. Vissa grundläggande slutsatser kan ändå dras utgående från rättsfall.
I bedömningen ska man åtminstone beakta vilken betydelse den externa finansieringen har för de uppgifter som arbetstagaren utför. Som exempel finns ett fall där arbetstagaren trots den externa finansieringen utförde allmänna kansliuppgifter i anslutning till arbetsgivarens permanenta verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att det i detta fall förelåg grunder för ingång av ett tidsbundet arbetsavtal (HD 2012:2).
I bedömningen ska man också beakta om osäkerheten beträffande den externa finansieringens upphörande väsentligen utgör ett större hot än det normala ansvar som vilar på arbetsgivaren. I exempelfallet hade arbetstagaren i sju års tid arbetat inom långvariga forskningsprojekt, där finansieringen kom från många olika instanser. Högsta domstolen ansåg inte i detta fall att hotet om finansieringens upphörande avvek från de hot som också i normala fall ansluter till arbetets kontinuitet inom arbetsavtal som pågår tillsvidare, t.ex. till följd av konjunktursvängningar (HD 2011:73).
Läs mer: www.finlex.fi, t.ex. fallen HFD 2018:75, HD 2012:2 och HD 2011:73