– Som arbetarskyddsfullmäktig och anställd känner jag mig ganska maktlös när det gäller de här väldigt utåtagerande brukarna. Det finns egentligen inget ställe som är bra för dem, säger Anna-Lena Aspegren-Törnroos som är arbetarskyddsfullmäktig på Kårkulla i Österbotten.
Det är Kårkulla samkommun som sköter om specialomsorgen, det vill säga servicen för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, i Svenskfinland. Kårkulla har ungefär hundra serviceställen från Karleby i norr till Pyttis i öster och ger service till cirka 1 300 brukare.
– I en så stor grupp finns det brukare som är mer krävande och brukare som är tidvis mer krävande, säger Kårkullas arbetarskyddschef Eva Isaksson-Holmberg.
Arbetarskyddsfullmäktig Anna-Lena Aspegren-Törnroos går rakt på sak.
– Vi har en del boenden idag där vi vet att våld förekommer och det finns inte någon bra lösning, säger hon.
– Vissa hotar och det händer aldrig någonting, andra hotar och verkställer. Men ingen ska behöva utsättas för våld.
Förra året gjorde personalen 1 771 anmälningar om arbetsolyckor i HaiPro-systemet och 325 anmälningar om tillbud, enligt Kårkullas personalberättelse. Av dem gällde 88 procent våld eller hot om våld i arbetet.
Våldet kan riktas mot både anställda och andra brukare. Aspegren-Törnroos säger att det finns ett litet antal som brukare som orsakar ganska många tillbud och olycksfall. Det handlar oftast om att en brukare kniper, river, biter eller slår. Men det är sällan något allvarligt och det är sällan de anställda behöver söka upp vård.
– Vissa hotar och det händer aldrig någonting, andra hotar och verkställer. Men ingen ska behöva utsättas för våld, påpekar Aspegren-Törnroos.
Det finns också brukare som skadar sig själv.
Brukare fick egen bostad och personal
Hon konstaterar att alla brukare mår bättre av att bo på små boenden än på stora avdelningar som institutionsvården hade förut, men att det finns några brukare som inte ens klarar små enheter.
– Om man samlar dem på ett ställe blir arbetssituationen väldigt turbulent för personalen där.
– Om man samlar de utåtagerande brukarna på ett ställe blir det väldigt turbulent för personalen där.
Ett fall löstes så att en utåtagerande brukare placerades i en egen bostad med egen personal.
– Det blev mycket lugnare på boendet brukaren flyttade bort från. Och det blev bättre för brukaren som fick bo ensam och fick hundra procents uppmärksamhet. Men det är en väldigt dyr lösning eftersom det krävs personal dygnet runt och det vill kommunerna inte gärna betala för, säger Aspegren-Törnroos.
I mars nästa år öppnas ett nytt kris-, undersöknings- och rehabiliteringscenter i Pargas. Centret ska ge service till brukare från hela Svenskfinland.
Samkommunen också har många enheter där det inte förekommer hot eller våld.
– Det finns många fördelar med det här jobbet annars skulle man inte jobba med det här. Den som överlever de första tre månaderna stannar man nog kvar. Det här jobbet ger så mycket, säger Aspegren-Törnroos.
Personalen får utbildning
Kårkulla håller på att utbilda sin personal i förebyggande och hantering av utmanande beteende enligt MAPA-metoden. Samkommunen har redan egna utbildare, men Isaksson-Holmberg kan inte säga hur stor andel av personalen som redan utbildats. Aspegren-Törnroos säger att det tar flera år att ge utbildningen till hela personalen. MAPA-utbildningarna inleddes 2015. Personalen på boenden där det förekommer våld eller hot om våld har utbildats först.
Det är viktigt att personalen känner brukarna, säger Aspegren-Törnroos.
– Då ser man när de har någonting på gång. Det är en kunskap som är svår att föra vidare. Jag har jobbat länge med det här och känner brukarna. Jag ser när de inte mår bra.
– Det är viktigt att personalen känner brukarna. Då ser man när de inte mår bra.
Isaksson-Holmberg säger att Kårkulla i första hand försöker förebygga våld. Varje enhet har sin egen handlingsplan för hur man ska agera när det uppstår våld eller hot om våld.
– Men visst uppstår det sådana situationer. Vi försöker internt lära oss av dem. I extremfall kan det bli polisanmälan, men det händer absolut inte ofta.
På en finsk dagverksamhet i Åbo fick en servicechef över 900 hotfulla meddelanden av en brukare som hon varit tvungen att stänga av från verksamheten med anledning av aggressivt beteende. Dagverksamheten hör till Egentliga Finlands specialomsorgsdistrikt. Servicechefen polisanmälde hoten, och i oktober dömdes brukaren till 30 dagars villkorligt fängelsestraff.
”HaiPro-anmälningar görs aktivt”
Polisanmälan kan bli aktuellt om en tredje part som inte har något med Kårkulla att göra blir inblandad, säger Isaksson-Holmberg. När det gäller anställda utreds fallen internt.
– Det är upp till den anställda att polisanmäla, men arbetsgivaren kan också göra det.
Kårkulla började använda HaiPro-systemet för anmälningar av arbetsolyckor i Åboland 2014 och i hela samkommunen 2015. Isaksson-Holmberg uppfattar att personalen är aktiv när det gäller att göra anmälningar.
– Vi skulle kunna bli bättre på att anmäla tillbud så att vi kan förebygga våld.
– På några år har personalen blivit väldigt aktiv. Det som vi skulle kunna bli ännu bättre på är att anmäla tillbud, där det skulle ha kunnat hända något, så att vi kan bli bättre på att förebygga situationerna.
Anställda som utsatts för hot och våld får i första hand uppsöka företagshälsovården och kan inom ramen för företagshälsovården få konsultationshjälp av psykologer. Också arbetshandledning finns till hands.