Som tonåring tog Kenneth Lindroos förluster vid schackbrädet väldigt hårt. Nuförtiden försöker han komma bort från prestationskraven och se shack som ett tidsfördriv.
När jag fyllde 50 år plockade jag fram mitt gamla schackbräde ur hyllan. Som tonåring spelade jag aktivt, men sedan tog fotbollen och handbollen över.
Min morbror tog med mig till schackklubben i Åminnefors då jag var tolv år. Han och de andra gubbarna lärde mig och mina kamrater olika trick. Jag läste också schackböcker för att bredda mina kunskaper. På den tiden tog jag förluster jättehårt, nu försöker jag att främst se spelet som ett tidsfördriv.
Vill vara snabb och säker vid brädet
Jag har jobbat inom industrin största delen av mitt yrkesliv. När jag blev arbetslös för några år sedan och kroppen inte längre höll för aktivt idrottande, dammade jag av mina gamla brädspelskunskaper.
– Schack är ett svårt spel då det finns så många möjliga kombinationer.
Schack är ett svårt spel då det finns så många möjliga kombinationer. Min nivå är inte ens i närheten av toppspelarnas. Agnarna skiljs från vetet med hjälp av ett så kallat Elo-tal. Medan de bästa når upp till Elo-tal på över
2 000, landar jag på 1 600.
Läs mer: Roy Pietilä drömde om modellplan redan som liten: ”Jag började flyga så fort jag fick egen lön”
Ett schackparti kan räcka ett par timmar. Numera spelar jag oftast blixtschack, där man utför alla sina drag inom en betänketid på tio minuter. Vid brädet försöker jag uppnå en viss snabbhet och säkerhet. I bästa fall blir motståndaren stressad och gör dåliga drag.
Schack kräver uthållighet och självbehärskning
Jag har deltagit i lagtävlan i fyra finländska schackmästerskap. Under den första tävlingsdagen kan man möta vilka topplag som helst, men under andra dagen brukar lagen vara mer jämnstarka.
Jag har aldrig lagt ner min kung under ett spel, men nog stigit upp och skakat hand med motståndaren då jag varit i ett hopplöst läge.
– Jag har aldrig lagt ner min kung under ett spel.
Schack kräver en viss uthållighet och självbehärskning. Om man siktar på att bli riktigt bra bör man börja som ung. Världsmästarna brukar inte vara över 30 år.
Jag har inte längre några mål med mitt spelande. Det är en bra motvikt till jobbet och ger en orsak att umgås med gamla kompisar. De flesta som spelar i vår klubb började samtidigt som jag. Jag är lite bekymrad över återväxten: Av de aktiva är endast en skolelev.
Kenneth Lindroos Motiv
För vem passar schack?
Spelet kräver uthållighet, logiskt tänkande och problemlösning. Det finns över hundra lokala schackklubbar i Finland som lär ut grunderna.
Vilken är din favoritpjäs?
Springaren (hästen), eftersom den kan röra sig i olika riktningar. Det är svårt för motståndaren att förutse vart den är på väg.
Ska du fortsätta tävla?
I nuläget sköter jag protokollet när min klubb står värd förtävlingar mot andra klubbar från Nyland och Åboland. Jag har ändå inte helt uteslutit att tävla på nytt.