10.8.2022

Lönedagen är som ett lotteri för Helsingfors stads arbetstagare: Man vet aldrig om pengarna kommer att klirra in eller om man får leva följande månad på knäckebröd

Helsingfors stad har misslyckats med sin viktigaste skyldighet som arbetsgivare – lönebetalningen. Problemen har pågått i månader och staden borde ersätta de oskäliga tilläggskostnader och andra svårigheter som härvan har lett till för dem som blivit utan sin lön.

Det här kan inte vara rätt, tänkte helsingforsbon Esa Suominen. Han var på Borgbacken med sina fyra barn och funderade febrilt om pengarna skulle räcka till glasstrutar.

– Nöjesparkens avgiftsbelagda attraktioner hade vi inte råd med, förstås. Barnen var sura över det, och själv räknade jag cent för att se om vi ens skulle kunna köpa glass.

Fel betalda och försenade löner har orsakat bekymmer för Esa Suominen. Redan matutgifterna är stora i en flerbarnsfamilj.

Så beskriver Esa Suominen en semesterdag i juli som skulle ha varit sommarens höjdpunkt. Sina resplaner för semestern hade familjen tidigare lagt på is, eftersom de inte hade pengar.

Suominen är inte arbetslös och lever inte på utkomststöd. Han råkar bara vara en av de hundratals arbetstagare vid Helsingfors stad som under våren och sommaren har blivit helt eller delvis utan lön.

– Tilliten till staden som arbetsgivare och lönebetalare är borta.

Ungdomsledarna Esa Suominen och Riikka Valkonen

Helsingfors är Finlands största arbetsgivare: ungefär 39 000 personer arbetar för staden. Sedan april har fem procent av dem, ett par tusen personer, lidit av problemen med lönebetalningen.

En del av arbetstagarna har blivit helt utan lön, vissa upprepade gånger. Till en del har staden betalat bara en del av lönen, arbetstidstilläggen och semesterpengarna. Vissa har fått för mycket lön och står inför återkrav.

– Tilliten till staden som arbetsgivare och lönebetalare är borta, säger ungdomsledarna Esa Suominen och Riikka Valkonen.

De två JHL-medlemmarna blev så förtretade över situationen att de gjorde en brottsanmälan om arbetsgivarens förfarande i juni.

Ibland för mycket, ibland för lite

Riikka Valkonen har fått för mycket lön av staden, eftersom hon i februari genomförde ett kortvarigt vikariat med högre lön. Trots många försök har informationen om att vikariatet har upphört inte gått vidare till lönekontoret, och hon har fått för hög lön i flera månader.

Å andra sidan har hon inte fått alla sina kvällstillägg och övriga tillägg under våren.

Ett par tusen arbetstagare vid Helsingfors stad har blivit helt eller delvis utan lön under våren.

Valkonen är också vice förtroendeman för ungdoms-, förvaltnings- och kultursektorn. I och med sitt förtroendeuppdrag har hon blivit kontaktad tiotals gånger av arbetstagare som desperat försöker utreda vad som har hänt med deras löner, tillägg och semesterpengar.

Det senaste fallet gäller sju sommarjobbare inom ungdomsverksamheten, som inte har fått en endaste lön.

– När jag redde ut saken kom det fram att deras arbetsavtal har fastnat i någon form av limbo i Sarastia. Från Talpa fick vi meddelandet att de kan få sin lön i augusti om de har tur.

Valkonen anser att lönehärvan kan stå staden dyrt. Åtminstone förbättrar den inte bilden av Helsingfors som arbetsgivare.

Hijat byttes ut mot Sarastia

Problemen med Helsingfors stads lönebetalning har varit ett permanent samtalsämne bland arbetstagarna redan i månader. Även flera medier, bland annat Yle, Helsingin Sanomat och kvällstidningarna har skrivit stora rubriker om frågan.

Problemets rötter ligger i bytet av lönebetalningssystem, som skedde i månadsskiftet mars–april 2022. Före bytet betalade Helsingfors stad lönerna med systemet Hijat, som hade tagits i bruk på 80-talet. Eftersom systemet började nå slutet av sin livscykel sade staden upp avtalet och tog i bruk Sarastia.

Det nya systemet togs i bruk i april 2022. Problem uppstod genast.

Beslutet om systembytet fattades 2020. I efterhand har det kommit fram att det inte hade reserverats tillräckligt med tid för övergången. Det har förekommit problem med överföringen av data till det nya systemet, och även själva systemet har visat sig vara komplicerat och datorkörningarna långsamma.

Dessutom har det visat sig att utbildningen för ekonomiförvaltningstjänsten Talpas löneräknare har varit bristfällig.

Av dessa orsaker har arbetstagarnas lönebetalning varit i kaos sedan april. Arbetstagarna har reklamerat om saknade eller felaktigt betalda löner, och utredningen av problemen har medfört oerhört mycket extra arbete inom löneförvaltningen. Talpa har anställt mer personal, men nya problem har uppstått allteftersom gamla har åtgärdats.

Talpas telefonlinjer stockades

Personalen har anvisats att ta kontakt med lönekontoret om de noterar fel.

I mitten av juni hade ekonomiförvaltningen över 10 000 olästa meddelanden beträffande lönebetalningen. I juli hade man lyckats åtgärda den värsta rusningen, men antalet fel i lönerna fortsatte att växa trots korrigeringsåtgärderna.

Per telefon har man kunnat få kontakt med Talpa endast sporadiskt. Nödställda arbetstagare har vänt sig till sina förtroendemän. Eija Paananen, JHL:s huvudförtroendeman vid Servicecentralen Helsingfors, börjar augusti med en översvämmad e-post.

Huvudförtroendeman Eija Paananen har e-posten full av meddelanden från arbetstagare som blivit utan lön. Hon kräver att staden ska vidta åtgärder för att korrigera problemen.

– Före min semester blev jag kontaktad tiotals gånger om lönebetalningen, och under semestern har det kommit fler meddelanden.

En av dem som tagit kontakt är kosthållsansvarig Heidi Immonen, som en dag hade ringt Talpa 16 gånger utan att komma fram.

– När pengarna inte kom började en arbetsdryg utredning.

Kosthållsansvarig Heidi Immonen

– Jag sade upp mig från staden den 6 juni och förväntade mig att få semesterpengar och min resterande lön i mitten av juni. När pengarna inte kom började en arbetsdryg utredning.

Immonen räknar att hon använde cirka en och en halv dag för att få ärendet avklarat. Den sista juli var pengarna på kontot, men lönebeskedet fick hon ännu be om separat.

– Det var inte fråga om en särskilt stor summa, utan om principen. Jag hade gjort mitt jobb och förtjänade min lön.

Lånade pengar av flickvännen

Också kosthållsarbetaren Elias Vaaramaa försökte flera gånger ringa Talpa – utan resultat. Utöver det första automatsvaret fick han inte heller svar på sina e-postmeddelanden.

– Jag bor i en tjänstebostad som staden äger. Hyran är 750 euro i månaden, men i maj hade staden dragit av cirka tusen euro i hyra från min lön.

Elias Vaaramaa bor i en av Helsingfors stads tjänstebostäder. I maj drog staden av för mycket hyra från hans lön.

Slutligen fick Vaaramaa svaret att den saknade summan, 240 euro, hade betalats till hans konto den 10 juni.

– Jag kontrollerade saken. Pengarna hade inte kommit till mitt konto, och det fanns inte heller någon anteckning om transaktionen i Sarastia.

Vaaramaa kontaktade Eija Paananen. Enligt förtroendemannens anvisningar krävde han utöver korrigering av felet också en dröjsmålsränta på 7 procent.

– Slutligen betalades den felaktigt avdragna summan till mitt konto den 22 juni, men jag har fortfarande inte fått något dokument om det.

Utan flickvännens hjälp skulle Elias Vaaramaas konto ha gått på minus på grund av arbetsgivarens fel.

I samband med lönen i juli betalades även dröjsmålsräntan, hela två cent.

– Jag var lyckligt lottad, eftersom det inte var fråga om någon kolossal summa. Jag fick låna lite pengar av min flickvän i juni, så jag klarade mig, men att reda ut saken krävde mycket arbete.

Informationen i inkomstregistret var åt skogen

Ungdomsarbetaren Esa Suominens lönebetalningsproblem är flera gånger värre än Immonens och Vaaramaas. De beror till stora delar på problem med dataöverföring, som började när Suominen arbetade ett par veckor med 50 procents arbetstid efter att ha tillfrisknat från corona.

– Den partiella sjukledigheten spökar fortfarande i mina uppgifter. Efter den har det varit fel i mina löner, till exempel i mars fick jag bara en halv lön fastän jag jobbade på heltid.

– Lönehärvan har påverkat familjens vardag och sommarplaner. Även min egen hälsa har äventyrats av situationen, säger Esa Suominen.

Arbetsgivaren har också meddelat mindre inkomster till skatteförvaltningens inkomstregister än vad Suominen har tjänat. Den tidigaste felaktiga anteckningen är redan från 2019, det vill säga långt före Sarastia togs i bruk. Också i år har felaktiga uppgifter skickats till inkomstregistret.

– Jag blir antagligen tvungen att betala skatt retroaktivt. Ovanpå all annan röra.

Ungdomsledare Esa Suominen

– Därför jag blir tvungen att betala skatt retroaktivt. Och det ovanpå all annan röra, förbannar Suominen.

Eftersom det är fråga om ett fel från arbetsgivarens sida tror Suominen att skatteförvaltningen kommer att låta honom betala summan i flera rater. Det oaktat är flerbarnsfamiljens ekonomi stram.

– Snabblån har jag inte tagit, utan jag har skött mina ärenden med stadens intressekontor. Det är ett tryggare alternativ, och dem kan man förhandla med. Men där finns också en kreditgräns.

Ska vi leva på knäckebröd?

I april betalade staden Suominens lön fem dagar för sent. Summan var också flera hundra euro för låg. Staden korrigerade felet men betalade i stället för mycket, och krävde förstås sedan tillbaka summan.

– Men pengarna hade redan gått till räkningar och mat.Jag var tvungen att förlita mig på intressekontoret igen.

Problemen slutade inte där: i maj dök det upp 1 800 euro på Suominens konto, medan anmälan till inkomstregistret sade att han hade betalats 1 184 euro och summan i Talpas uppgifter var 1 564 euro.

Esa Suominen har använt otaliga timmar för att reda ut lönehärvan. Han kräver att staden ska betala ersättning för olägenheterna och den tid han använt för utredningarna.

– Oerhört virrigt. I juni meddelade Talpa att bruttolönen blev 3 200 euro, men jag vet inte vad lönen består av. Semesterpengar var det inte, eftersom de betalades i samband med lönen i juli.

På grund av lönehärvan har Suominen blivit tvungen att ansöka om amorteringsfrihet för sitt tidigare kreditlån fram till september. Antagligen blir han också tvungen att be om förlängning till slutet av året.

– Är det meningen att vi ska leva på knäckebröd, undrar han.

Ingen lyssnade på personalens varningar

Efter hela den här röran säger Suominen att han har tappat förtroendet för Helsingfors förmåga att klara av sin viktigaste skyldighet som arbetsgivare – lönebetalningen.

Riikka Valkonen håller med. Hon är också frustrerad över att lönekalkylerna, som tidigare gick att förstå med vanligt vardagsförnuft, har blivit så gott som obegripliga i och med övergången till Sarastia.

– De är väldigt svåra att tolka nu, där är plus och minus och allt möjligt underligt som ingen kan förklara.

I juni brottsanmälde fyra JHL-medlemmar sin arbetsgivare till polisinrättningen i Helsingfors.

I juni gjorde Valkonen, Suominen och två andra JHL-medlemmar som blivit trötta på röran en brottsanmälan om sin arbetsgivare till polisinrättningen i Helsingfors. Rätten fattar i sinom tid ett beslut i frågan om anmälan leder till åtal.

Utöver skadestånd kräver Riikka Valkonen att tjänsteinnehavarna som beredde upphandlingen av Sarastia tar sitt ansvar för beslutet.

Lätt att sitta i ett elfenbenstorn

Valkonen anser att det nya lönebetalningssystemet borde ha pilottestats bättre, och att man borde ha reserverat tid för att utbilda löneräknarna.

– Jag kräver också att staden bekostar en person som kan förklara för arbetstagare vad informationen i lönekalkylen betyder. Mina kunskaper som vice förtroendeman räcker inte till det.

Valkonen misstänker att det är svårt att uppfatta hur betydelsefull frågan är från ett elfenbenstorn.

– De flesta av oss är beroende av lönen för vårt dagliga liv. Lönen påverkar också många förmåner, bland annat bostadsbidraget.

Vice förtroendeman Riikka Valkonen

– De flesta av oss är beroende av lönen för vårt dagliga liv. Lönen påverkar också många förmåner, bland annat bostadsbidraget för ensamförsörjare. När det sker ett fel multipliceras det snabbt, påminner hon.

Också fackförbundet JHL har flera gånger krävt att staden ska korrigera bristerna i lönebetalningen och anställa mer personal för att reda ut härvan.

Även samorganisationen Helsingin yhteisjärjestö JHL förebrår staden för lönekatastrofen och kräver omedelbara åtgärder för att lösa den. Samorganisationen kräver också att staden ska ersätta de ekonomiska skadorna som förseningarna och felen orsakat arbetstagarna samt betala skadestånd för psykiskt lidande.