För åtta år sedan anmälde jag mig till en kvällskurs i möbeltapetsering. Jag hade inga förväntningar, men blev fast direkt. Att restaurera en möbel enligt traditionella metoder kräver mycket tid och kunskap. Om jag fixade upp en länstol på heltid, skulle det ta ungefär en vecka.
Hantverk har alltid varit min livlina. Jag sydde mitt första par byxor som fyraåring och har under årens lopp provat på allt från broderi till kakelmosaik och akvarellmålning. Då jag blev mobbad i skolan var skapandet en av de få saker som fick mig att må bra.
Min första uppgift inom möbeltapetsering var att restaurera en länstol med armstöd av trä, stoppad sits och ryggstöd. Arbetsskedena är många och varierande. Mitt favoritmoment är att knyta fjädringen av tjockt hampasnöre. Fjädrarna ska knytas på ett visst sätt för att få rätt fjädringsmotstånd. Det handlar inte om muskelkraft, utan teknik.
Mest enerverande är det att täppa till gamla spikhål. Blandningen av lim och sågspån torkar inte i en handvändning, och jag är inte speciellt bra på att vänta.
Efter kvällskursen tog jag yrkesexamen inom traditionell möbeltapetsering. Jag tror det skulle bli för ensidigt att restaurera möbler på heltid, men funderar på att starta en firma för ändamålet. Det känns bra att ge nytt liv åt föremål med en historia. Ibland hittar jag också skatter som virknålar eller tidningsurklipp under den gamla stoppningen.
Jag har ingen egentlig ateljé, utan jobbar med möbelprojekten i ett hörn av vardagsrummet. Att riva av gammalt tyg eller fästa ett nytt trådrakt på ryggstödet fungerar som utmärkt motvikt till den hetsiga och högljudda skolvardagen. Vissa restaureringsskeden är så fysiskt krävande att de till och med motsvarar ett gympass. Däremot är ett gymkort nog billigare än att skaffa tagel, hampa, tyg och annat som behövs för att göra nytt av gammalt.