Martin Ahlö spelar i tre band vid sidan om jobbet som skolgångshandledare. Trots att det kräver en hel del pusslande att få vardagen att gå ihop är det mödan värt.
Jag fick min första gitarr billigt av en kompis. Det var roligt att plinka på strängarna, trots att jag till en början inte kunde stämma instrumentet eller ta ett enda ackord.
Jag hittade Bob Marleys musik som 15-åring och försökte efterapa hans låtar i mitt pojkrum så gott jag kunde. Internet hade inte ännu slagit igenom och det var långt till musikkurser från mitt hem i Larsmo i Österbotten.
I gymnasiet lärde jag känna likasinnade och gick med i mitt första band. Efter studenten började jag läsa musikvetenskap. Jag har varit nöjd med valet, fast det inte leder till något direkt yrke.
Läs mer: Luis ”Lito” Calderon låg i koma och fick dödsdom av läkare:
”Jag bestämde mig för att ta ut allt av den tid jag har kvar”
För mjuk för vissa, för hård för andra
För tio år sedan bildade jag och mina studiekompisar bandet Craneium. Vi jobbar med vår fjärde skiva och har haft över hundra spelningar i Finland, Sverige, Tyskland, Belgien och Holland. Det är en bedrift i sig då vi spelar stonerrock, som är för mjuk för att vara metall men för hård för att vara pop.
Stilen utvecklades i Kalifornien på 1990-talet och karaktäriseras av lågt stämda gitarrer som ger ett mjukt, skönt sound.
– Jag har svårt att lära mig andras musik.
Jag har svårt att lära mig andras musik och skriver själv de flesta av våra låtar. Hittills har det blivit över 50 stycken. Låtarna börjar ofta från en enkel melodislinga. Texterna föds i efterhand och har ofta sin utgångspunkt i filosofiska bryderier.
Låtarna på Craneiums senaste skiva Unknown Heights (2021) handlar om att komma över sina begränsningar och ta ansvar för sin egen lycka. På vår fjärde skiva, som utkommer i början av nästa år, är huvudtemat klimatförändringen och dess ödesdigra effekter på jordklotet.
Läs mer: Ungdomsledaren Jens Grönholm rappar utan tjocka guldkedjor:
Spelning med världsstjärna överträffade alla fantasier
Inspireras av skrönor och händelser i hemtrakten
Förra året började jag och en vän skriva låttexter på Larsmodialekt. Det resulterade i folkrockgruppen Öuran, som tar inspiration från lokala skrönor och dramatiska händelser. En familjetragedi i hemtrakten har till exempel varit förlaga för en mordballad. Vi ger ut våra första låtar i höst, det blir roligt att se hur folk reagerar. Åtminstone har vi själva väldigt roligt.
Just nu spelar jag i tre band, vilket är i mesta laget om man har ett heltidsjobb. Många musiker lever på ströjobb i vård- eller restaurangbranschen för att kunna ta ledigt för spelningar under fredagar och veckoslut.
– Jag har träffat häftiga människor och rest till platser jag inte annars skulle ha besökt.
Det finns inga pengar att hämta i marginell musik, men sammanhållningen med andra i samma situation är stark. Under spelningar i Europa vet man aldrig riktigt vad som väntar en. Ena dagen har man hotellrum och uppträder på en festivalscen, nästa dag försöker man få ljudåtergivningen att fungera i en svettig källare och sover på soffan hos någon halvbekant.
Som helhet ger musicerandet ändå mer än det tar. Tack vare musiken har jag träffat häftiga människor och fått resa till platser jag aldrig annars skulle ha besökt. Samtidigt har jag fått dela med mig av det jag gillar allra mest.
De bästa stunderna under min karriär har bestått av att få spela på samma tillställningar som musiker jag själv lyssnat mycket på och sett upp till. I svenska Dalarna finns det en festival som heter Krökbacken. Festivalen är obekant för de flesta men rankas högt inom stonerrock. Att få spela där var en långvarig dröm för mig, och för några år sedan gick den i uppfyllelse. Det var stort.
Martin Ahlös Motiv
Vad har du för mål med ditt musicerande?
Jag hoppas kunna leva på min musik åtminstone i viss mån. Dessutom vill jag skriva bättre och mångsidigare musik och sköta bandverksamheten så proffsigt det går.
Hur har studierna i musikvetenskap påverkat dig?
Jag är självlärd som musiker, men har svårt att njuta av musik utan att börja analysera det jag hör. Jag ställer också ganska höga krav på mitt eget musikskrivande.
Vilka är dina musikaliska förebilder?
Just nu hårdrocksbanden Kyuss, Baroness och Dungen, men förebilderna växlar från vecka till veckan.