8.10.2020

Misan Berg har jobbat med psykvård i 40 år: Hon hjälper patienter tillbaka till en aktiv vardag

Aktivitetshandledare Misan Berg vill acceptera människor som de är.
– I mitt jobb ska man vara spontan och öppen för olika människotyper. Den sociala kontakten med patienterna är det absolut bästa med mitt arbete, säger hon.

Det är regn i luften. Marie-Susanne Berg, mera känd som Misan, kikar fram bakom en låda med orangea rudbeckior. Fotografen vill hinna ta bilder innan skyfallet bryter ut.

Blomlådorna finns på bakgården till Raseborgs mentalvårdscenter ett par kilometer från Ekenäs centrum. De har planterats och blivit omskötta av avdelningens patienter.

– Under coronatiden har vi försökt hitta på aktiviteter utomhus. Tyvärr finns det inte plats för ett trädgårdsland här, säger Misan Berg.

Aktivitetshandledningen ingår i de individuella vårdplanerna, men deltagandet är frivilligt och bygger på patienternas egen motivation.

Hon har jobbat inom den psykiatriska vården så gott som hela sitt yrkesliv: först inom socialterapin, sedan som avdelningsvikarie och sysselsättningsterapeut på barnavdelningen.

Sitt nuvarande jobb som aktivitetshandledare inom vuxenpsykiatrin har hon haft sedan 1999. Arbetet består av att aktivera patienter med olika typer av psykiatriska utmaningar och hjälpa dem få rutiner i vardagen. Verksamheten sker  i grupp eller individuellt.

– Patienterna är i olika livsskeden och har varierande bakgrund. Vissa har drabbats av en akut livskris medan andra haft problem en längre tid.

Terapeutisk färgläggning

Aktivitetshandledningen ingår i de individuella vårdplanerna, men deltagandet är frivilligt och bygger på patienternas egen motivation. Tröskeln att delta ska vara låg.

– Vi spelar bordsspel, pysslar eller målar. Ibland gör vi utfärder i närmiljön, bakar eller reparerar något. Det varierar utgående från vem som är på plats och vad de är intresserade av.

– Vi försöker få människor att fokusera på något annat än sitt mående och få igång det sociala samspelet.

Kring det runda bordet i Bergs arbetsrum samlas vanligen en handfull personer åt gången. Ofta kommer nya patienter på ett kort introduktionsbesök innan de deltar i gruppverksamheten.

– Jag visar dem rummet och berättar vad det finns för material och spel i hyllorna. Förhoppningsvis ökar det deras motivation för verksamheten.

De flesta brukar förr eller senare delta i diskussionen och vilja ha något att pyssla med.

– Färgläggningsbilder för vuxna är bra att börja med. De ger händerna sysselsättning och övar upp koncentrationen. Stickning är också populärt just nu, speciellt bland unga vuxna.

Den sociala aktiviteten och samtalet kring bordet är minst lika viktigt som de alster som produceras.

– Vi försöker få människor att fokusera på något annat än sitt mående och få igång det sociala samspelet. Det här är ett första steg tillbaka till en aktiv vardag.

Stickning är populärt bland aktivitetshandledningens patienter.

Patienterna deltar i aktivitetshandledningen några enstaka gånger eller under längre perioder. Berg har aldrig upplevt några hotfulla situationer i sitt jobb.

– Den största utmaningen är att få folk att komma till våra
träffar. Trots att patienten fått en bra start och verkar trivas, finns det inga garantier för att hen dyker upp på nytt.

Berg erkänner att hon inte var speciellt förtjust i knep och knåp som yngre. Eftersom kunskaperna behövdes i jobbet, ville hon ändå pröva sig fram och lära sig olika hantverk.

– Ibland blir något alster inte som man tänkt, men det är inte så farligt. Med åren har jag blivit mer tolerant mot mig själv.

Lätt att få jobb

I skolåldern var Misan Berg intresserad av scouting, vilket gav henne idén att utbilda sig till ungdomsledare. Senare har hon studerat till vårdare av utvecklingshämmade och gått en påbyggnadslinje för social rehabilitering.

Berg fick jobb på Ekåsens psykiatriska sjukhus nästan genast efter att ha fått sin ungdomsledarexamen i slutet av 1970-talet.

– Ekåsen var en betydande arbetsgivare och nästan alla i trakten hade en koppling dit, säger Berg.

Ännu på 90-talet fanns det flera hundra patienter på Ekåsen. Varje avdelning hade också en egen aktivitetsterapeut. Under 2000-talet har öppenvården utvecklats och anstaltvården inom HUS koncentrerats till Helsingfors. De sista patienterna flyttade bort från Ekåsen i november 2016.

Numera finns det tio vårdplatser på öppenvårdens stödavdelning i Raseborg. Dessutom erbjuder HUS poliklinisk öppen vård. Förutom vårdens organisering har vårdideologin och synen på patienterna ändrat sedan Berg började i branschen.

– Tidigare utgick man från att alla patienter skulle delta i den verksamhet som ordnades. Nuförtiden tas patienternas egna åsikter bättre i beaktande, vilket jag tycker är välkommet.

Färgläggningsbilder för vuxna ger händerna sysselsättning och övar upp koncentrationen.

Berg ser det som viktigt att acceptera människor såsom de är i stället för att försöka få alla att passa i samma form.

– I mitt jobb ska man vara spontan och öppen för olika människotyper. Den sociala kontakten med patienterna är det absolut bästa med jobbet.

Trots att Berg också ser fördelar med att psykvården flyttat lite närmare Ekenäs centrum, saknar hon atmosfären och
verksamhetsmöjligheterna på Ekåsen.

– Jag önskar att jag hade ett större arbetsrum här med plats för flera bord. Dessutom saknar jag vävsalen. En vävstol är väldigt terapeutisk. Den kan användas både för att väva in tankar och för att ge utlopp för aggressioner. 

En del traditioner har levt vidare i någon form också vid mentalvårdscentret.

– På Ekåsen brukade vi resa en midsommarstång varje år. Här pyntar vi i stället en liten stomme med blommor, lyssnar på bra musik och avslutar med en god måltid inomhus. Människor mår gott av lite feststämning i vardagslunken.