En museimästare måste vara uppfinningsrik, kunna samarbeta med olika slags människor och ha ett personligt intresse för historia.
– Vi är bara tre anställda så jag rycker in där det behövs, säger Kim Kidron vid Hangö museum.
– Förlåt, vi har stängt på måndagar. Kom tillbaka i morgon! Museimästaren Kim Kidron visar vänligt men bestämt några besökare på porten.
En uppstoppad örn som hänger i taket svajar till. Den hör egentligen inte till Hangö museums nuvarande utställning om förlista vrak, men har fått stanna kvar på tilläggstid.
– Fågeln är svår att transportera utan att vingpennorna tar skada och så är den ju också lite ståtlig, säger Kidron.
Museimästare har en mångsidig arbetsbeskrivning. Kidron deltar bland annat i planeringen och förverkligandet av nya utställningar, sitter i biljettkassan samt sköter transporter.
Han är också huvudansvarig för museets fotoarkiv med över 50 000 bilder. Jobbet med att digitalisera dem och föra in dem i en databas tar inte slut i första taget.
– Vi är bara tre anställda så alla rycker in där det behövs. På en större arbetsplats kunde jag kanske gömma mig i en källare utan att behöva ha så mycket kundkontakt, säger Kidron med en stänk ironi.
– Ju mer jag lär mig, desto tydligare inser jag hur ytliga kunskaper jag haft om min hembygd.
Under coronaepidemin har hans kollegor, museichefen och amanuensen, i regel jobbat på distans. Kidron har varit på kontoret och bland annat svarat på frågor från journalister, forskare och ortsbor.
– För några månader sedan ville en kille veta mera om en stuga han köpt i Lindnäs. Det visade sig bland annat att det tidigare funnits en såg på tomten. Sågens ägare blev senare en känd handelsman och bodde i ett av stadens första stenhus.
Kidron fascineras av hur till synes separata detaljer hänger ihop och bildar komplexa historiska sammanhang.
– Ju mer jag lär mig, desto tydligare inser jag hur ytliga kunskaper jag haft om min hembygd.
Trevliga transportuppdrag
Kidron har studerat historia vid Åbo Akademi och jobbat som bland annat fångvakt, sjåare och sjöman. Han blev erbjuden att bli museimästare när företrädaren bytte jobb.
Kidron övervägde svaret noga, men har inte ångrat sig.
– Jag har trevliga kollegor och får utforma mina dagar ganska fritt. Det största minuset är avståndet till mina vänner i Åbo.
Som museimästare måste man vara uppfinningsrik, kunna samarbeta med olika slags människor och ha ett personligt intresse för historia. Resvana är också ett plus, eftersom museer lånar ut rekvisita och utställningsobjekt till varandra.
– Vitrinerna till den nuvarande utställningen hämtade jag till exempel från jordbruksmuseet Sarka i Loimaa. Montrar med konstant luftfuktighet fanns inte på närmare håll, säger Kidron.
Han ser transportuppdragen som trevlig omväxling.
– När jag besöker andra museer får jag ofta idéer för vår egen verksamhet. Det är också givande att byta tankar med skråkollegor då jag i vardagen är ganska ensam om mina uppgifter.
Dammössa första donationen
Hangö nämns i sjöfartskällor redan på 1200-talet. Under århundradens lopp har orten bland annat inhyst en svensk garnison, merparten av de finska amerikaemigranterna och en sovjetisk flottbas. Den ikoniska kexfabriken stängde 1940, men orten hade länge en livskraftig basindustri.
Hangö museum finns i en av stadens äldsta byggnader i Östra hamnen. Museet grundades 1909 och har en diger samling av bland annat bruksföremål, kläder och möbler. Föremålen kommer småningom att flyttas till samlingscentralen Leira, som finns i anslutning till Västra Nylands museum i Ekenäs.
Det första inskrivna föremålet är en dammössa från 1790-talet. Bland objekten finns också udda rariteter, som den blåvita näsduk som den svenska kaptenen Grafström i brist på flagga hissade upp i vad han trodde var stadshuset i december 1941.
– Föremålen har tagits emot med ganska låg tröskel. Vi har bland annat en mangel på flera hundra kilo på vinden i gamla kexfabriken, säger Kim Kidron.
Överskådliga helheter
Hangö museum har öppet sex dagar i veckan och lockar kring 3 000 besökare per år. På sommaren är besökarna ofta turister från Finland, Sverige och Tyskland. Övriga årstider är det främst ortsbor och skolklasser som har vägarna förbi.
Utrymmet på museet är begränsat och tills vidare saknas en basutställning. De flesta utställningarna kan härledas till tre huvudteman: hamnen, turismen eller industrin.
– Vi strävar efter att erbjuda överskådliga helheter med en del interaktiva inslag, som videokanoner eller pekskärmar. Urvalet ska väcka intresse snarare än erbjuda hela historien. Museet ska vara nåbart också för dem som har lite tid eller barn med sig.
– Museet ska vara nåbart också för dem som har lite tid eller barn med sig.
Från sina år på museet kommer Kidron speciellt ihåg en utställning om slaget vid Rilax, eller snarare byggandet av den.
– Vi fick låna ett värdefullt 1700-talsskepp från Stockholm. Jag och fem andra försökte baxa in bjässen på 800 kilo i museet och fick ta loss både dörrar och mellanväggar. Jag glömmer aldrig museichefens min när hon övervakade förfarandet.
För närvarande är planerna för nästa års utställning, som ska handla om reseaffischer, i full gång. Kidron och hans kollegor har också börjat grunna på en jubileumsutställning i samband med Hangö stads 150-årsjubileum om fyra år.
Kidron påpekar att det bara är en bråkdel av personalens förberedelser och utredningar som syns i själva utställningen.
– Jag har till exempel läst in mig på 1930-talets Hangö till den grad att jag kan föra ett detaljerat samtal om ämnet med personer som var unga då. Ibland hajar jag till: Vänta lite, jag var ju inte där.