Närvårdarens jobb är krävande men givande.
När de flesta andra just har avslutat sin lunch inleder närvårdare Anders Lasander sin arbetsdag på pensionärshemmet Hagaro i Norra Haga i Helsingfors.
Han är inne på sitt tolfte år som närvårdare och föredrar att jobba kvällsskiftet som börjar klockan ett. Överlag upplever han arbetet med människor som givande.
– Men vårdarens arbetsbild har utan tvekan förändrats under de senaste tio åren. Arbetet har blivit mer krävande, säger Lasander.
Enligt honom beror det på att klienternas medelålder har stigit och att minnessjukdomar och andra åldersrelaterade sjukdomar har ökat.
– Arbetsuppgifter har tillkommit och det är mycket mer pappersjobb i dag. Det är ett utmanande jobb, men jag trivs med utmaningar.
Med andra ord – en närvårdare tar hand om en bred palett.
Lönar sig inte att stressa
På Hagaro hör Anders Lasander till ett team med två andra vårdare. Var och en av dem ansvarar för ungefär fem till sex personer under ett skift. Enligt Lasander räcker tiden till, men alla arbetsdagar är olika.
– Jag har jobbat ganska länge här och har lagt märke till att det inte lönar sig att stressa och skynda. Jobbar jag i lugn takt får jag nog alla klienter skötta.
Arbetsdagarna börjar med att Lasander hjälper morgonpersonalen med sådant som behöver göras.
– Jag kanske matar några klienter eller för någon till sitt rum.
Vid två på eftermiddagen har vårdarna ett gemensamt möte – morgonpersonalen ger en rapport till kvällspersonalen om hur klienterna har mått och om det har varit något avvikande.
Resten av arbetsdagen består av att eftermiddagskaffe, middag och kvällste. Lasander delar även ut mediciner och på kvällen hjälper han de inneboende med kvällstvätt och att komma i säng.
– Jag har också kontakt med de anhöriga, vilket kräver tid.
Till arbetsbilden hör även att göra upp individuella vårdplaner för klienterna och utvärderingar av vårdinsatserna.
Tidigare erfarenheter ett stöd
Trots att Anders Lasander trivs i sitt yrke är han med tanke på sin ålder rätt ny i branschen.
– När jag var 49 råkade jobbet på min tidigare arbetsplats ta slut. Eftersom många i min släkt jobbar inom vården utbildade jag mig till närvårdare.
Att börja studera i mogen ålder var inget problem.
– Jag har fortbildat mig under hela mitt liv. Jag är utbildad musikterapeut, har studerat psykologi vid Åbo Akademi och är också utbildad mentalvårdare.
De tidigare erfarenheterna stödjer honom i arbetet som närvårdare. En utmaning är att klienterna på Hagaro har flera olika former av sjukdomar eller somatiska besvär.
– När jag studerade psykologi lärde jag känna människan på ett bättre och djupare plan. Det har jag nytta av i det här jobbet då jag kan beakta klientens både psykiska och fysiska välmående.
Vårdar med musik
Under sina år på Hagaro har Anders Lasander lärt känna en del klienter bra men i sin yrkesroll behöver han upprätthålla en professionell relation mellan dem och sig själv.
– Man kan inte vara vän med en klient. Klienten mår absolut bäst av att distansen finns där.
Däremot är kollegorna en viktig del av arbetsdagarna.
– Vi bildar ett team där vi hjälper och stödjer varandra. Mina kollegor är jätteviktiga för mig.
Lasander tror att de skulle beskriva honom som lugn och ganska effektiv. Och sakkunnig. Själv känner han sig nöjd med utfört arbete om han lyckas få klienten att må bra genom ett bra bemötande.
– Det är A och O inom vården.
Hans utbildning som musikterapeut och intresse för musik hörs också på Hagaro.
– Mina pianostunder har varit mycket uppskattade. Jag spelar filmmusik, klassisk musik och lite äldre musik som klienterna kanske hörde när de var unga.
Enligt Lasander är musikterapi en underskattad vårdform, men något han tror att kommer bli allt vanligare.
– Musik har visat sig vara effektiv som rehabilitering inom alla åldersgrupper – både för personer med psykiska och somatiska sjukdomar.
– Musik har visat sig vara effektiv som rehabilitering inom alla åldersgrupper.
Lasander påpekar att vårdare har stor nytta av att vara kreativa.
– Musiken kan uträtta underverk i vården.
Skriver och spelar
Ju längre Anders Lasander har jobbat som närvårdare, desto mer känner han att han behärskar jobbet.
– Det ger en känsla av säkerhet.
Han är också öppen för att lära sig nytt och uppdatera sina kunskaper när vårdmetoderna utvecklas och förbättras.
– Det som tidigare generationer av vårdare ansåg vara det enda rätta är inte längre det.
För Lasander är det viktigt att känna yrkesstolthet och att få förverkliga sig själv, men han har också kommit fram till en värdefull insikt.
– När man går ut genom dörren efter en arbetstur är det viktigt att glömma klienternas problem och det som har hänt. Fritiden är en bra motvikt om man använder tiden rätt.
Då han inte jobbar går han långa promenader längs stränderna i Helsingfors. Han trivs också med pennan i handen och har publicerat en bok som innehåller teaterpjäser.
– Men för tillfället skriver jag bara för skrivbordslådan.
Hemma hos Anders Lasander finns naturligtvis också ett piano.
– Det är väldigt avkopplande att sätta sig framför pianot och spela något.