Arbetet inom den offentliga sektorn måste äntligen visas den uppskattning det förtjänar. Höstens avtalsrörelse riskerar bli rörig, men JHL:s mål är tydligt: ett mångårigt löneprogram och en rättvis ersättning för arbetet, skriver JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine.
Arbetsmarknadshösten har öppnats av arbetsmarknadsdirektören Minna Helle på arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin. Hon ville på en gång slå fast löneförhöjningarna inom exporten, industrin och den offentliga sektorn med en gång. Hon anser att alla andra branscher ska följa exportsektorns förhandlingsresultat i fråga om nivån på löneförhöjningen.
När exporten sätter taket kan den offentliga sektorn inte överskrida nivån inom exporten, och jämställdheten på löneområdet kan inte ta några steg framtår. Teknologiindustrin är medlem i Finlands näringsliv EK. Det verkar som om man i EK:s värld inte känner till begreppet ”komma överens”.
Finlands framgång bygger på att parterna ingår ett centralt avtal och garanterar därmed en omfattande och enhetlig arbetsfred. För ett tag sedan ändrade EK på sina stadgar och avstod från möjligheten att ingå ett centralt avtal. Då övergick man till förbundsvisa avtal, där EK inte längre förhandlar om löneförhöjningar. För att trygga stabiliteten i samhället vore det viktigt att EK ändrade på sina stadgar så att arbetsmarknadsfrågor och gemensamma utmaningar kan lösas centralt. Det vore ett fosterländskt sätt att sköta våra gemensamma ärenden.
JHL kräver att de oavlönade arbetstimmarna stryks eller en rättvis kompensation för dem. Semesterpengarna måste betalas till sitt fulla belopp.
Höstens avtalsrörelse ser ut att bli rörig. Under den förra avtalsrörelsen – och den borgerliga regeringen – sällade sig representanter för Företagarna i Finland, Familjeföretagens förbund och Centralhandelskammaren till arbetsgivarna i förhandlingsborden. Ingen av de här organisationerna har rätt att förhandla om kollektivavtal. Trots det uttalade de sig förbi de förbundsvisa förhandlingsborden och försökte påverka de egentliga avtalsparterna. EK har förlorat sitt inflytande genom att spela sig offside.
Konkurrenskraftsavtalet har tärt på arbetstagarna inom den offentliga sektorn i fyra år. Den borgerliga regeringen tvingade den offentliga sektorn att betala för Finlands konkurrenskraft. Nu måste den offentliga sektorn få ett mångårigt löneprogram och lönesättningen måste lyftas till en nivå som visar att arbetet uppskattas. I avtalsrörelsen kräver JHL att de oavlönade arbetstimmarna stryks eller att arbetstagarna får en rättvis kompensation för dem. Semesterpengarna måste betalas till sitt fulla belopp nästa sommar.
Den offentliga sektorn förtjänar en likadan samhällelig uppskattning som exportsektorn och industrin. Den offentliga servicen är inte beroende konjunkturer och bär Finland i goda och dåliga tider. Den offentliga servicen skapar framgångsförutsättningar också för exportbranscherna. Man måste kunna leva på sin lön!