JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine undrar om regeringen vet vad ett produktivt partnerskap mellan privat och offentlig aktör innebär. Hon dryftar frågan i Motiivi 7/2017.
Den sittande regeringen tycks ha noll uppskattning för den offentliga sektorn. Regeringens retorik ställer likhetstecken mellan privat och bättre resultat, större effekt och högre kvalitet.
Detta väcker frågan om regeringen egentligen vet vad den offentliga sektorn är. Varför man stiftar lagar, varför man samlar in skatter, varför arbetstagarna producerar offentliga tjänster. Och vad ett produktivt partnerskap mellan privat och offentlig aktör innebär.
Centrala värderingar i den finländska välfärdsstaten är rättvisa, jämställdhet och jämlikhet. Den nuvarande regeringens värdeuppsättning ligger långt ifrån denna nordiska modell. Tvångsbolagiseringen av social- och hälsovården lyckades regeringen dock inte driva igenom, eftersom grundlagen ser till att allt inte är till salu. Finlands grundlag visade sin makt när det gäller att skydda de gemensamma välfärdstjänsterna. Social- och hälsovårdstjänsterna ägs av folket, inte marknadskrafterna.
Än så länge har politisk talarkonst och en gemensam värdegrund skyddat mot regeringskriser. I verkligheten är medborgarna förundrade över hur regeringen vågar handla på sätt som medför stora risker för medborgarnas grundtrygghet och rättsskydd.
Privatisering av den offentliga sektorn är regeringens passion. Efter att trafikbalken dribblades bort från den politiska agendan, beslöts att tågtrafiken offras för marknadskrafterna. Hur ska till exempel regional jämställdhet tryggas? Hur många privata tågoperatörer kommer att börja erbjuda tjänster ute i glesbygden? Ett företags främsta uppgift är att bringa vinst. Stora volymer ger stora pengar, samtidigt som offentliga sektorn bär ansvaret för de olönsamma tjänsterna.
Privatisering av utbildningssektorn fortskrider likaså med regeringens välsignelse. De marknadsinriktade utbildningsanordnarna lobbar starkt för att utbildning ska produceras privat, men med offentliga medel. Arbetstagarnas rätt till examensinriktad utbildning ligger i vågskålen. Arbetsgivarna strävar efter blixtutbildningar utan kvalitet – målet är att vem som helst ska kunna utföra vilket arbete som helst genom att avlägga en kort praktisk utbildning utan examen. Hur ser arbetstagarens ställning ut på en sådan arbetsmarknad? Vad händer med arbetsvillkoren?
Jag önskar att regeringen tar en allvarlig funderare för att inse orsakerna bakom att en stark offentlig sektor har skapat ett stabilt och fungerande samhälle, men också goda verksamhetsförutsättningar och vinster för privata samarbetspartner. Den finska ekonomin behöver en stark offentlig sektor, både nu och i framtiden. Trevlig höst!