Den offentliga sektorn borde samarbeta endast med sådana producenter som beviljats kollektivmärket Ett samhälleligt företag, skriver JHL:s ordförande Päivi-Niemi i Motiivi 9/2017.
Det är svårt att förstå hur vissa arbeten kan nedvärderas med ett så diffust och värdelöst begrepp som ”stödtjänster”. I den frenetiska sparivern har man totalt glömt bort att alla professionella länkar i servicekedjan behövs för att skapa en god serviceupplevelse för kommuninvånarna.
Utveckling av arbetslivet har bytts ut mot utarmning. Det råder en uppfattning om att vem som helst har kompetens att göra vad som helst. Man vill minska antalet yrkeskunnig personal genom att lägga ut tjänsterna och överföra uppgifter från en yrkesgrupp till en annan, trots avsaknad av den kompetens som uppgifterna kräver.
Fenomenet är bekant bland annat inom äldreomsorgen där privata servicehem ständigt minskar antalet städare och kockar för att öka vinsterna. Deras uppgifter vältras över på närvårdarna. Närvårdarnas vård- och omsorgsarbete lider av att resurserna går åt till att sköta den multiprofessionella arbetsbeskrivningen. Denna modell skapar inte en god vårdupplevelse. Motivationen att fokusera på det egna arbetet sjunker, eftersom arbetsgivaren inte uppskattar närvårdarens grunduppgift. Närvårdare är inte proffs på rengöring eller matlagning. Bristfällig yrkeskunskap kan i dessa arbeten leda till exempelvis matförgiftning eller till och med en epidemi.
Dålig service blir ofta ägarens förlust.
Arbetsgivarna trotsar riskerna och föredrar att splittra servicekedjan i hopp om besparingar, men det har sitt pris. Dålig service blir ofta ägarens förlust. Den ökade arbetsbördan ökar också sjukledigheterna och personalkostnaderna växer. Dålig kvalitet och ett dåligt rykte leder till att producenter inte klarar sig i konkurrensutsättningar och tappar marknadsandelar och kunder. Sist och slutligen är vi människor villiga att betala för mänsklig service, för en känsla av att må väl och för att känna oss respekterade. Kunden har fortfarande rätt, eller hur?
På Finlands allt mer privatiserade marknad borde tjänsteproduktionens fokus riktas på kundorienterad service. Då kontrolleras situationen av professionell personal och då kan man satsa på yrkeskunskap. Arbetstagaren gör sitt bästa när ett företag som känner sitt samhällsansvar erbjuder motiverande löne- och arbetsvillkor.
Den offentliga sektorn borde samarbeta endast med sådana producenter som beviljats kollektivmärket Ett samhälleligt företag. I lagen borde också bestämmas att 51 procent av dessa företags vinster ska riktas till att utveckla till exempel företagets lönesättning, rekrytering, arbetshälsa och personalutveckling. Detta producerar högklassiga tjänster som både arbetsgivaren och arbetstagaren kan vara stolta över.