Borde åldringar – oberoende av ekonomisk ställning – ha rätt att välja att bo någon annanstans än i sitt eget hem? undrar JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine i Motiivi 5/2018.
Oberoende av vård- och landskapsreformens utfall kommer det inte att lösa äldreomsorgens problem. I stället för kommunerna är det nu landskapen som är tvungna att hitta lösningar till hur man tryggar en människovärdig ålderdom och sörjer för att branschen också i framtiden lockar en tillräcklig mängd kompetenta och människonära proffs.
Till stor del beror äldreomsorgens utmaningar på Finlands åldersstruktur. Finland har den snabbast åldrande populationen i Europa, vilket i och för sig är bra. Det påvisar ju att vår hälsovård fungerar. Avigsidan är att antalet hjälpbehövande åldringar bara fortsätter att öka. Skötarna åldras dessutom i samma takt, vilket skapar en unik problematik inom vården. I februari lät JHL utföra en enkät för närvårdare, där en dryg tredjedel av respondenterna var över 55 år och bara en knapp femtedel var under 40. Det finns ett skriande behov av ny vårdare!
Enkätresultaten stämmer väl överens med resultaten från en forskning om den nordiska äldreomsorgen som publicerades i början av året. Finland ligger tyvärr sist i hur bra personalen trivs i arbetet och hur tungt arbetet upplevs vara. I JHL:s enkät upplever 65 procent att arbetet är tungt och nästan lika många, dvs. 60 procent, ser arbetet som ett tempoarbete. Till och med 80 procent av respondenterna arbetar i svåra arbetsställningar! Inte att undra på att sjukdomar i stöd- och rörelseorganen är vanliga inom omsorgen.
Arbetet är fysiskt krävande, men de psykiska kraven är minst lika hårda. Endast en tredjedel ansåg att arbetsmängden eller arbetstakten är rimlig. Bara en av fem kan påverka sin arbetsmängd. De öppna svaren talar sitt tydliga språk. Skötarna står inte ut längre. Speciellt inom hemvården upplevs man ha för lite tid per åldring. När man beaktar att minnessjukdomar och mentala problem blir allt vanligare bland klienterna och ökar arbetets svårighetsgrad, är det fullt begripligt att många byter bransch.
Något måste alltså göras. JHL har redan länge talat om att det behövs fler skötare. Vi har också fäst uppmärksamhet vid de missförhållanden som skötarna vittnar om i arbetet samt lyft fram arbetstagarnas oro för åldringarna också efter arbetspasset.
I flera års tid har man talat om att åldringar har rätt att bo hemma och att det egna hemmet är den bästa platsen för alla. Däremot har det varit mindre tal om att många åldringar är rädda för att bo hemma och känner sig ensamma där. Därför utmanar vi beslutsfattarna att nu se på valfriheten ur ett annat perspektiv: borde åldringar – oberoende av ekonomisk ställning – ha rätt att välja att bo någon annanstans än i sitt eget hem?