Alltför ofta glömmer vi bort att uppskatta dem vars förtjänst det är att vi kan leva obekymrat. Under specialförhållanden framhävs det här, skriver JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine.
Bästa JHL-medlemmar! Vi lever i exceptionella tider. Coronaviruset som startade i Kina har fått hela världen på knä och nu är det vår tur att fundera på hur vi tillsammans kan komma upp på fötter.
När Finland stänger sina dörrar, begränsar det sociala umgänget och ger anvisningar om distansarbete, håller ni JHL-medlemmar samhället i gång. Tack vare er kan sjuka vårdas i rena utrymmen med rena instrument. Tack vare er kan de som jobbar med samhälleligt livsviktiga uppgifter gå på jobb då ni sköter deras barn. Tack vare er serveras också i dag mat från rena kärl på vårdinrättningar. Tack vare er har alla som ska på jobb möjlighet att ta sig till arbetsplatsen. Jag kunde göra den här listan hur lång som helst. Utan er skulle Finland inte klara sig.
Var och en av er är redo att exponera sig för en främmande sjukdom för att samhället ska kunna fungera. En stor del av er kan inte jobba på distans, utan behövs där smittorisken är störst. Trots det kommer ni till jobbet också i dag.
”Utan er skulle Finland inte klara sig. ”
Situationen skrämmer och väcker tankar hos var och en. Därför gör vi på JHL vårt yttersta för att stöda er som jobbar i frontlinjen och utsätter er för viruset. Under specialförhållanden kan arbetsgivaren kräva flexibilitet och fatta beslut som påverkar er vardag. Därför har vi på JHL som mål att ni ska ha tillgång till aktuell information. Att betjäna er är vår högsta prioritet.
Samtidigt som ni kämpar mot viruset, måste vi övriga följa alla instruktioner från Finlands regering så att ert arbete underlättas. Var och en måste komma ihåg sitt ansvar så att möjligast få insjuknar och behöver vård.
Alltför ofta glömmer vi bort att uppskatta dem vars förtjänst det är att vi kan leva obekymrat. Under specialförhållanden framhävs det här. Nu är stunden inne att tacka var och en av er. Tack för att ni finns! När vi efter några månader blickar bakåt, vill jag konstatera: Vi klarade det tillsammans!