Jannika Elfving jobbar för en trygg skolmiljö i Botby grundskola i Helsingfors. Hon vill vara den vuxna som hon själv saknade i högstadiet.
– Jag är på de ungas sida, men låtsas inte vara deras bästa vän.
– God morgon Pelle, roligt att se dig! Välkommen Mia!
Så här kan det låta när eleverna strömmar in i Botby grundskola och tas emot av specialungdomsarbetaren Jannika “Janni” Elfving.
– Jag vill ge ungdomarna en bra start på dagen och visa att jag finns här om de behöver prata av sig, säger Elfving.
Hon jobbar för Helsingfors ungdomstjänster och har varit stationerad på Botbyskolan i snart tio år. Elfving har utformat sitt arbetskoncept själv. Eftersom hon ofta håller till i korridorerna och på skolgården, är tröskeln att ta kontakt med henne låg.
– Jag är en slags buffert mellan elever och föräldrar eller andra vuxna, men kör med öppna kort om att jag har anmälningsplikt. Om det känns befogat, för jag det jag hört vidare till exempelvis barnskyddet eller kuratorn.
– Vissa visste inte om jag var i klassrummet för att stöda eleverna, assistera läraren eller övervaka inlärningen.
I början hade speciellt andra vuxna i skolan svårt att veta hur de skulle förhålla sig till Elfving. Hon känner sig uppskattad och accepterad, men har fått jobba för att få lärarnas förtroende.
– Vissa visste inte om jag var i klassrummet för att stödaeleverna, assistera läraren eller övervaka inlärningen. För mig är svaret entydigt: jag vill skapa en lugn arbetsmiljö och få eleverna att känna sig trygga.
Janni Elfving får ibland frågan om varför hon jobbar i en skola. Hör inte ungdomsarbete till fritiden? Visst, svarar hon, men det är inte så enkelspårigt.
– På Helsingfors ungdomstjänster jobbar tolv personer med ungdomsarbete på svenska. Vi når fler genom att finnas där ungdomarna är i stället för att vänta på att de ska dyka upp på ungdomsgården.
Hon påpekar att dagens barn och unga är hårt pressade både i skolan och på fritiden. De måste tidigt ta ansvar och arbeta målmedvetet, vilket de inte alltid är mogna för.
Fostrar utan tidsschema
Botby är en smältdegel för olika inkomstklasser och nationaliteter. Det skapar extra utmaningar för skolan och var en av orsakerna till att Janni Elfving sökte sig just dit.
– Lärarna är i första hand pedagoger. De har scheman att följa och alla är inte bekväma med att reda ut konflikter. Jag har tid att se och höra ungdomarna som individer utan att samtidigt ansvara för deras femton klasskompisar.
Eftersom svenskspråkiga sexor från hela östra Helsingfors går årskurserna 7–9 i Botby, fokuserar Elfving ofta på de nya sjuorna inför och vid skolstarten. För att avdramatisera skolbytet har hon också utarbetat ett koncept med bland annat klassträffar för sjätteklassare.
– Jag har tid att se och höra ungdomarna som individer utan att samtidigt ansvara för deras femton klasskompisar.
Under coronaepidemin har det inte varit möjligt att ordna introduktionen på samma sätt som tidigare. Elfving säger att sjuorna verkat mer rastlösa och vilsna än vanligt.
Epidemin har också slagit hårt mot äldre elever, som är mitt i processen att bli självständiga och utforska sin personlighet.
– Ungdomar är vana att få entydiga svar från vuxna. Nu har ingen kunnat säga när epidemin går över och det går att vara aktiv igen.
När coronan slog till slungades både barn och vuxna i skolan på kort varsel in i en distanstillvaro.
– Vissa lärare klarade av att sänka ribban genast och fokusera på att eleverna mår bra och vill komma tillbaka till skolan när det är möjligt. Andra höll benhårt fast vid undervisningsplanen.
Elever med goda nätverk och en stabil tillvaro har klarat specialförhållandena bäst. Andra, för vilka skolan varit enfristad, har dragit ut på stan i brist på alternativ.
Våren 2020 skickades Elfving och andra ungdomsarbetare för att patrullera på gator och i köpcentrum i Helsingfors.
– Det kändes som att vara med i en futuristisk film. Det kom inga bilar och vi träffade endast poliser, knarkare och unga som inte kunde vara hemma. Den gråa, trygga massan saknades.
Bra men kritisk lyssnare
Janni Elfving har studerat utvecklingspsykologi, journalistik och samhälls-vetenskaper. Innan hon kom till Botby jobbade hon på ungdomsverkstaden Sveps och som lärarvikarie för elever som inte klarade grundskolan i en vanlig klass.
Under arbetet med unga som löpte risk att marginaliseras, blev hon intresserad av att jobba förebyggande: att snappa upp tendenserna till skolavhopp eller mentalt illamående innanproblemen hopar sig.
– När det gäller vuxna poängteras det att människan är en helhet av yrke och privatliv, men med barn glöms det lätt bort. Om barn mår dåligt eller har problem hemma eller med sina kompisar, har de svårt att ta till sig undervisningen.
Elfvings främsta arbetsredskap är hennes personlighet. Hon försöker agera förutsägbart och hålla vad hon lovat.
– Jag är en öppen människa med ett gott självförtroende. Dessutom är jag en bra men kritisk lyssnare. Man måste klara av att skilja på fakta och emotion i det som unga berättar.
– När det gäller vuxna poängteras det att människan är en helhet, men med barn glöms det lätt bort.
Elfving trivs med att arbeta med en åldersgrupp som många tycker är jobbig. Ibland känner hon sig ändå otillräcklig och ensam på sin post.
– Det kan vara svårt för andra ungdomsarbetare att sätta sig in i min vardag. Skolans elevvårdsteam fungerar som mittfrämsta bollplank, men regelbunden arbetshandledning skulle inte skada.
Utbildningssektorn i Helsingfors har hotats av nedskärningar på flera miljoner euro nästa läsår, men flera politiker är tveksamma till planerna.
Även inom förebyggande ungdomsarbete är resurserna ofta under lupp, eftersom arbetets resultat främst syns på lång sikt.
– Jag hoppas beslutsfattarna inser att det är våra framtida vuxna som drabbas av inbesparingarna, säger Elfving.