När Oscar Maukkonen kommer till jobbet, rusar barnen fram för att kramas – ”Då orkar jag bra på jobbet!”

Eftisledaren Oscar Maukkonen lär barnen fotboll, handboll och gott uppförande.
– Det viktigaste är att få barnen att röra på sig, säger han.

Barnen i Folkhälsans eftermiddagsklubb är ute på gården. Två flickor kommer fram och pratar med eftisledaren Oscar Maukkonen, 28.

– Men har du ätit mellanmål, frågar han av den ena flickan.

– Nej, jag behöver inte något mellanmål, ropar hon och springer iväg.

Ett ögonblick senare är hon tillbaka och berättar vad hon tycker borde serveras som mellanmål.

Eftermiddagsklubben finns i Cygnaeus skola i Åbo centrum. Vid skolgårdens lilla fotbollsrink kommer en pojke fram till Maukkonen och klagar på att skon hela tiden lossnar. Dragskon på skosnöret har lossnat och Maukkonen knyter snöret. Sedan är det dags att spela fotboll.

När fotografen ska ta bilder flockas barnen kring eftisledaren och någon vill hoppa upp på hans rygg. Uppe i klätterställningen får han sällskap av några flickor.

Gick ungdomsledarutbildning

Oscar Maukkonen kommer från Lovisa, men trivs bra i Åbo – det är inte för stort. Han blev intresserad av att jobba med barn och unga när han gick hjälpledarutbildningen efter konfirmationen. Sedan dess har han jobbat mycket med barn och unga.

Maukkonen började studera till ungdomsledare på yrkeshögskolan Novia i Åbo. Under studietiden såg han sig om efter ett jobb vid sidan om och såg att Folkhälsan sökte en idrottsintresserad eftisledare. Nu har han examen som samhällspedagog och är han inne på sitt fjärde läsår som eftisledare.

I höstas blev han också elevassistent i Cygnaeus skola. På sommaren har Maukkonen jobbat fem veckor på Folkhälsans sommarfritidshem. Medlem i JHL blev Maukkonen på sin systers uppmaning.

– Min framtidsplan är att öppna en egen ungdomsgård, men vem vet när det blir av.

Bollspel, lekar och experiment

Folkhälsans eftis är hälsofrämjande och Maukkonen har det huvudsakliga ansvaret för att ordna idrottsaktiviteter. Han lär barnen grunderna i bollspel – basket, handboll och innebandy – som de kan spela i skolans gymnastiksal eller festsal och ute på gården spelar de bland annat fotboll.

– Vi leker en massa lekar från min egen barndom och sådana som jag lärt mig i arbetslivet. Det viktigaste för mig är att barnen får röra på sig.

Eftermiddagsklubben gör också mindre utflykter till närbelägna platser, till exempel en lekpark och en pulkabacke i Puolalaparken och Åbo konstmuseum som ligger ett stenkast från skolan.

Barnen fick bygga fallskärmar till ägg som sedan släpptes ner från ett par våningar upp för att se hur fallskärmar fungerar.

Eftis har sina lokaler i skolans källare. Där finns flera rum där barnen kan spela, rita och pyssla. Tysta rummet är inrett med kuddar och sittsäckar. Där läser någon av ledarna sagor för barnen varje dag.

Barnen får också göra läxor själv på eftis. Det är det många föräldrar som önskar eftersom det lätt blir sent med läxorna.

– Men om ett barn inte vill göra sina läxor så kan vi inte tvinga till det.

På eftiset får barnen också vara med om olika experiment. En gång fick barnen bygga fallskärmar till ägg som sedan släpptes ner från ett par våningar upp för att se hur fallskärmar fungerar. Barnen har också fått prova på linbana och på att kristallisera salt.

”Vissa pojkar busar mindre”

Folkhälsans eftis vid Cygnaeus skola i Åbo har 61 barn och 
7 handledare, av vilka en jobbar halva veckan. Maukkonen är den enda mannen. Bland eftisledarna på Folkhälsans 41 eftisar är 10–30 procent män, uppskattar Anne-Maj Paldanius-Rehn, chef för Folkhälsans barn- och familjeverksamhet.

Av de eftisledare som hör till JHL är cirka 10 procent män. Enligt en några år gammal uppgift från Utbildningsstyrelsen jobbar 7 500 personer inom morgon- och eftermiddagsverksamheten.

Att han jobbar inom en kvinnodominerad bransch är inget Maukkonen aktivt tänker på. För något år sedan hade Cygnaeus eftis en annan manlig anställd, och några vikarier har också varit män.

– Men visst märker man ju det när vi har nätverksträffar.

När Maukkonen själv gick på dagis fanns där en manlig barnträdgårdslärare som han minns som social och rolig. På eftiset har han märkt att vissa pojkar eventuellt busar mindre med honom än med de andra ledarna.

”Nu är det jag som gör slut på det”

Om det ändå blir bråk mellan några barn bryter Maukkonen upp det. Han tar dem åt sidan och ber dem förklara varför de gjort det de gjort.

– Det gäller att få dem att se den rätta vägen och komma till oss vuxna så att vi kan hjälpa dem reda ut det.

”Jag bryr mig inte om vem som började, men nu är det jag som gör slut på det.”

Ibland kan ett barn behöva sätta sig ner för att lugna ner sig först. Situationer där två barn skyller bråket på varandra har han också varit med om.

– Då säger jag att jag inte bryr mig om vem som började, men nu är det jag som gör slut på det. Sedan reder vi ut det för att det inte ska upprepas.

Eftisets regler går ut på att man ska bete sig snällt, inte bråka, inte slå, inte skrika inne eftersom det är stenväggar och helst inte springa inne.

– Något år hade vi specifika regler som barnen fått vara med om att göra upp, men de kom ändå inte ihåg dem.

Två arbetsgivare

Maukkonen har två arbetsgivare, Åbo stad och Folkhälsan. Arrangemanget fungerar bra, säger han. Det har inte uppstått någon situation där han skulle behövts i skolan och i eftis samtidigt.

– Då skulle jag välja eftis eftersom jag vet att där är fler som måste ses efter.

”Man får röra på sig mycket och behöver inte gå på gym efter jobbet.”

I skolan jobbar Maukkonen i två klasser, som han beskriver som lugna. Han tycker både skolan och eftis har sina sidor, men tycker ändå bättre om eftis eftersom han där får vara ute och röra på sig.

– I eftis är ingen dag en annan lik även om vi har våra rutiner. Man får röra på sig mycket och behöver inte gå på gym efter jobbet.

Barnen kan ställa till med en del spratt, till exempel gömma sig bakom ryggen på Maukkonen när föräldrarna kommer och hämtar. När föräldern går in och letar efter sitt barn får barnet en extra stund att spela fotboll eller brännboll.

Det är barnen som ger inspiration och kraft i jobbet, säger Maukkonen.

– När de springer fram och ger en kram direkt när man kommer till jobbet på morgonen, så orkar man nog. Och när de kommer och föreslår aktiviteter säger jag att det prövar vi och hjärnan funderar genast på hur vi ska göra det.

 

Läs mer: Rapport: Eftisledare önskar bättre löner och heltidsanställningar