Mattan i kafferummet eller kollegans parfym kan vålla problem för den som är doftöverkänslig. I värsta fall kan doftöverkänsligheten bli ett hinder för ett normalt liv och tvinga till arbetsplatsbyte.
Bland dagens post fanns det nyaste numret av tidningen Motiivi. Skolgångshandledaren Satu Väänänen, 54, från Kuivaniemi, förde den genast till ett annat rum. Där skulle den få vänta några månader på att den värsta lukten avdunstat.
– Det nyaste numret av Motiivi innehöll igen många intressanta artiklar, men jag kunde inte läsa den på grund av den starka lukten av trycksvärta, säger Väänänen.
Väänänen tycker mer om att bläddra i den tryckta tidningen än att läsa artiklarna på nätet. Den förargliga situationen fick Satu att ta kontakt med Motiivis redaktion. Nu utreds möjligheterna att byta trycksvärta.
Livsmiljön krymper
Satu Väänänen har redan länge lidit av doftöverkänslighet. För cirka 12 år sedan fick hon diagnosen ledgångsreumatism och många olika mediciner prövades för att råda bot på den. Samtidigt märkte hon att när hon stod i närheten av affärens stearinljushylla, började ögonen rinna och det kändes som om hon tappade rösten.
Det är svårt för henne att besöka diversehandlar, för vid vissa avdelningar kan symtomen bli mycket starka. När hon går förbi gummikablarna i byggvaruhandeln, känns det som om hon tappar andan. Symtomen begränsar hennes livsmiljö. Hon kan till exempel inte gå på bio eftersom där kan finnas så många dofter.
Väänänen jobbar för kommunen Ii, som har anvisat att alla kommunens lokaliteter ska vara doftfria. Hon är tacksam för att hennes kolleger och chef har tagit situationen på allvar.
Bestämmelserna gäller inte barn, men vuxna måste följa dem. Om ett barn eller en ungdom doftar starkt försöker hon för en stund ta sig bort från personens omedelbara närhet, så att symtomen lättar.
– Användning av munskydd under coronatiden har underlättat symtomen av dofter både på jobbet och i affären, säger hon.
Svår att fastställa
Doftöverkänslighet är inte en allergi och den kan vare sig mätas eller fastställas. Den räknas som en funktionell störning och diagnosticeras som miljööverkänslighet. Det är alltså fråga om en kontinuerlig och upprepad överkänslighet mot normala faktorer i omgivningen.
– En doftöverkänslig människas centrala nervsystem reagerar på olika dofter och doftförnimmelser. Katariina Ijäs
– Symtomen är ändå verkliga och ofta kraftiga. En doftöverkänslig människas centrala nervsystem reagerar på olika dofter och doftförnimmelser. Ofta är reaktionen reflexmässig och automatisk, dvs. okontrollerbar för människan, säger Katariina Ijäs, som är sakkunnig vid Allergi-, Hud- och Astmaförbundet.
De vanligaste symtomen vid doftöverkänslighet är snuva, ögonsymtom, illamående, en känsla av töcken i hjärnan, huvudvärk, migrän och andnöd. Doftöverkänslighet kan i värsta fall sätta hinder för ett normalt liv.
– Ingen föds som doftöverkänslig. En del människor utvecklar sakta men säkert en överkänslighet, hos andra kan symtomen bryta ut överraskande till exempel som följd av mögelexponering.
Chefen till hjälp
Någon använder rikligt med parfym eller sköljmedel, en annan luktar fränt av svett. Hos en tredje släpper kläderna hela tiden ifrån sig mögellukt, men kan man säga till en kollega att hens doft stör? Ja, säger Ijäs, men man måste vara väldigt finkänslig och empatisk.
– För en person som inte lider av doftöverkänslighet kan det vara svårt att förstå vilka starka reaktioner dofterna kan förorsaka hos en annan. Många förstår inte heller att de oavsiktligt förorsakar problem för en annan. Det gör situationen mycket känslig.
Ijäs bedömer att det är klokare att ta chefen till hjälp än att kontakta personen direkt. Arbetsgivaren kan ge allmänna anvisningar om att man inte ska använda doftämnen eller parfymer i arbetsutrymmena. Man får emellertid inte förbjuda användandet av kraftigt doftande sköljmedel för byk eller parfymerade hudkrämer. Man kan inte heller ingripa i svett- eller mögellukt, men man kan föra en diskussion på ett allmänt plan.
– Det lönar sig att ta upp frågan till diskussion. Katariina Ijäs
– Det lönar sig att ta upp frågan till diskussion, eftersom man på många arbetsplatser kan göra arrangemang, förhandla om distansarbete och sluta arbetsrumsspecifika avtal. Men inget händer om man inte tar problemet på tal.
En doftfri arbetsplats
Varför är det så svårt att ingripa i hur någon doftar? Man är rädd för att såra den andra, och försöker reda sig med doften så gott man kan.
– Det är fråga om något mycket personligt, och därför är det svårt att ingripa. Ingen vill säga till en annan att hen luktar hemskt eller att lukten som hen sprider omkring sig förorsakar starka fysiska symtom.
Ijäs har följt med ett flertal lyckade fall, där situationen nått en lösning av att man utropat arbetsplatsen som doftfri. Det har krävt en öppen diskussion och god vilja.
– Det kan vara svårt att acceptera anvisningar om de presenteras som bestämmelser utan motiveringar. Man får absolut inte reta sig på den doftöverkänsliga och det får inte framkomma att de nya anvisningarna och förbudet mot dofter beror på denna person.
Tyvärr har Ijäs också bevittnat situationer då man inte uppnått någon lösning. En arbetstagare kunde inte vistas på arbetsplatsen på grund av doften från heltäckningsmattan. Hen sade upp sig.
– I värsta fall kan det gå så att man inte kan erbjuda arbetstagaren sunda och trygga doftfria arbetsförhållanden.
Ensam är inte stark
Innan man fattar långtgående beslut på arbetsplatsen finns det skäl att vända sig till företagshälsovården. Det lönar sig att diskutera doftöverkänslighet med företagshälsovården, också ifall ingen på arbetsplatsen tar problemet på allvar och dialogen haltar.
– Företagshälsovården kan hjälpa till med att ordna förhandlingar om arbetsförmågan och åtgärder som hjälper arbetstagaren att kunna fortsätta på jobbet, säger Ijäs.
De bakomliggande orsakerna till doftöverkänsligheten kan inte helt undanröjas. Enligt de fakta vi har nu är den bästa modellen att söka sätt med vilka symtomen kan fås under kontroll. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS) har en poliklinik som koncentrerar sig på vård av funktionella störningar. Vårdformen som ges är att lära det centrala nervsystemet att minska reaktionerna på dofter.
– Det finns de som upplever de psykologiska vårdformerna som förringande, men själv skulle jag ge dem en chans. I värsta fall kan doftöverkänsligheten begränsa vardagen kraftigt när livsmiljön förminskas.
– Det viktigaste är att söka hjälp.
– Ensam är inte stark. Det viktigaste är att söka hjälp och utreda vilka möjligheter det egna sjukvårdsdistriktet har för att underlätta situationen, säger Ijäs uppmuntrande.