JHL:s nya ordförande Håkan Ekström vill försvara dem som har det sämst ställt. Det gör han i ett lagarbete med resten av fackförbundet.
Håkan Ekström valdes till JHL:s nya ordförande, men JHL är allt annat än nytt för Ekström. Han anslöt sig till förbundet 1989 när han jobbade på äldreboendet Gubbhemmet i Åbo vid sidan om studierna.
Det rådde oklarheter kring lönen och då traskade Ekström till Kommunsektorns fackförbunds kansli (nuvarande JHL) och bad om hjälp.
– Vi fick styr på problemet på arbetsplatsen och i samband med det skrev jag in mig i facket. Det öppnade mina ögon för fackets betydelse på ett handgripligt sätt, berättar Ekström.
Tre år senare anställdes han som regionombudsman vid Åbokontoret med ansvar för Åboland och Åland.
– Jag tycker om att jobba med människor. Om arbetet bara skulle bestå av att sitta i ett hörn och skriva utlåtanden skulle jag inte jobba med det här.
Under sina drygt trettio år på JHL har Ekström bland annat förhandlat fram flera kollektivavtal.
– Jag trivs vid förhandlingsbordet även om det är svåra situationer. Men ibland när man sitter mitt i smeten skulle man hellre ta en kall öl än brottas med besvärliga frågor.
Det sista säger Ekström med glimten i ögat – humor är ett sätt att orka med jobbet.
– Även om jag är känd för att hålla långa tal tycker jag att man ska ha humor i vardagen.
– Det finns inget fackförbund som klarar sig bara med ordförandens eller en liten grupps insatser.
Ödmjuk inför makten
Arbetet som JHL:s ordförande innebär en utsiktspost för samhälls- och arbetsmarknadsfrågor, vilket för med sig ett ansvar som Håkan Ekström förhåller sig ödmjukt till.
– Makt kommer och makt går.
Redan i november 2023 blev han ställföreträdande ordförande och de första månaderna på ordförandeposten har präglats av en sak: strejker. Utöver arbete med strejkfrågor fylls dagarna av möten, beslut som ska verkställas, arbete med JHL:s strategi och budget samt en hel del ad hoc-uppgifter.
Fastän ordföranden är JHL:s ansikte utåt betonar Ekström att han inte jobbar ensam.
– Det finns inget fackförbund som klarar sig bara med ordförandens eller en liten grupps insatser. Det är ett lagspel som baserar på sig samarbete.
För Ekström är det viktigt att kommunicera öppet. I arbetet med strejkerna har kommunikationen blivit än viktigare: JHL har 430 föreningar och 165 000 medlemmar.
– Vi måste nå gemene medlem och sätta ord och uttryck på varför vi motsätter oss regeringens linjedragningar och förslag.
Enligt Ekström är det lättare sagt än gjort, men ett ökat medlemsantal är ett bevis på att JHL:s budskap nått även utanför medlemsskaran. Framför allt hoppas Ekström på att nå de yngre generationerna.
– Kampen om människors fritid är tuff, men det kan inte vara så att det bara är sådana som jag, födda på 1960-talet, som är aktiva. Fackförbundet ska kännas som ett relevant alternativ att organisera sig.
– Vi har från fackligt håll försökt få till stånd en dialog med regeringen.
Hoppas på dialog
Som JHL:s ordförande är Håkan Ekström i en offentlig position – och alla tycker inte som han. Det gäller att hitta en balans som gör att man orkar jobba vidare trots offentlig kritik. För Ekström handlar det om att få arbeta med frågor som ligger nära den egna värdegrunden.
– Att jag får försvara dem som har det sämst ställt. Så länge jag kan jobba i den riktningen är jag i balans.
Nu oroar sig Ekström över att regeringen håller på att köra över arbetstagarna. Mest besviken är han på att den nordiska kutymen, där regeringen, arbetsgivarsidan och facken samlas till ett bord, verkar vika undan för någon typ av överenskommelse mellan arbetsgivarsidan och regeringen.
– Vi har från fackligt håll försökt få till stånd en dialog med regeringen, men det verkar finnas så starka ideologiska bakgrunder att det är svårt att se att regeringen skulle vara beredd att ompröva sina planer.
Enligt Håkan Ekström saknas en reell dialog.
– Det är mer frågan om någon form av teater eller fars som måste finnas på plats för att regeringen ska kunna hänvisa till att fackförbunden haft möjlighet att påverka lagförslagen.
Regeringens ovilja att föra en dialog har redan lett till fem omgångar av strejker med som mest 300 000 deltagare. Ekström hoppas på regelrätta förhandlingar under våren.
– Annars förblir vi i en mer eller mindre bestående konflikt där sannolikheten för ytterligare strejker ökar.
Fastän Ekström trivs i kampen behöver han också distans till jobbet. När han kopplar av jobbtankarna spelar han schack, åker till stugan eller pysslar med frimärkssamlingen.
– Oberoende av vilka uppgifter man har i fackföreningsrörelsen behöver man den andra biten. För mig fungerar hobbyerna som en ventil för arbetet.