11.9.2023

Loppisentusiasten Eva Joelsson: ”Man måste träna sina loppisögon, det är lite som att gå in i en magisk värld”

Loppisentusiasten Eva Joelsson tycker att det är onödigt att köpa nytt.

1996 ärvde mina föräldrar en gård med ett gårdsmuseum som jag nu ansvarar för. Pappas brinnande intresse smittade av sig, han och jag har alltid tyckt om att spara.

I gårdsmuseet finns en salig blandning av saker. Det fina är att inget är borttaget och att inget heller har tillförts. I museet finns saker från 1700-talet och 1800-talet och allt är intakt. Vi har varit med i Antikrundan där ett otroligt gammalt träskrin värderades.

Jag köpte gården i våras med min man, det är både skog och mark. På gården finns ladugårdsbyggnad, en snickarbod och smedja.

Man måste träna sina loppisögon, berättar Eva Joelsson.

I sommar ska jag guida några föreningar på gården och har lovat dem servering. Jag gör det inte för att tjäna pengar utan för att ge människor möjligheten att uppleva den gamla världen.

Jag brukar säga att när jag är i gårdsmuseet är någon med mig. En gång började gungstolen gunga av sig själv, jag tror att det är gamla husfrun Ida eller förra ägaren Hugo.

Läs mer: Pia Rönnholm trivs med pennan i handen: ”Det finns inga begränsningar, jag kan skapa vad jag vill”

Som en skattjakt

Återvinning började jag med när barnen var små. Jag hade bekanta och kusiner med barn i samma ålder så vi började byta kläder med varandra. Det funkade bra, man behöver inte alltid köpa nytt.

Jag jobbar inom barnomsorgen och vill lära barnen om hållbarhet. Det behöver inte vara nya saker, det är okej att ärva kläder. När mina barn var i tonåren tyckte de att det var coolt att köpa kläder på loppis för att ingen annan hade likadana.

1996 ärvde Eva Joelssons föräldrar en gård med ett gårdsmuseum som hon nu ansvarar för. I museet finns saker från 1700-talet och 1800-talet.

På loppis vaknar kreativiteten och jag försöker inspirera andra att se möjligheter. En sak behöver inte användas för det den är tänkt till. Vad kunde jag göra annorlunda? Till exempel ett slitet fönster blir en vacker tavla med ett loppisfyndat tyg.

– På loppis vaknar kreativiteten och jag försöker inspirera andra att se möjligheter.

Före pandemin brukade jag resa till Sverige med en väninna som är lika galen som jag. Vi har lite olika intressen och brukar se att ”det här skulle hon gå igång på”.

Man måste träna sina loppisögon, det är lite som att gå in i en magisk värld. Som en skattjakt.