Vad är det för dag i dag? Lönedag, svarar publiken och gör knäböj enligt konferencieren Ina Mikkolas anvisningar. Trots slask och snålblåst höjde flera hundra demonstranter sina plakat och röster för bättre anställningsvillkor.
Ballongerna fladdrade, människorna huttrade och ridpolisernas hästar såg lugnt på när demonstrationen Lönedag gick av stapeln på Senatstorget i Helsingfors. Evenemanget ordnades i går, tisdag, av JHL, Jyty och FOSU, som samstämmigt kräver bättre anställningsvillkor och högre löner för anställda inom kommunsektorn.
Ruskvädret kan ha minskat antalet deltagare, men enligt polisens uppskattning lockade evenemanget ändå cirka 350 personer. Stämningen var på topp när kommunsektorns stjärnproffs bjöds på tal av bland andra JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine samt musik av Paleface och Jonna Tervomaa. Många hade JHL-skyltar i händerna och Någon sköter det säkert-mössor på huvudet.
Demonstranter från de olika förbunden samlades kring ett entydigt budskap: Mera lön, mera uppskattning. Om inte de fastkörda kollektivavtalsförhandlingarna framskrider inom den närmaste framtiden, hotas huvudstadsregionen av en omfattade strejk inom den offentliga sektorn från och med den 19 april. JHL-anslutna har redan strejkat på olika håll i Finland. I dag den 6 april når strejkvågen Åbo och Uleåborg.
Läs mer: Strejkerna började med Rovaniemi – stränga lönehälsningar till arbetsgivaren: Vi ger inte upp!
Arbetarrörelsen måste visa kraft
En av deltagarna i demonstrationen Lönedag var Anneli Korhonen, 62. Korhonen hade klätt sig i en orange JHL-väst och höll i ett plakat med texten ”Man ska kunna leva på sin lön”.
Det var självklart för henne att komma till Senatstorget.
– Vi lever fortfarande i en sådan stat där arbetstagarna har rätt att demonstrera. Jag tycker att man ska använda den rättigheten när det känns relevant. Arbetarrörelsen måste visa kraft.
Korhonen jobbar som byråsekreterare inom Helsingfors stads social- och hälsovårdstjänster. Hon fungerar också som förtroendeman för stadens anställda inom social- och hälsovårdsförvaltningen. Till föreningen JHL 872 hör kring 1 300 proffs inom förvaltning, stödtjänster och informationsarbete.
Just nu får Korhonen många frågor om de påtryckningsåtgärder som JHL planerar. Medlemmarna har emellertid inte framfört kritik mot en eventuell strejk eller hävdat att tidpunkten skulle vara dåligt vald.
– Jag demonstrerar inte bara för mig själv, utan för att dagens unga och morgondagens pensionärer ska få det bättre.Anneli Korhonen, byråsekreterare och förtroendeman
Korhonen själv stöder helhjärtat att förbundet tar till strejker samt övertids- och skiftsbytesförbud för att påskynda kollektivavtalsförhandlingarna inom kommunsektorn. Hon påpekar att lönerna inom den offentliga sektorn inte har stigit i samma mån som levnadskostnaderna under de senaste årtiondena.
– Av min egen lön på 2 500 euro före skatt går 700 till hyran. Speciellt när mina tre barn bodde hemma var det svårt att få det att räcka till.
Brödköer hör inte till ett civiliserat samhälle
Anneli Korhonen tycker inte att det hör till ett civiliserat samhälle att folk måste leva ur hand i mun och stå i brödköer för att klara sig.
– Det måste gå att leva på sin lön. Jag demonstrerar inte bara för mig själv, utan för att dagens unga och morgondagens pensionärer ska få det bättre. Dåliga löner leder till dåliga pensioner.
Korhonen har jobbat för Helsingfors stad i 15 år. Hon har varit bland annat byråsekreterare inom barnskyddet samt förvaltningsassistent inom seniorrådgivning och svenskspråkig äldreomsorg. Sedan ett år tillbaka är hennes huvudsakliga uppgift att överföra fakturor från privata företag till redovisningssystemet Apotti. Fakturorna kommer från företag som säljer hemtjänster till Helsingfors stad.
Det är en skriande brist på personal inom hemtjänsten. Enligt Korhonens uppfattning är minst 200 tjänster obesatta, vilket staden kompenserar genom köptjänster.
– Stadens anställda för in sina arbetstimmar direkt i Apotti, men privata företag har inte rätt att använda systemet. I stället sitter jag och tre andra och för in dem för hand, vilket ju känns ganska bakvänt.
På hennes egen arbetsplats inom förvaltningen är arbetsförhållandena hyfsade. Hon har eget rum, ergonomiska arbetsredskap och ingen övertid. Dessutom fungerar förtroendemannasystemet bra.
– Däremot har arbetstakten ökat konstant under hela min karriär. Och datasystemen som borde underlätta jobbet stjälper ibland mer än de hjälper.
Inflationen borde tas i beaktande
Jonas Fyrqvist, 33, är huvudförtroendeman för Vanda stads JHL-anslutna arbetstagare. Han ser det som en del av sitt arbetsuppdrag att delta i demonstrationer som Lönedag.
En stund innan programmet skulle börja hade han dragit på sig en genomskinlig regnrock och var i färd med att hjälpa en meddemonstrant att ta på sig JHL:s väst.
– Vi måste ge en tydlig signal till allmänheten och beslutsfattare att vi menar allvar med våra krav för bättre löner och arbetsvillkor.
Fyrqvist är utbildad kock men har jobbat med gatuunderhåll under merparten av sitt yrkesliv. Han skrev in sig i JHL under studietiden, men blev förbundsaktiv först då han började jobba för Vanda stad 2016. För drygt två år sedan blev han vald till sitt nuvarande uppdrag.
– Jag hoppade över förtroendemannaskedet, men det har gått bra ändå. Jag har lätt för att lära mig nytt och är inte rädd för utmaningar. Dessutom har jag fått hjälp av mer erfarna aktiva om jag kört fast.
Fyrqvist representerar ungefär 500 JHL-medlemmar i så gott som alla yrken förutom inom social- och hälsovården, i skolor och på daghem. De låga lönerna inom kommunsektorn är det absolut största bekymret hos medlemmarna.
– För närvarande är inflationen kring 4–5 procent. Det borde beaktas bättre vid förhandlingsbordet.
Medlemmarna tampas också med för stor arbetsbörda och ett krav på att ständigt anamma ny teknik. Färre par händer ska sköta allt fler uppgifter och om en arbetstagare till exempel går i pension, är det inte säkert att hen får en efterträdare.
Vad ska lågavlönade leva på?
I offentligheten har speciellt vårdarnas krav på löneförhöjningar väckt förståelse. Jonas Fyrqvist påpekar att hela offentliga sektorn befinner sig i en lönegrop och flaggar för solidaritet mellan olika yrkesgrupper.
– För två år sedan sköt fackförbunden upp sina planer på strejk på grund av coronan. Nu har ännu fler kriser seglat upp. Visst prövar det vår välfärdsstat, men faktum är att kostnaderna ökar. Vad ska de lågavlönade leva på?
– Inflationen borde beaktas bättre vid förhandlingsbordet.Jonas Fyrqvist, huvudförtroendeman
Trots att Fyrqvist hoppas att avtalsförhandlingarna får ett lyckligt slut innan de planerade strejkerna i huvudstaden inleds, förbereder han sig för fullt. Han har dagliga möten med arbetsgivarna om vilka arbetsuppgifter som faller utanför en strejk eftersom ett avbrott skulle medföra fara för liv eller hälsa. Han håller också medlemskåren uppdaterad om vem strejken skulle gälla och om hur den skulle genomföras i praktiken.
Fyrqvist säger att strejkplanerna generellt sett understöds av JHL-medlemmarna i Vanda. Däremot har han fått en del sura kommentarer gällande förbudet mot övertid och skiftesbyte, som brukar ge arbetstagarna ett välkommet klirr i kassan.
– Jag brukar betona att man kanske går miste om en viss summa just nu, men i slutändan ändå vinner på att sätta press på arbetsgivaren.
När någon frågat om hen kan gå på jobb trots en möjlig strejk har han gett ett strikt svar: nej.
6.4.2022 kl. 15.36: Artikeln uppdaterades med länkar.